Bok- presentation:	Fågelbarn
Författar- presentation:	Christin Ljungqvist
Danskt band Finns i lager, 172 kr Pocket Finns i lager, 66 kr

Utlottning av Fågelbarn

Ni har väl inte missat? Att min gamla blogg firar 1001 inlägg med en finfin utlottning? Smit in och kolla!

Förra veckan fick jag respons på de två första kapitlen av den omarbetade versionen av Vita Tigern. Mest för att inte skriva hela manuset en tredje gång med ett språk som inte fungerar eller en vinkel som känns fel. Förlaget gillade men hade ändå en del synpunkter. Jag blev trött. Sen blev jag pigg igen. Och nu skriver jag på.

Väl klar, om ett par månader eller så, hoppas jag kunna bli lite mer skrivlig av mig här och överallt annars. 

Jag hör av mig när nåt skoj händer. Hej så länge!

Kommentera

Bok- presentation:	Korpringarna 1 - Odinsbarn
Författar- presentation:	Siri Pettersen

The yes-moment

Jag hade just ett yes-moment. Ni vet? När man skriver och det plötsligt och äntligen kittlar till i kroppen för att manuset fått nåt slags puls? Det här är anledningen till att jag är så tyst, också. Jag skriver om Vita Tigern. Jag och förlaget bollar manuset mellan oss, diskuterar kärnan, karaktärer, språkton och målgrupp. För några dagar sen skickade jag två omarbetade kapitel, idag fick jag utropstecken till svar. Så nu har jag huvudkaraktärens röst i ett hårt grepp. Men jag låg också och grubblade i natt och insåg att det nog inte rör sig om två böcker, utan tre. Och sånt är ju jobbigt att inse. Särskilt när man känner sig lite trött på projektet, såhär ett år efter starten. 

Fast det finns författare som skriver på böcker i tio år. Kanske har jag bråttom. Kanske fungerar jag bara så. För fy fan att skriva på samma skit i tio år?! Jag har ju så mycket att berätta, så mycket att göra! Eller stoppar man in alla idéer i ett och samma projekt, helt utan rim och reson, typ som Stephen King? 

Snart kommer i vart fall en lätt recension av Siri Pettersens "Odinsbarn" dyka upp här. Helt klart sommarens stora läsbehållning. 

Stay tuned.

Kommentera

Att förverkliga en stor dröm

att sträva efter något som nästan var omöjligt, att fantisera och vilja det så gärna"

... och förlamningen som följer, den pratar inte många om, eller hur?

Jag debuterade 2012 och släppte två böcker till därefter, samtidigt som jag fastnade. För inget blir liksom som man tänkt, det blir alltid annorlunda, bättre eller sämre men hur som; annorlunda. Jag var med i tidningar och radio, jag stod på olika scener, jag lärde mig, vande mig, och den där glittrande längtan jag kände nästan varje dag innan jag debuterade försvann. Det var en underbar längtan, att sträva efter något som nästan var omöjligt, att fantisera och vilja det så gärna. Jag inser att jag saknat min strävan en tid, nu. För det var ju det här jag strävade efter.  

Så har jag suttit hela veckan på Stadsbiblioteket i Göteborg (därav tystnaden) och skrivit, mest för det här, och upptäckt två saker

1. jag kan skriva i sorliga miljöer (!)
2. jag har en ny dröm; att fylla Stadsbibliotekets läktare, trappor och loftgångar, så att de dignar av folk, och högläsa ur min nya bok (vilken "ny bok" som helst, och när som helst); att människorna kommer dit för min skull, att jag drar hundratals

Det är väl en dröm värd namnet?! Jag tänker sträva efter den, nästan omöjlig, fantisera och vilja det så gärna. Och så vill jag göra mitt sommarprat i P1, också. Jag har en del att säga faktiskt. Det är inte bara i mina böcker som familjernas historier är mörka som tjärnar. 

