Mattias Lönnebo
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Anna Bjurström
Gott nytt bokår! – Boknyårslöften för 2017
Helt plötsligt är året (snart) slut. 2016 har varit ett riktigt bokslukar år för mig, men det har varit ostrukturerat. 2017 vill jag ta mer kontroll över min vardag, och sätta upp några mål och riktlinjer för mitt läsande som (förhoppningsvis) gör att jag njuter än mer av att läsa, reflektera, recensera, analysera, uppleva... Här är mina nyårslöften för bokåret 2017.
Taggar: #nyårslöften #skrivande #böcker #läsning
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Skrivande om skrivande
Det sker inte så ofta men i början av sommaren droppade det ned en faktabok i brevlådan. Boken kom från Studentlitteratur och heter ”Skrivande om skrivande”. I detta fall är boken främst inriktad på akademiskt skrivande och arbetsprocessen bakom samt vilken roll skrivandet har i det dagliga arbetet som forskare på universitet eller högskola. ”Skrivande om skrivande” är en antologi under redaktörskap av fyra forskare inom ämnesområdet företagsekonomi nämligen Benedikte Borgström, Jenny Helin, Maria Nordbäck och Elena Raviola. För att utröna bakomliggande faktorer till skrivandet, dess metoder och genomförande har de haft andra forskare och journalister såväl som skönlitterära författare och en koreograf till sin hjälp. För att ge er en inblick i den samlade kompetens och erfarenhet som kommer till tals i boken kan nämnas några av de bidragande författarna såsom Barbara Czarniawska, Mats Alvesson, Göran Rosenberg och Björn af Kleen förutom då att redaktörerna själva har bidragit med var sitt kapitel.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #skrivande #metod
Kommentera
Lena Köster
Ha ett skrivrum i olandet
Det inre skrivrummet. Ett större och vildare flöde... (Foto: Lena Köster)
Var kommer konsten till - musiken, bildkonsten, litteraturen? Hur ser författarens skrivrum ut? Har du ett skrivrum och hur ser det ut där?
Skrivrummet kan förvisso vara det arbetsrum, det bord man skriver vid. Men framför allt den inre plats ens skrivande utgår från.
Skrivandet ska inte romantiseras. Romantiskt är att plita ner en kärleksdikt i anteckningsblocket på en lektion under gymnasietiden. Att skriva en novell, en roman eller arbeta fram en diktsamling handlar mer om sittfläsk. Särskilt när det gäller intensivt arbete med långprojekt som romaner.
Ett lågintensivt arbete ägnar sig många författare åt när de går ut med hunden, joggar, åker tåg, går till och från lönearbetet.
Arbetet man har satt i gång pågår alltså även när man har lämnat sitt fysiska skrivrum.
***
När man sedan sitter med sitt litterära arbete är man i summan av sig själv, sina kunskaper, sina intryck, sitt medvetna och omedvetna. Och kanske i det som ofta kallas flödet. Som är mer än det egna flödet i skrivandet: ett större och vildare flöde som man blir en del av.
Plötsligt har det gått fyra timmar, när man trodde att man hade arbetet i en. Varför har man inte koll på tiden?
För att man har varit i skrivrummet.
I Svenska Dagbladet kunde man härom året läsa i en essä av författaren Mara Lee om begreppet olandet, myntat av franska författaren Hélène Cixous. Det är där vi har vårt skrivrum, filosofirum, bildrum, musikrum, vetenskapsrum…
***
Kanske är det i olandet den upprättgående apan blir människa. Kanske är det här gud föds. Kanske är det här universum har sin mittpunkt.
Tomas Tranströmers Romanska bågar är naturligtvis en av ingångarna till olandet/skrivrummet. Den blå färgen i Yves Kleins Blå monokrom IKB 48 från 1956 är en annan. Och vissa verkligt tysta sekunder i John Cages ”4’33” leder direkt dit.
När syriske journalisten och poeten Faraj Bayrakdar, före detta fristadsförfattare i Stockholm, avslutar sin diktsamling Brev från isoleringscell 13 med följande rader, är det inte bara den arabiska poesins tradition och den svenska skrivlyan, som har varit hans skrivrum, utan också detta oland, av ingen ägda – som har plats för oss alla och som gör att vi känner igen varandra över alla gränser:
Den vise suckade, /Höjde sitt glas och drack /Sedan tillade han: /Min själ gråter /Över alla er som förstod /Ge er i väg till er själva /Och kom aldrig tillbaka.
