LitteraturMagazinets recension
av Det ensamma monstret, Chris Judge
Ensamt monster söker vän!
År 2011 debuterade irländaren Chris Judge med "The Lonely Beast". I år har den välillustrerade berättelsen om det ensamma monstret givits ut på svenska. Äntligen!
Bilderboken "Det ensamma monstret" är både illustrerad och författad av irländaren Chris Judge, som förutom att vara illustratör även är grafisk formgivare och konstnär. Därför är det kanske något intetsägande att säga att det var just bokens grafiska utformning och illustrationer som gjorde starkast intryck när jag öppnade upp boken första gången.
Det första som slog mig var bokens storlek, och då inte bara den fysiska utan även sättet som Judge har utnyttjat sidornas storlek på det estetiska planet. På vissa sidor känns det som att bilden inte slutar där sidan tar slut, utan fortsätter utanför dess ramar.
Berättelsen tar sin början i beskrivningen av huvudkaraktären: monstret. Detta monster är ett monster som alla andra monster, och tycker om att göra det alla andra monster gör: äta tårta och påta i trädgården, exempelvis! Men en dag börjar vårt monster att känna sig ensam, vilket får honom att lämna sitt hem och istället ge sig ut på upptäcktsfärd i ett försök att hitta en vän.
"Det ensamma monstret" riktar sig till barn mellan 3-6 år och passar väl som högläsningsbok, men är nog bättre lämpad för de barn som är närmare tre än sex år. Illustrationerna är relativt avskalade och speglar på ett pedagogiskt vis det som står i texten. Då objekten på sidorna är få i antal, blir detaljerna i dem desto mer framträdande. Det blir lätt att peka och kommentera, och jag tror inte att en enda deltagare av vårt monsters äventyr kommer att bli uttråkad.
Även om det är illustrationerna som gör det starkaste intrycket, är historien i sin textform välkomponerad och framför allt rolig och gemytlig. Det är en historia om att längta bort och hitta hem, om ett äventyrs början och ett lyckligt slut. Som jag ser det, så är det här en bilderbok som både tål att läsas och beskådas om och om igen.
Mottagen: 4 mars 2016
Anmäl textfel