Kommentera

Bok- presentation:	Som eld
Författar- presentation:	Sara Lövestam
Inbunden Finns i lager, 176 kr Pocket Finns i lager, 69 kr

Vilken regnig sommar vi har

Jag är tillbaka! Till allt! Soligt väder, neddragna persienner, tyst, ensam väntan på svar från förlaget; denna gång handlar det om första redigeringsrundan av Vita Tigern. Det är en fin, fin väntan. Nu, äntligen, ett helt förbannat år efter att jag startade projektet (21 augusti)(jag brukar skriva mina böcker på sammanlagt tre, fyra månader), ska jag få fram den riktiga boken. Man trevar verkligen i blindo innan redaktörer och förläggare sagt sitt, de är ens sanna zsa zsa zsu.

Min sommar spenderades i ett sommarhus som snart är mitt och makens (ett hus som kommer att bli ett projekt i sig att ta över), och eftersom jag håller hårt i mina pengar nu, för att de ska räcka så länge som möjligt, hade vi ingen back-up-plan. Hade vi haft en back-up-plan vore det en sista-minuten till något varmt ställe med solgaranti, en av alla lärdomar vi fått oss denna första sommar som sommarhusägare. Fler lärdomar är hur man ska tänka kring sommargäster, matlagning, renovering, trädgård, ja, det blev en liten mental lista. Vi kom i vart fall iväg till Danmark och Köpenhamn där det, enligt bilden ovan, också regnade. Men det är en fantastisk stad, ändå! Massor av fina butiker och gott att äta.

Eftersom sommaren mest regnade och blåste bort har jag läst en del. Sist av böckerna blev Sara Lövestams "Som eld", en somrigt mysig bok om två unga tjejer, vitt skilda åt i image och sätt, som råkar hamna på samma ö i Stockholms skärgård under sitt sommarlov. En smått "förbjuden" kärlek börjar spira mellan dem. Jag tycker om miljöerna, det känns som att jag är där, och särskilt tycker jag om Anna, hennes "lilla liv" och göromål, hennes kunnighet kring fisknät och hur man löser olika praktiska problem. Jag tycker om att det handlar om två tjejer, om homokärlek och modet att bemöta omvärldens tycken och tänk. Jag hade lite svårt med föraktet för män, som visar sig i samtliga mäns okänslighet eller otillräcklighet, som att män bara vet hur man sticker tungan i människors halsar, kör på grund eller super och somnar i solstolar. Det gör boken lite för pro-homo för att jag ska älska helt och hållet, liksom det väldiga fokuset på Annas näsa och fräknar; jag vill ha lite mer verklighet än så. Liksom, en man som är mjuk och känslig och stark samtidigt, precis som min man är, eller min bror (byter man ut Annas namn till Anton hade man aldrig trott att han var en hon, liksom; det finns inga sådana distinkta skillnader mellan könen), och hur Annas nyckelben ser ut, exempelvis, eller armveck.
Sara är dock en grym författare, jag gillade hennes debutbok Udda väldigt, väldigt mycket, alltså är detta en bra bok trots mina invädningar; en viktig bok. 

Nu ska jag fuska lite genom att smygskriva på ett rymdepos jag fantiserat om hela sommaren, och i sinom tid äta frukost. Hej på er!

Kommentera

Ett förlag är valt!

Eftersom papper skrivs först i höst håller jag lite på vilket förlag det är, but rest assure; här ska firas!"

... vill jag bara meddela. Efter diskussioner, grubbel och en fin insats av Ylva på agenturen, mitt i sommaren och allt, och alla jätteglada, jag lättad och pepp; det här blir KANON!

Eftersom papper skrivs först i höst håller jag lite på vilket förlag det är, but rest assure; här ska firas!