De raderna avslutar en lång dikt, där ett tema av flera är att förstå sin utgångspunkt, att där finns öppningen mot det flöde man kan verka i. Olandets skrivrum där Bayrakdar och så många andra poeter har vistats. Och där Tranströmers resenär i dikten Preludium i debutsamlingen 17 dikter från 1954, landar efter sitt fallskärmshopp ur drömmens virvlar. Såvida det inte är därifrån han kommer…
Owe Wikström, teolog och författare, skriver gärna på kaféer och på resor. Jag har andra författarvänner som helst reser bort och låser in sig på hotellrum; en som går upp klockan fem och skriver i köket innan barnen vaknat,; en annan som sitter vid sitt skrivbord 08-12 och 14-16 och måste ha den kaffekoppen, den musiken på i bakgrunden och den karamellpåsen att gräva i.
Jag själv? Ingen ordning alls. Ingen bestämd plats. Men alltid med dator när det gäller prosa, vita olinjerade papper och tunn tuschpenna för poesi. Gärna på kafé, vid vårt matbord eller där jag råkar befinna mig en riktigt regnig och jäklig sommardag. Men ingen musik i bakgrunden, tack, eller nån annan människa i närheten. Det stör verksamheten i mitt inre skrivrum, där det kreativa flödet porlar som en bäck i utkanten av en vildvuxen trädgård.
Hur ser ditt skrivrum ut?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skrivrum #flöde #kreativitet #kaféskrivande #litterärt #olandet #universum #diktsamling #roman #sittfläsk #lönearbete #essä #novell #roman #bord
Kommentera
Mattias Lönnebo
Midsommardag är skrivardag
Denna midsommar har vädret över Uppsala inte varit helt idealiskt. Men det var i alla fall bättre än förra året då jag befann mig på annan ort längre norrut och upplevde 6 grader och ösregn. Det var visst ungefär samma temperatur som under mellandagarna 2013.
Avdelning: Feelgood Taggar: #midsommardag #inspiration #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Vem har sista ordet?
Något av det svåraste med att skriva manus är att lämna det ifrån sig. Att det ska bedömas och kritiseras av andra människor, eller kanske framför allt av förlag. Det ska antingen antas eller refuseras – och allt som oftast det senare.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #manus
Kommentera
Jonna Lindberg
På väg bort
Jag märker direkt när jag är på väg ur skrivandet igen. Det börjar med att jag släpper på regeln att skriva varje dag. Blir kanske varannan, var tredje. Tänker att jag fortfarande är mitt i texten. När det börjar gå fler dagar kompenserar jag genom att tänka på texten. På vägen till jobbet koncentrerar jag mig på min huvudkaraktär, sätter på rätt musik. Spelar upp befintliga scener i huvudet bara för att komma i stämning.
Försöker tänka på texten innan jag somnar också. Tänker att jag ska komma på en ny scen när jag lagt mig ner och blundar, att den ska växa fram då. Tänker att det är okej att jag inte hann skriva idag heller, för jag tänker faktiskt på den. Om jag tänker fram en scen blir den lättare att skriva sen. Somnar utan att ha kommit på nåt - det är så skönt att blunda med ett varmt täcke över sig.
Åker tåg. Tänker att det är lugnt att jag inte skrivit idag, för tågresan är ju mitt bästa skrivställe. Tre timmars skriv, kommer ju hinna med massor! Börjar med att lyssna på musik, känner mig trött. Sätter på en film istället. Tänker att jag ska skriva på vägen tillbaka istället. Kommer hem från jobbet, äter mackor och tittar på serier. Tänker att jag ska skriva innan jag somnar. Att jag inte måste göra det direkt när jag kommer hem. Blir för trött och somnar igen.
Så går det runt, runt, runt. Och plötsligt har det gått två veckor utan att jag skrivit ett ord. Visst, det är bara att bestämma sig. Ger jag det ett par dagar är jag tillbaka, men det är inte lika lätt. Jag har längre startsträcka nu. Varför är det så svårt att bara göra det?
