Maria Sidén

Bok- presentation:	Läsa, läka, leva! : om läsfrämjande och biblioterapi
Författar- presentation:	Nina Frid

Biblioterapi

Regionbibliotek Stockholm anordnade en konferens på tema ”Vad läsning gör – om läsfrämjande och biblioterapi” 

Vi är några som möts innan föreläsningen. Lite för tidiga, lantisarna som inte vill komma sent när vi väl kommit fram välbehållna till storstan. Gratis kaffe och ett gemensamt intresse gör stämningen hög redan innan föreläsningen börjat... 

En del av er har nosat på biblioterapi genom TV-programmet Babel eller snublat över det i andra sammanhang. För er andra, biblioterapin is the shit, eller för att citera Aristoteles, "biblioteken är själarnas hus". "Måtte" varit en bra person tänker bibliotekarien inom mig helt opartiskt.... Biblioterapin är lite inne på samma spår, boken ses som en öppning till människans inre känsloliv, en slags nyckel som låser upp det där som annars kan vara svårt att prata om. Den biblioterpeutiska läsningen är mer fokuserad på läsarens inre upplevelser snarare än bokens handling eller författaren. Biblioterapin uppstod från ett behov under 1:a världskriget då soldater inte gick att nå fram till, de hade stängt ute omvärlden från sin plågade inre värld. Någon började läsa dikter med dem. Det var nyckeln, äntligen kom känslorna och med dem tårarna…

Biblioterapin har slagit rot främst i USA, Storbritannien och Finland, där det finns allt från utbildningar i biblioterapi samt väl etablerat samarbete med hälsovården.
Men, ta det lugnt, slappna av... I höst finns denna utbildning för bibliofans! Så om ett företag vill sponsra min utbildning, var inte blyga, det är bara att ni hör av er till mig :-)
Frids bok är en grundläggande introduktion till biblioterapin. Hennes personliga tankar och åsikter gör den fångande. Jag var lite orolig att det skulle vara en övernitisk skildring om hur vissa magiska böcker (självklart klassiker och annan "fin" litteratur) med super bibliotekariernas hjälp, skulle rädda världen. Men redan i första kapitlet släpper min oro "För att veta vad som är en bra bok i det här fallet behöver vi ta reda på vem läsaren är och vilken sorts läsupplevelse just den här läsaren skulle uppskatta i just den här perioden av sitt liv." 

I Frids bok får vi ta del av intervjuer med stora namn inom biblioterapin. Genom att läsa  och genom att berätta om livet får man olika perspektiv på sitt förflutna, ser att det inte är fastslaget, kan transformera historien och rentav försonas menar psykologen Juhani Ihanus en av grundarna till föreningen i Biblioterapi i Helsingfors. Vi får även tips på hur det går att arbeta biblioteraputiskt på många olika sätt. Allt från böcker på recept till kreaktivt skrivande, den senare är min personliga favorit. I boken diskuteras också de frågor som jag tycker ständigt dyker upp inom litteraturens värld: Läsaridentifikation, läsfrämjande arbete och finns det dåliga böcker?

En bok, en låt, ett par väl valda ord...Jag tror vi alla minns ett speciellt tillfälle när något eller någon som hjälpt oss låsa upp det där tunga, svåra som behövts släppas fritt.

Kommentera

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Det gudlösa folket : De postkristna svenskarna och religionen
Författar- presentation:	David Thurfjell

Mer extremt att vara kristen i dag

Religionshistorikern David Thurfjell har undersökt svenskarnas förhållande till den kristna tron. Boken heter ”Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen”. Han presenterade den i tisdags på Tranströmerbiblioteket, Medborgarplatsen. Jag var närvarande och tyckte det var ett intressant och bra föredrag. Thurfjell talade engagerat utan manus. Evenemanget ingick i serien Bokbazaren som är ett samarbete mellan biblioteken och förlagen, i detta fall Molin & Sorgenfrei förlag.

Sverige har en stor andel ”genomfört sekulariserade”. Där tillhör vi det absoluta fåtalet av bara några länder i hela världen. Endast 23 procent av svenskarna är aktivt religiösa och tror att Gud finns. Det är lite pinsamt att vara kristen i dag. Till och med bland präster! enligt författaren.

Thurfjell har intervjuat människor på Södermalm och där hittat mittfåran. Den har ett tvehågset och mångfacetterat förhållningssätt. Man kan vara positiv till någon form av andlighet, vara ”lite buddhist”, är kanske medlem i Svenska kyrkan men tror inte på dess lära. Författaren själv tillhör denna mainstreamgrupp. Han söker förklaringen bakåt i tiden.