Nu ska jag fortsätta semestra! 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Det ligger på is

Jag avskyr att vara mitt i något utan att kunna påverka det, att sitta fast"

Jag hade förlagssamtal i onsdags, förlagsmöte i torsdags, en väldigt yrig fredag med massor av mail fram och tillbaka, fram och tillbaka, och ett agentmöte i lördags; inget har blivit bestämt. Två förlag är intresserade och har lämnat förslag av varierande sort, ytterligare två förlag läser, och trots att jag önskar att affären bara vore klar, att papperna blivit skrivna, att jag kunde säga vilket förlag Vita Tigern och Svarta Tigern kommer ut på är det inte så än. 

Istället är det såhär: 

1. beslut och förlagsavtal skjuts fram till augusti, efter semestrarna
2. VT och ST läggs på is
3. jag tar semester vecka 28-31 och skriver inte ett skit då, knappt en handlarlista

Jag avskyr att vara mitt i något utan att kunna påverka det, att sitta fast. Det är det värsta jag vet! Men nu är det så, och det är ett lyxproblem, och den oro som gör att jag biter ner naglarna ses väl av de flesta som något att skatta sig lycklig över. 

Jag skattar mig lycklig.

Och tar semester nu. 

Vi hörs igen i augusti!

Kommentera

Bok- presentation:	Kaninhjärta
Författar- presentation:	Christin Ljungqvist
Utg.år:	2012
Danskt band Finns i lager, 154 kr Pocket Finns i lager, 66 kr

Ordenkät från Kultwatch

Jag plockar en enkät från Kultwatch, eftersom enkäter är fabulöst roliga! Here it goes:

Vad skriver du?
– På andra boken i en duett inom den egenhändigt hopsydda genren retropunk; ett slags blandning mellan steampunk och det vi ser som retro, alltså 40-50-tal och skrot möter grön högteknologi. Det är Sverige om 300 år, en typisk ung vuxen-bok om att växa upp, ta ansvar för sina egna val och råka ut för vuxenvärldens gravallvar i en otypisk miljö.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?
– Jo, men jag gillar ensamheten, eller snarare friheten att välja när och vem jag vill träffa.

Drömmer du i bilder eller ord?
– Bilder! Jag är väldigt visuell av mig. Många av drömmarna skulle jag kunna skriva ner som de är eftersom min narrativa del av hjärnan aldrig riktigt vilar ...

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?
– Det finns olika slags språk, och språk är avgörande. Hur ska vi annars kunna beskriva någonting alls?

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?
– Jag försöker att inte ha någon moral i mina texter, utan lämna läsarna "hängande", alltså; att de själva får tycka och tänka. Sedan går det inte att helt undvika vissa budskap eller åsikter som jag själv har. Det kommer tydligt märkas i Vita Tigern och Svarta Tigern.

Vem skriver du för?
– De unga, de medelålders, de gamla, och särskilt dem som, precis som jag, inte riktigt trodde på en framtid förrän jag satte mig ner och fantiserade fram hur jag skulle önska att det blir.

Varför skriver du de texter du skriver?
– För att jag själv skulle vilja läsa dem.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?
– Ja; Kaninhjärta och Fågelbarn, för att så väldigt unga visst har läst dem, som 12-13-åringar, eller de som uppenbart mår dåligt och egentligen behöver läsa någonting lättsamt, romantiskt, kärleksömt. Då blir jag osäker på vad jag faktiskt kostar på för läsarna, det där mörka, drabbande ... mina två kommande böcker har en betydligt starkare känsla av mänskligt hopp i sig, även om mörkret finns kvar, fast på ett annat sätt.  

Kommentera

När ett förlag inte har läst

Kommunikation är kung. Fast varför säger man så? Kommunikation är en stark kvinna, that's more like it."

... ser det ut såhär:

Hej!
Tack för att vi fått läsa ditt manus. Vi tackar tyvärr nej till att ge ut det.