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #manus
Kommentera
Jonna Lindberg
Håll den kreativa lampan tänd
Min kreativa sida fungerar lite som min träning. Det tar massa energi att komma igång, och det är inte det minsta roligt i början. Det är till och med jobbigt. Hela tiden ligger det där och gnager, att jag borde, hur många dagar det var sen sist, att jag är dålig som inte bara tar tag i det. Insikten att jag VET hur bra jag mår av det, och ändå inte ta tag i det.
Avdelning: Skriv! Taggar: #manus #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Stammisfikets för- och nackdelar
Att återgå till vardagen innebär att återgå till mina vanliga skrivrutiner. Ett par gånger i veckan försöker jag skriva på mitt fik, mitt stammisfik. Jag skriver allra bäst med folk runtomkring.
Av någon anledning känns det lite skönt att vi sitter en klump människor här och gör olika saker, fast tillsammans. En bredvid mig ritar, många fikar, många har datorer som jag. Älskar det.
Nackdelen med att ha ett stammisfik att skriva på: jag upptäcker direkt om det är ny personal. Som exempelvis bränner min bagel och inte får till fluffigheten i cappuccinon. ”Du vet väl att skummet ska ligga som ett tjockt lock ovanpå? Att det ska likna en maräng?” Så får jag lust att säga.
Men nej, det gör jag såklart inte. Jag tackar och sätter mig vid bordet. Det är i såna stunder jag får påminna mig om att skrivandet är viktigare än fikat.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Höst och nystart
Nu har hösten dragit igång! I alla fall för mig. Det där är mycket en psykisk grej. Det är en sorg att sommaren är slut, för sommaren är enkel. Den är ledighet och lugn. Den är liksom inte så ansvarsfull i den bemärkelsen, det är ju då det är okej att bara läsa, kolla filmer, sola och bada. Det där man tycker om. Sommaren är lite mer i nuet, om jag ska sammanfatta det.
Men förutom en sorg över att sommaren är över är det också roligt att hösten drar igång. Höst betyder nämligen nystart för mig. Det kan vara att sätta igång med ett nytt projekt eller ta nya tag med något som varit trögt. För min del är det bland annat skrivandet. Eller mer specifikt - mitt manus. Jag kom igång med det igen för cirka två veckor sen, och det är så himla roligt. Målet är att skriva lite varje dag och hålla i flowet tills första utkastet är klart. Mer detaljerad redogörelse för hur det går kommer snart.
Det fina är att hösten betyder nystart för flera andra också. I kombination med mina skrivambitioner finns det massor av spännande böcker som släpps på bokförlagen. Jag har spanat in flera ungdomsböcker som jag längtar efter att få läsa. Det är också flera litteraturevenemang jag ser fram emot. Redan imorgon ska jag åka på Sigtuna litteraturfestival, vilket ska bli sjukt roligt!
Sen har vi litteraturevenemanget med stort L som är redan om ett par veckor. En av årets absoluta höjdpunkter för min del - Bokmässan i Göteborg. Den här gången ska jag få uppleva det från montersidan tillsammans med LitteraturMagazinets fantastiska redaktion. Det kommer bli nytt och spännande!
Och det är allt det här som gör att jag älskar hösten också.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #höst #nystart
Kommentera
Jonna Lindberg
Rapport från skrivdag 1 och 2
Det här är sista veckan av min semester, och den är vigd till skrivande. Igår hade jag ett väldigt strikt schema. Alla minuter från 8-16.15 var schemalagda. Idag har det varit mer fritt - ett stort förmiddagspass och ett stort eftermiddagspass. Än så länge är det ganska trögt, men jag förväntade mig inget annat heller.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
450 sidor skräck
Puh. Det tar på krafterna att läsa obehaglig/psykologisk/vrickad/mörk litteratur. Eftersom mitt nuvarande manusprojekt är mörkt på många sätt försöker jag läsa böcker som är inspirerande. Som hjälper mig att komma i stämning. Jag har fått massor av boktips senaste månaderna vilket gjort att jag samlat ihop en lång lista med passande litteratur. Senaste boken jag läst är John Ajvide Lindqvists "Lilla stjärna".
