LitteraturMagazinets recension
av How to Build a Girl (TPB), Caitlin Moran
Caitlin Moran romandebuterar – och "gör en Schulman"
Moran inledde sin karriär med att skriva rätt taskiga texter om musik och musiker. Genom sin roman ber hon nästan om ursäkt: "Visst, jag var elak när jag var ung, men nu är jag mogen och mer ödmjuk."
Det spelar ingen roll att Caitlin Moran inleder sin nya bok "How to build a girl" med att bedyra att hela historien är absolut, hundra procent hittepå. Ingen kommer ändå att tro henne.
Moran har tidigare kommit ut med två böcker i Sverige – "Moranthology" (2013) och "Konsten att vara kvinna" (2012) – men gör nu debut som skönlitterär författare. Huvudpersonen i dramat heter Johanna Morrigan och bor med sin ganska stora och mycket fattiga familj i Wolverhampton norr om London (Moran växte upp i Brighton, rik på syskon men fattig på pengar). Johanna vill desperat göra sig fri från den potatis- och ostdoftande tillvaron där den deprimerade modern och den supande wannabe-rockstjärnepappan lägger sordin på stämningen. På dagarna läser hon viktoriansk litteratur och på kvällarna onanerar hon frenetiskt med familjens gemensamma hårborste. Men inget verkar hjälpa.
Alla vet att de enda sätten man kan göra sig fri från arbetarklassen är genom att bli boxare, fotbollspelare eller popstjärna men Johanna lyckas hitta ännu en väg ut via musikjournalistiken.
Hon tar sig det nya coolare namnet Dolly Wilde (Moran hette från början Catherine) och får 16 år gammal jobb på en musiktidskrift (Moran var 16 när hon började skriva för Melody Maker). Berättelsen låter oss följa Johanna/Dollys skumpiga väg mot att bygga ett nytt jag, en ny flicka vilket så klart inte alltid är så lätt. Särskilt inte när man är en osäker, tjock tonåring i den mansdominerade brittiska rock n roll-världen.
Det här är en bok som mest av allt handlar om att upptäcka sig själv och världen, ackompanjerat av en rätt underbar 1990-tals musikkavalkad. Kathleen Hanna, Courtney Love och hela Riot grrl-rörelsen används som effektiv språngbräda in i kvinnoblivandet. Musiken är ett sätt att förstå sitt eget värde. Att hitta sin egen kraft. Det är som en "Glaskupan skriven av Adrian Mole". Och som sagt, det är är bok som på många sätt handlar om Caitlin Moran.
Vissa scener känns nästan som att de är klippta ur den tidigare handboken i basfeminism, "Konsten att vara kvinna". Under läsningen kommer jag också plötsligt att tänka på Alex Schulman och hans sätt att lätt som en plätt lägga den elaka persona han byggt hela sin karriär på bakom sig. Han byggde om sig från medvetet provokativ skitstövel till lika medveten medieman som älskar sin fru så mycket att han skriver en hel bok om det (inte om HENNE utan SIN kärlek). Han byggde om sig som man. På liknande sätt inledde Moran sin karriär med att skriva rätt taskiga texter om musik och musiker. Genom att skriva om Johanna/Dolly och hur även hon trashar allt som kommer i hennes väg är det nästan som att hon "gör en Schulman" med hjälp av ett alias. "Jag var elak när jag var ung, men nu är jag mogen och mer ödmjuk."
Johanna/Dollys trashar folk och företeelser av någon slags rädsla för att vara nära det som betyder något på riktigt. Jag har länge haft samma känsla gällande Moran själv. Hon skriver om feminism, men vill (vågar?) inte riktigt föra fram jobbiga tankar utan att packa in dem i rejält med rått humorfluff. Hon skriver om klass och fattigdom men låter alla garva rått åt misären. Missförstå mig rätt, det ÄR roligt, men det skapar en viss distans.
Det jag verkligen gillar med den här boken väger dock tyngre än mina invändningar. Hur Moran skildrar en tonårstjejs frenetiska utforskande av den egna sexualiteten till exempel. Fokus ligger under väldigt lång tid inte på att lyckas hitta någon annan, som ska hjälpa en att bli hel, utan på att utforska sig själv. Det är inte ofta man får ta del av hur en ung tjej (utan skam nota bene) använder onani som självutforskande, avslappnande, tröstande aktivitet.
"How to build a girl" klassas som vuxenroman men jag skulle mer än gärna ha läst den i min ungdom. Som vuxen går jag igång på de nostalgiska 1990-tals scenerna, men mitt 14-åriga jag hade sugit i mig vartenda ord om kropp, identitet och sex. Jag hade frossat i pinsamheterna, ilskan och den intensiva längtan efter att bli den man egentligen är. För att citera Moran "we´re all just trying to get through these years to a better place, which we are going to have to make ourselves."
Fotnot: "How to build a girl" kommer ut på svenska i mitten av november 2014 med titeln "Konsten att skapa en tjej".
Mottagen: 23 juli 2014
Anmäl textfel