Vänliga hälsningar

xxx

Åtminstone i det här fallet, det är vad min magkänsla säger. Och även om förlaget är stort och väl ansett blir det nej från min sida också; jag kommer inte skicka till dem igen, de har bränt sig, precis som när Bonniers kallade mig för Christian. De har inte läst, de svarar knappt på mail, jag menar; vad är det?

Tänk, om författare var lite mer som jag där, så att vi gemensamt och successivt bojkottar förlag när de behandlar oss småttigt och tvingar dem till att behandla oss som det vi är; potentiella affärspartners man måste kommunicera med? Jag menar, vi har inget fack som gör jobbet åt oss, och vi har den sämsta timpengen i Sverige. Varför blir vi inte projektanställda på förlagen under tiden vi arbetar för dem? Det vore något, det.

Kommunikation är kung. Fast varför säger man så? Kommunikation är en stark kvinna, that's more like it.

Kommentera

Torsdagsmöte

Bara att ha ett förlagsmöte på torsdag att se fram emot, där förlaget som kallar Vita Tigern "välskriven och spännande" och "bedårande" vill "diskutera utgivning av din bok", är liksom värt ett primalskrik"

Det första, skissartade ja:et har äntligen trillat in i mailen, äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! Jag försöker fatta att det är på gång nu, att det drar ihop sig, men brukar alltid vara så trög både med tankar och känslor inför sånt här. Innan papper är skrivna, rentav innan första redigeringsrundan, håller jag tillbaka förhoppningar och förväntningar för att liksom slippa bli besviken men det är en ganska dum grej att göra, egentligen. Jag menar, då kan man aldrig vara riktigt glad?

Så jag ska jobba på glädjen, jag ska skärpa mig. Bara att ha ett förlagsmöte på torsdag att se fram emot, där förlaget som kallar Vita Tigern "välskriven och spännande" och "bedårande" vill "diskutera utgivning av din bok", är liksom värt ett primalskrik.  

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Bok- presentation:	Rävsång
Författar- presentation:	Christin Ljungqvist
Danskt band Finns i lager, 181 kr

Bokkollo

Eller "lyxjobba", som det också kan kallas; att under ett par timmar göra en dags jobb utan att känna jobbkänslor alls. Det var en helt underbar erfarenhet! Dessa söta människor, denna vackra plats!

Måndag förmiddag körde jag efter mobilen på krokiga, håliga, steniga skogsvägar norr om Härryda, genom perfekta scenerier för deckarböcker, och småskrattade åt det absurda i vart författarskapet leder mig. Så nådde jag fram till Härsjösands lägergård; röda stugor med vita knutar, strödda över en lysande, smaragdgrön gräsmatta alldeles bredvid Stora Härsjön, dränkt i glödande solsken.

Tretton tonåringar och fyra bibliotekarier från Lerums och Alingsås bibliotek väntade på mig, och jag bjöds på te och bulle, högläste ur Rävsång i det gröna och svarade på frågor om mina böcker och skrivande i stort (älsk på skrivtips!). Sedan signerade jag varsitt ex av Rävsång till allihop, inköpta av biblioteken, fikade lite till, ville dröja mig kvar men åkte tillbaka hem. Så fortsatte bokkollot ytterligare två dagar med läsande, skrivande, poesibingo-spelande och grillningar vid sjökanten. 

Detta är en fantastisk idé! Jag skulle kunna göra sådana författarbesök igen och igen och igen; jag fick inte ens en energidipp dagen efter, så som jag brukar inför framträdanden, av all spänning. Jag bara var, mig själv, fast lite mer uppfylld. 

Annars har detta hänt:

• vi tittade på huset vi trodde var vårt drömhus; det visade det sig inte vara, alldeles för lång körväg ut bland buskarna!
• ett av förlagen vill ha mer tid på sig, till efter semestrarna, vilket dessvärre gör dem till ett andrahandsval (övriga tre förlag lämnar besked NU, i slutet av juni! Aaaah!)
• jag har sökt en del arbeten som administratör/chefsassistent i Kungsbacka och Göteborg (håll tummarna!)
• jag har bokat klipptid (vilket var närmast omöjligt; alla gifter sig nu, frisörsalongerna är nedlusade!)