Avdelning: Skräck Taggar: #skräck #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Att uppskatta sin egentid
I början av min sommarledighet kände jag mig rastlös. Som att jag behövde vara supereffektiv med vad jag än tog mig för - träffa vänner, skriva, läsa, träna osv. Nu har jag äntligen gått ner i varv och är sjukt nöjd med det. Den här veckan har jag umgåtts med mig själv rätt mycket. Ätit långfrukost, läst, löst korsord, gått på bio, cyklat, promenerat och skrivit. Att umgås med mig själv utan att bli rastlös är ändå bra jobbat, för att vara jag. Det känns fint.
Kanske är det därför mina fyra sommarmål angående läsning och skrivande rullar på. Det första målet var att jag skulle läsa utanför min bekvämlighetszon, vilket jag nog ändå gjort. Jag lyssnar just nu på The secret history av Donna Tartt, och jag läser även Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Ingen av dem är ungdomslitteratur - alltså utanför min bekvämlighetszon.
90% av min läsning skulle vara på engelska. Just nu skulle jag säga att ungefär 50% av min läsning är på engelska, så det kan förbättras. Idag köpte jag Neil Gaimans Coraline på engelska, den ser jag verkligen fram emot att läsa! Att använda min läsplatta var mål nummer tre, och det jobbar jag på. Kollar till exempel nästan alltid om boken jag vill läsa finns som e-bok först, sen kan jag leta fysiska böcker.
Ja, och så var det mål nummer fyra. Att skriva klart ett första utkast av mitt manus. Det känns i nuläget väldigt avlägset, men vem vet? Kommer jag igång kanske det gå hur fort som helst. Jag blir glad bara jag är ordentligt igång när sommaren är slut. Det kanske egentligen var syftet med det målet - att sikta högst och hamna högt. Som motivation, typ.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #sommarläsning
Kommentera
Jonna Lindberg
Sjutton böcker senare
I söndags hade jag en sjukt bra skrivardag. Jag var ute i Täby och skulle försöka hitta ett Espressohouse eller liknande, men så hamnade jag mitt ute i ingenstans på ett värdshus. Visade sig vara hur fint som helst med en solig uteservering och god mat. Mitt i syrénbusken satt jag. Först satt jag och tänkte och antecknade, och sen tog jag fram datorn och började skriva lite smått.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #läsning #skräck #ungdomsböcker #psykologisk thriller #klassiker #skönlitteratur
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Jonna Lindberg
Läsa och skriva - hand i hand
Ni vet när man är inne i ett sånt där flow av både läsning och skrivande? Hur skönt det är? Där är jag nu. Det känns så roligt att läsa igen! Jag både lyssnar på ljudbok och läser fysiska böcker. Kommer på små textsnuttar här och där, tänker på min text innan jag somnar och när jag dricker kaffe på morgonen. Det hänger säkert ihop. Flowet.
Det är det som är så häftigt, att läsningen påverkar skrivandet. Jag kommer på mig själv med att få nya idéer till mitt manus, och så inser jag att det nog kommer från Shutter Island. Skruvade mindfuck-idéer. Lite skevt hela tiden. Vilket också var precis vad jag hoppats på! När man är inne i ett skrivflow blir det extra viktigt vilken typ av böcker man väljer att läsa, i alla fall för mig. Det hjälper till med tonen, språket, och - som jag sa - idéerna.
Avdelning: Ungdom Taggar: #thriller #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Saker som gör mig glad
1. "Shutter Island" i öronen till och från jobbet. Gillar den skarpt! Både för att den är spännande/obehaglig/psykologisk samt att det flyter på smärtfritt trots engelskan.
2. Skrivtid efter jobbet, för andra dagen i rad. Igår fångade jag till och med eftermiddagssolen i köket. Fick till en ny scen och en ljuspunkt som behövdes. Obeskrivligt skön känsla som gör att jag vill fira varje gång jag får den.
