Sofia Hallberg
Hur arbetet påverkar psyket
Jag läste om skratterapi att det fungerar även om man bara låtsas vara glad. Även ett fejkat skratt gör dig lycklig.
Endorfiner frigörs nämligen oavsett och de får oss att må bra. Hjärnan är inte smartare än så. Kan inte skilja äkta från falskt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #nanowrimo
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Jonna Lindberg
Hatkärleken till karaktärer
Ni vet fenomenet med att vara väldigt trött på någon, sådär att man vill spy, men så fort personen försvinner känns det plötsligt tomt? Så känner jag med mitt manus. Mitt förra manus, alltså. Sen första november har jag börjat skriva på ett nytt manus i och med NaNoWriMo (National Novel Writing Month).
Det nya manuset som jag kallar för "The sketching pad" har en helt ny ton och intrig. Den är verkligen inte lik mitt förra, vilket också är medvetet. Det behövs nog för att jag inte ska släpa med mig massa bagage in i det nya manuset, alltså skriva alldeles för likt. Dels har jag krypit ner lite i ålder, min nuvarande huvudperson Liv är femton medan den förra var 19. Det är också en helt annan kontext. Allt är annorlunda.
Men ja, det är ju också problemet. Jag saknar Astrid! Min förra huvudkaraktär. Här har jag varit supertrött på henne i flera veckor, bara känt att "okej, nu är jag klar med dig, nu sätter jag punkt snart och GUD VAD SKÖNT". Och nu saknar jag henne. Jag saknar att hon ofta är bitter, att hon försöker vara lite "fuck this" men egentligen bryr sig hur mycket som helst om allt.
Jag saknar att jag vet precis hur hon skulle svara om jag frågade något, hur hon tänker, hur hon fungerar. Jag känner inte Liv lika bra, och dessutom är hon betydligt mer olik mig själv än Astrid. Det är ovant. Det kommer således ta ett tag att bli ett med Livs röst. Förutom det är det skitroligt att skriva på något helt nytt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #nanowrimo
Kommentera
Anmäl textfel