132 sidor av Svarta Tigern skrivna; nu är jag definitivt vid Fördjupning, bara några stora kliv till Upptrappning:

Och jag stirrar på markören och får liksom inte till inledningen, ens. Det är SÅ SVÅRT att skriva snabbt och äventyrligt, SÅ SVÅRT! Jag vill liksom att texten fortfarande ska vara snygg och välskriven, men ska det gå snabbt finns knappt utrymme till finlir, då är det rakt på, utan omskrivningar. Jaja, det ger väl sig. Bara jag får till början brukar orden strömma. 

Kommentera

Förlagskoll

Läsarfrågor! Så himla roliga att få, så det blir ett helt inlägg till svar"

Läsarfrågor! Så himla roliga att få, så det blir ett helt inlägg till svar:

Brukar förlag vilja ha flera delar när man skriver en serie? Själv håller jag på med en skräckserie och det känns tung om jag dessutom måste skriva andra delen för att de ska kunna ge besked.Hur många ord brukar du ha på en sida? Vilket radavstånd och typsnitt skriver du mer? Förlåt för många frågor. Men jag tycker du verkar ha så bra koll på skrivande och förlag. /En aspirerande författare

Kul med skräck! Mer skräck till folket, säger jag bara.

Detta är mitt första försök till en regelrätt serie, alltså böcker som tydligt sitter ihop och behöver varandra; jag hoppas att förlagen inte vill se hela serier klara för att anta första boken! Jag menar, då skulle knappt någon få sina böcker utgivna, varken deckarförfattarna eller Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren; de blev antagna enbart på första boken i Engelsforstrilogin, Cirkeln, som jag förstått det.

MAO; nej, du behöver inte skriva andra boken innan du kontaktar förlagen. Däremot bör du veta vart serien barkar, om varje bok strävar mot en grande finale och vad denna ska bestå i och så vidare, och kunna visa detta i ett synopsis. Så har jag gjort med Svarta Tigern; jag har skickat det jag skrivit och synopsis på resten. Ju mer de har inför sitt beslut desto bättre, liksom. Man kan ju tänka sig att ett förlag inte gärna satsar flera hundra tusen på att ge ut första boken i en serie författaren sedan inte ror i land? Så. Ja.

Och jag brukar använda Garamond, 12 pt, 1,5 radavstånd, 4 cm indrag på alla kanter vilket ger ungefär 300 ord per sida. Det blir mer hanterbart för ögonen då, tycker jag, närmast att det liknar färdiga boksidor = bra visualisering. 

Jag hoppas detta hjälper dig, och stort lycka till med skrivet! Det är en njutningsfull plåga man aldrig riktigt kan släppa när man väl börjat ...

Kommentera

Total tystnad

Jag är helt hopplös på att skriva när sommaren väl tågat in"

Ursäkta totaltystnaden - jag skriver. Dessutom befinner jag mig på oerhört lummig plats efter viss tur med bilen, varför tiden då jag inte skriver mest går åt till att stirra och flyga iväg i tankarna. Men detta har hänt; 

• ännu ett förlag har bett om att få läsa det jag skrivit av Svarta Tigern, bok två that is, vilket jag tolkar som positivt (varför vilja läsa manus till bok två om man inte skulle gilla bok ett, liksom?)
• agenturen har mailat om ett nytt möte
• ett beundrarbrev väntade i mailen i morse
• allting har bestämts angående bokkollot jag ska gästa 15 juni (måndag)
• vi kanske, möjligen, har hittat vårt hus (vi ska kolla på det samma måndag, 15 juni)

Det verkar alltså inte bli särskilt mycket av denna writers journal. Jag är helt hopplös på att skriva när sommaren väl tågat in. Dessutom har fasadarbetarna avancerat till mitt arbetsrumsfönster, så jag undrar om jag alls kommer hinna klart med Svarta Tigern till slutet av juni. Jag hoppas verkligen det, annars blir det svårt att ta riktig semester. Jaja; ett lyxproblem. 