3. Det faktum att det är tre (!) veckor kvar tills jag är sommarledig. Sommarledig= skriva, läsa, leva. Och precis som när jag var liten känns sommaren oändlig precis innan den börjat.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #läsning
Kommentera
Jonna Lindberg
Engelskans nyanser
Ikväll sitter jag med en fin blandning av böcker, väldigt olika med undantag för en sak: alla är på engelska. Eftersom jag har en liten förhoppning om att någon gång läsa en skrivkurs eller liknande i ett engelsktalande land måste jag ju öva. Även om jag förstår det allra mesta som står, jag missar sällan ett sammanhang eller så, är det ändå rätt många ord jag inte riktigt fattar. Som jag TYP fattar, men ändå inte rikitgt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #skönlitteratur #thriller #ungdomslitteratur #facklitteratur
Kommentera
Jonna Lindberg
Att skriva med publik
Ibland när jag sitter på min arbetsplats tar skrivenergin bara slut. Jag börjar liksom hänga med huvudet och sucka alldeles för många gånger. Och så känner jag mig så dum som sitter där, på platsen som är vigd åt att skriva, och så gör jag inte det. Då brukar jag se mig omkring.
Avdelning: Skriv! Taggar: #ungdomsböcker #skrivande #barnböcker
Kommentera
Jonna Lindberg
Är författaren bättre på att fånga läsaren idag?
Under loppet av en helg läste jag två böcker med målgruppen barn/unga, och de var skrivna med 60 års mellanrum. Det blev två totalt olika läsupplevelser. Det kan ha berott på både genre, målgrupp eller olika författarstilar, men jag tänker ändå att en skillnad låg i det där tidsglappet.
Den ena var Alexandra-Therese Keinings ”14” som släpptes 2014, och den andra var C. S. Lewis ”Hästen och hans pojke” (den 3 i Berättelsen om Narnia) som släpptes 1954. Helt olika böcker dels vad gäller målgrupp - Narnia får väl ändå anses vara barnböcker medan 14 är en ungdomsbok. De tillhör dessutom olika genre, men det var också något med berättarstilen och upptrappningen som jag reagerade på.
Hästen och hans pojke bjöd inte på sådär jättemycket spänning. Jag kände inte det där suget efter att hänga med på äventyret in i Narnias fantastiska värld. Den kändes nästan som att jag fick till mig berättelsen på fel sätt – ”såhär var det. En gång för längesen. Sen blev det såhär.” Typisk saga-berättelse.
I 14 (och de flesta andra barn- och ungdomsböcker som släpps idag) jobbar författaren massor på den här spänningsupptrappningen. Den som gör att vi läsare inte kan lägga ifrån oss boken, den som gör att vi måste bläddra vidare för att veta hur det går. Det känns till och med som en förutsättning för att förlagen ska ge ut en bok idag, och det där jobbet saknade jag i Narnia.
Jag tror att jag har tänkt liknande saker om andra barn- och ungdomsböcker som skrevs för många år sen. Det var liksom en annan berättarteknik. Andra sorts krav. Även om Narnia har en fantastisk historia och intrig berättas den inte på ett sätt som tilltalar mig. Och intrigen går lite förlorad om jag ändå inte fångas in i berättelsen. Det känns ungefär som när nån ska dra ett skämt och gör det i fel ordning.
Vad tror ni – har kraven på berättarteknik och upptrappning förändrats? Är författare idag generellt sätt bättre på att fånga läsaren?
Avdelning: Ungdom Taggar: #fantasy #ungdomsböcker #skrivande
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Jonna Lindberg
Livet som skrivande heltidsarbetare
Livet som heltidsarbetare: gå upp halv sju, cykla till jobbet tio över sju, vara på jobbet från halv åtta. Tänka att man ska gå hem fyra, fast gå halv fem. Komma hem tio i fem. Handla. Vara skithungrig. Äta mat. Ja, hur många timmar är det kvar sen? Jag kanske är färdig med maten sex och har ätit klart halv sju. Sen har jag typ fyra timmar på mig innan jag bör somna. Sen börjar allt om.
Vad ägnar jag dessa fyra lediga timmar åt, då? Inte att skriva i alla fall. Knappt läsa heller. Det kanske funkar fint för vissa människor, förmodligen såna som är duktiga på att sätta egna rutiner och hålla sig till dem, men jag har sjukt svårt att kombinera skrivande med heltidsjobb. Även om jag har fyra timmar på kvällen är jag oftast för trött för att skriva. Att skriva kräver energi, mycket energi, och den första timmen går oftast till att bara hitta känslan.