Vår lutherska kyrka hörde tätt ihop med reformationen och tillblivelsen av Svea rike. Thurfjell kallar dagens svenskar för de ”postkristna”. Varför? Jo, han hänför det till en förändring av språkbruket. Kyrkan höll förr ihop samhället. Den var ett ramverk som reglerade familjen och sexualiteten. Mycket kunde ingå i begreppet kristen: att man aktade naturen, var generös mot sina medmänniskor och gick till gudstjänst. Endast det sista anses vara specifikt kristet i dag. I enhetssamhället var den kristen som var döpt.

Nu har begreppet snävats in påtagligt. Och det har i sin tur ingått i en större utveckling. Både Jesus och Luther vände sig mot stela hierarkier, senare pietismen på 1600-talet och ur den frikyrkorörelsen. Statskyrkan vände sig mot denna väckelse i början av 1900-talet och försökte med den så kallade folkkyrkorörelsen inkludera hela svenska folket i sin kyrka. Men man gav upp och blev en statskyrka på defensiven. År 2000 skildes kyrkan från staten. Mittfårans trosuppfattning skiljer sig inte mycket från den som blivit Svenska kyrkans, menar föredragshållaren. Han anser att dess ledning, K G Hammar och Antje Jackelén, predikat och predikar allmän hygglighet.

Det har alltså blivit mer ”extremt” – mitt ord – att vara kristen men inte att tillhöra Svenska kyrkan. Thurfjell framhåller det faktum att Humanisternas Christer Sturmark på sin sida och Pingstkyrkans Stanley Sjöberg på den motsatta är överens om vad det innebär att vara kristen i dag.

Kommentera

Mikael Rapp

Bok- presentation:	Sapfo : dikter och fragment
Författar- presentation:	Sapfo

Brända böcker och utbrända författare

Det regnar ständigt mot fönstret idag. Med en utekväll friskt i minnet och en ledig dag framför mig flödar fantasin. Jag tänker tillbaka på när jag för några år sedan såg Carl Sagans Cosmos där den kända forskaren förklarar universums mysterier. Intressant så det förslår. Den delen som fångade mitt intresse främst hade dock inte med rymden att göra, utan när Carl Sagan berättar om Biblioteket i Alexandria. Ståendes i källaren, den enda kvarvarande delen, av världens kändaste bibliotek sörjer Sagan förlusten främst i kapacitet av vetenskapsman och berättar melankoliskt hur verk av Euklides, matematikern, Hipparchos, ”astronomins fader” och Arkimedes gick ur världen i en eldslåga. 

Vad han inte nämner är alla grekiska pjäser, historieböcker, filosofiska verk och så vidare som förlorades. Antagligen tusen år av vetenskap och kultur som på några timmar gick upp i rök.
Om jag behöver hypea det hela lite mer kan man nog anta att vi åtminstone skulle ha nån volym av poeten Sapfos dikter. Och hon är omdiskuterad än idag med lite mer än ett par dikter och ett fåtal fragment som överlevt tidens tand.
Även om det inte var lika tillgängligt för världens människor så är den enda liknelsen god nog att beskriva vad som gick förlorat är om internet och alla spår av det skulle försvinna idag. Katastrof. Stenålder.

Branden är nog den största ”braindrain” i mänsklighetens historia. Men litterära verk har en talang för att gå förlorade eller i huvud taget aldrig fullbordas och publiceras. Har nog delvis med författares talang att lite halvmesigt begära att deras verk ska brännas efter deras död. Ja, Jag menar dig, Kafka!

Verk som aldrig fullbordats är nog nästan lika intressant. En personlig favorit är att Dostojevskijs Bröderna Karamazov var tänkt att vara den första delen i en trilogi kallad ”Livet som en Stor Syndare”. En titel som ger mig gåshud av välbehag och ångest på samma gång.
Fler exempel finns men jag vill avsluta det här inlägget på en hoppfull not. Nämligen att ibland hittas förlorade verk och ser, efter år eller århundraden i skuggan, solljus. Ibland publiceras verk som legat och skräpat i nån källare. För att ta ett nu åldrande exempel: Upptäckten av Dödahavsrullarna. För att ta ett nutida exempel så kommer fem, för oss läsare, nya böcker av författaren J.D. Salinger att publiceras under de kommande åren.

Låt oss hoppas på att fler mästerverk ligger bortglömda i världens hörn och bidar sin tid...
 

Kommentera