Det värsta är att det dåliga skrivsamvetet gnager. Jag försöker sluka en bok per helg, men skrivandet behöver mer. Det funkar inte med bara en dag i veckan, max två. Jag skulle behöva sitta lite varje dag. Kanske är det en övergångsfas. Det kanske krävs lite hård disciplin, komma in lite senare till jobbet och sitta en halvtimme hemma med skrivandet. Gå en halvtimme senare på jobbet. Vad vet jag. Folk lyckas ju kombinera jobb och skrivande. Jag är bara förundrad över hur. Har ni tips - dela gärna med er! Tills vidare längtar jag efter sommar och ledighet.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #arbetsliv
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Jonna Lindberg
Refuserad
För ett tag sen skickade jag in mitt manus till förlag. Det var första gången på flera år. Jag hade glömt hur spännande det känns, och nervöst. Att kolla mailen hela tiden, att dagdrömma om att manuset blir antaget. Sen hade jag också glömt hur det känns att bli refuserad, som jag blev igår.
Trots att jag är fullt medveten om hur hård konkurrensen är bland manusen som skickas in till förlag, hur svårt det är att ens få dem att LÄSA hela manuset, så gör det lika ont varje gång refuseringen kommer. Och det hjälper inte att höra "men det är ju jätteroligt att du ens skrivit en bok, det är ju fantastiskt! Var stolt över det". Visst fan är jag stolt, men det är också ett enormt jobb jag gjort.
Vissa kanske tycker att skrivandet är så roligt att det inte spelar någon roll om de blir utgivna eller inte, men sån är inte jag. Jag tycker att det är sjukt roligt att skriva många gånger, och härligt, och fantastiskt. Sen är det skitjobbigt också. Vissa dagar hatar jag det.
Precis som med andra jobb finns det roliga och jobbiga dagar, men det är inte bara en hobby som jag "roar" mig med när jag är ledig. Det är ett arbete jag lagt ner massor av tid och energi på. Som jag gett massor av mig själv för. Och det är ett arbete jag hoppas kunna hålla på med i framtiden också, men för att kunna göra det behöver jag försörja mig också.
Att bli refuserad känns ungefär som att söka sitt absoluta drömjobb och få nej. Sen förbereda sig om och om och om för samma jobb, men ändå få nej. För alla ska ju räkna med att bli refuserade ett antal gånger. Konstigt är det annars, men jag känner mig sällan så dålig som när jag blir refuserad. Jag känner mig otillräcklig, som att mina tysta önskningar var naiva. Hur skulle någon vilja ge ut mitt manus? Jag har ju bara inbillat mig att det är bra. Så måste det vara. Jag får väl helt enkelt ge upp och hitta en annan "hobby".
Nej, såklart inte. Det kommer kännas skit ett par dagar, men sen kommer jag repa mig. Skriva nytt. Skicka in manus igen. Få nya hoppfulla tankar om bokbranschen och bokutgivning. Och förhoppningsvis få det där drömjobbet.
Avdelning: Skriv! Taggar: #manus #skrivande #bokbranschen
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Jonna Lindberg
Hej från litteraturbubblan
Den här helgen har jag varit på skrivarkurs. Första av tre helger under våren, och jag längtar redan till nästa gång. Trots att det inte ens är slut än. Jag har gått precis samma kurs en gång tidigare, men eftersom texterna och människorna byts ut går det utmärkt att söka igen. Eller som en i gruppen sa: "man kanske skulle gå kursen varje år". Det vore inte alls dumt.
Kursen består i princip bara av textsamtal, långa textsamtal, så det är perfekt för den som vill bli bättre på att ge respons till andra och få respons på sin egen text. Och för den som behöver en deadline. Vi sitter i över en timme och pratar om varje text, och det är så lyxigt. Vad som är ännu roligare är att alla är så engagerade i samtalet och säger så vettiga saker.
Det är fantastiskt att bara prata text. En hel helg. Textsamtalen, andra diskussioner om litteratur på alla möjliga sätt, att träffa människor som älskar att skriva och läsa. Att bara få vara i en litteraturbubbla. Jag blir påmind om hur roligt det är med text. Hur mycket jag saknar det i vardagen.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivarkurs #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Är det verkligen JAG som har skrivit det där?
På fredag är det dags för en första textinlämning på skrivarkursen. Texten jag ska lämna in är redan skriven, men det var flera veckor sen jag ens läste igenom den. Och så nu, när jag väl tar fram den och börjar läsa, så kan den kännas så främmande. Inte bara att det känns avlägset att skriva vidare, utan att jag kan bli positivt överraskad. Är det verkligen JAG som har skrivit det här? Det är ju faktiskt... bra.
Jag vet att den där känslan kommer lägga sig så fort jag börjar jobba med texten igen, för det är faktiskt inte evigheter sen jag skrev på den. Läser jag däremot något jag skrev för flera år sen, till exempel mitt allra första manus, då känns det som att någon helt annan skrivit den texten. Fantasy för 9-12-åringar, en alternativ värld, krig och sånt - hur fick jag ihop det? Hur fick jag ens inspiration till det?
Det blir så tydligt att skrivandet har olika fokus i olika perioder av livet. Precis som vilket annat jobb som helst. Och det är ju roligt att det är så, ändå. Att man kan hitta så stor variation och miljöombyte även i skrivandet. För varje nytt projekt jag påbörjar kommer jag lära mig nya saker och utveckla nya sidor av mig själv. Även om jag bara sitter här, framför datorn.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Skrivandet under 2014
I och med julledigheten har jag verkligen kommit igång med läsningen. Nyårsmålet är en timme per dag, vilket går väldigt lätt hittills. Skrivandet däremot går inte lika bra. Flowet från NaNoWriMo är borta. Det är ju tyvärr så med skrivande, att ju längre tid man är borta, desto längre känns klivet tillbaka. Det blir lätt motstånd.
Jag är dock inte så orolig, eftersom jag under 2014 kommer gå en skrivarkurs. Samma som jag gått en gång tidigare, så ni kan ju gissa hur mycket jag tyckte om den. Långa textsamtal och vettig respons - helt fantastiskt. Första inlämning är i mitten av januari. Det närmar sig! Jag ser fram emot att sparkas igång igen och dyka ner i mitt nya manus.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande
Kommentera
Erika Wallman
2014. Jag tar på mig min rustning
Nyårsafton. Jag ser tillbaka på vad som kan vara det tuffaste året i mitt liv. Tänk vad naiv jag var, som tyckte 2012 var besvärligt. För att inte tala om 2011, det var ju rena barnleken i jämförelse. Nu träder vi in i 2014 och jag kan med säkerhet säga att uppförsbacken kommer att fortsätta.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #nyår
Kommentera
Carolina Landin
Tvåa på bollen
”Om jag bara hade ord, som inte redan var kända, uttryck som var främmande, ett nytt språk som aldrig använts, och som var fritt från upprepningar, och som sluppit dessa skämda ord som gamla män har talat.”
Det här är ett citat som jag skrev ner någon gång på 80-talet när min största dröm i livet var att bli författare. Jag hade bara ett litet problem. Sakerna jag kom på att skriva om var redan skrivna om. Och väldigt bra skrivna om. Det här citatet tröstade mig en hel del, för det är nämligen fyratusen år gammalt. Det var en egyptier som hette Khakheperesenb som skrev detta, ca 2000 f Kr. Och om han redan då hade problem med att vara nyskapande – hur svårt skulle det då inte vara för mig nu?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skrivande #böcker
Kommentera
Jonna Lindberg
En given mall för ungdomsböcker?
Morgonritualen: "Nyckeln" i soffan med en kopp kaffe. När jag är riktigt inne i en bok brukar det ta slut ganska fort, att sluka en bok på 200 sidor går (för mig) ganska fort bara jag fastnat. Men att sluka 800 sidor? Det går långsammare. När boken är så bra som "Nyckeln" gör det dock ingenting. Det är snarare skönt att få upprepa min ritual dag efter dag.
Avdelning: Skriv! Taggar: #ungdomsböcker #skrivande
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Inte så svårt!
Känns det svårt att uttrycka sig normkritiskt? Att inkludera, snarare än att exkludera? Det behöver inte vara svårt. Det kan vara så här enkelt:
Istället för:
Knackar vi ner det till kärnbudskapet så är det så här enkelt. Vi behöver inte blanda in något mer - och det är en bra strategi. Tänk efter: Vad vill du egentligen säga? Säg det! Inte en massa annat som bara slinker med på köpet.
Avdelning: Barn Taggar: #genus #skrivande #skrivknep #normkritik
Kommentera
Jonna Lindberg
Att inspireras av andra
Har jag berättat om min skrivgrupp för er? För snart två år sedan gick jag en skrivarkurs på Wiks folkhögskola. Den sträckte sig över en termin och hade tre helgträffar som mestadels bestod av textsamtal. Där emellan skrev vi. Vi lämnade in olika texter, vissa långa och vissa korta, både noveller och diktsviter och manus. Allt möjligt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #skrivarkurs
Kommentera
Jonna Lindberg
Hatkärleken till karaktärer
Ni vet fenomenet med att vara väldigt trött på någon, sådär att man vill spy, men så fort personen försvinner känns det plötsligt tomt? Så känner jag med mitt manus. Mitt förra manus, alltså. Sen första november har jag börjat skriva på ett nytt manus i och med NaNoWriMo (National Novel Writing Month).
Det nya manuset som jag kallar för "The sketching pad" har en helt ny ton och intrig. Den är verkligen inte lik mitt förra, vilket också är medvetet. Det behövs nog för att jag inte ska släpa med mig massa bagage in i det nya manuset, alltså skriva alldeles för likt. Dels har jag krypit ner lite i ålder, min nuvarande huvudperson Liv är femton medan den förra var 19. Det är också en helt annan kontext. Allt är annorlunda.
Men ja, det är ju också problemet. Jag saknar Astrid! Min förra huvudkaraktär. Här har jag varit supertrött på henne i flera veckor, bara känt att "okej, nu är jag klar med dig, nu sätter jag punkt snart och GUD VAD SKÖNT". Och nu saknar jag henne. Jag saknar att hon ofta är bitter, att hon försöker vara lite "fuck this" men egentligen bryr sig hur mycket som helst om allt.
Jag saknar att jag vet precis hur hon skulle svara om jag frågade något, hur hon tänker, hur hon fungerar. Jag känner inte Liv lika bra, och dessutom är hon betydligt mer olik mig själv än Astrid. Det är ovant. Det kommer således ta ett tag att bli ett med Livs röst. Förutom det är det skitroligt att skriva på något helt nytt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #nanowrimo
Kommentera
Jonna Lindberg
Från ett manus till ett annat
Två dagar kvar av oktober, och vet ni? Jag klarade min deadline! Min checklista över saker jag behövde ändra i mitt manus är klar. I alla fall för den här gången, och det känns fantastiskt.
Det känns lite som att det börjar bli riktigt bra. Som att jag kanske inte har missat en gigantisk pusselbit vilket jag gjorde förra gången jag skrev klart mitt utkast. Då fick jag höra att det var oklart vad manuset handlade om. Vilket var helt sant. Nu hoppas jag att det är tydligare.
Nu är det bara att ladda om igen. I november väntar National Novel Writing Month (NaNoWriMo) och en stor utmaning. Kommer jag fixa 50 000 ord på en månad? Det återstår att se. Framför allt ser jag fram emot att skriva. Inte skriva om, inte peta, inte ändra. Bara skriva. Det var väldigt längesen, och det är min favoritfas i skrivandet.
För att klara 50 000 ord på en månad gäller det dock att vara förberedd. Jag tänker inte göra om samma miss som förra gången, dvs att jag inte planerade tillräckligt bra utan bara körde på. Den här gången ska jag ha en noggrant uppskissad plan. En dramaturgisk plan.
Såhär: dagens mål kan bli att fundera ut vad som ens ska finnas med i det nya manuset. Vad ska det handla om? Vad ska hända i stora drag? IDag åker jag nämligen rätt mycket tåg, så det är perfekt för att planera. Jag gillar tåg. Morgondagens mål får bli att skissa upp den dramaturgiska planen, dvs i vilken ordning allt ska hända. Minst lika viktigt.
Nu kanske det låter som att jag inte har någon aning om vad jag ska skriva om, men det har jag faktiskt. Jag har haft en romanidé i ungefär ett år som jag sett fram emot att få skriva. Det är ett manus för unga vuxna med en lite tuffare intrig än jag tidigare skrivit. Vi får se hur det går.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Nanowrimo #skrivande #manus
Kommentera
Anmäl textfel