Svarta Tigern fördjupas hur som helst nu, det blir mer äventyrspuls på texten, mindre mysterium, vilket, som sagt, är en väldig utmaning för mig. Jag tycker det är skitsvårt att skriva spännande, alltså snabbt! Istället fastnar jag i detaljer och segar ner texten ... men jag gör mitt bästa. Så kanske redaktören kan fånga upp mig. 

Och nej, ännu inget rakt ja från något av förlagen. Mer än så vågar jag inte säga. 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

105

105 sidor! En tredjedel av boken och närmast hela juni kvar! "

105 sidor! En tredjedel av boken och närmast hela juni kvar! 

Väldiga, härliga lättnad.

Nu tar jag helg. Det vankas studentmottagning, födelsedagskalas i det gröna, nationaldagsfirande och två husvisningar; det känns verkligen av att vara mitt i livet, mitt i allting som någonsin ska hända en. Det finaste är ju att känna sig nöjd? Så jag är nöjd, jag är lycklig. 

Har du oplanerad tid till helgen blir mitt tips detta; Spår, en podcast av Anton Berg och Martin Johnsson som tar upp det underliga Kalamarksmordet. Idén är en spin-off på podcasten Serial som rätt och slätt går ut på att gräva i ett gammalt rättsfall och försöka hitta nya trådar, nya perspektiv, i realtid. Sjukt spännande lyssning. 

Spår ligger uppe med tre avsnitt av fem, och släpper nytt varje tisdagsnatt, bland annat på Itunes. Perfekt i hängmattan. Trevlig helg!

Kommentera

Den plågade författaren

Man ska väl stå ut med vanliga boendeljud men detta är direkt plågsamt"

Alltså, jag avlider; vi bor i landshövdingehus, fantastiskt fina hus, urcharmiga, men väggarna är isolerade med lite av varje som man kom över på det miserabla 30-talet, som vass, spån, gammelmormor. Minsta lilla ljud färdas genom dem och jag är ljudkänslig; ingen radio innan frukost, absolut inga ljud medan jag skriver.

Så har grannens förvuxne son flyttat hem, vi snackar rejält förvuxen; han är runt 40 år och har egna barn. Det gör mig inte det minsta, om det inte vore för att han vankar runt i rummet ovanpå mitt arbetsrum, spelar intetsägande musik dagarna i ända, pratar extremt monotont och sprider rastlös, meningslös energi kring sig. Han är overksam, och jag känner det. Men det är inte det värsta; han har dragit hit polisen vid två tillfällen, och umgås med män av tveksam natur, ungefär så som han själv ser ut; rakad skalle, tatueringar ner på händerna, cigg, snus och döda blickar.

Man ska väl stå ut med vanliga boendeljud men detta är direkt plågsamt; jag är en plågad författare just nu. Om huslängtan var som en latent sjukdom i kroppen förut har den nu blommat ut; det kliar, värker och sticks. 

Hjälp, säger jag bara. MAO; jag har skrivit ungefär tre rader idag.

En rolig grej däremot är Bokhoras fotoutmaning, jag har hakat på!
 

Kommentera

Sceni

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg på min gamla blogg inspirerat av författaren jag just nämnde, Austin Kléon; att, istället för att stänga ner bloggen, göra den till en writers journal under intensiva skrivperioder, och successivt dela med mig av varje dags skrivande. Det kräver så klart mer, jag menar, det finns bara en viss mängd skriv per dag i min skalle innan den är tom. Men jag tyckte det gav, också, när jag nördade ner mig i skrivet, uteslöt privatliv och annat, verkligen bara koncentrerade mina texter till boken och om boken.

Och jag tänkte göra det igen. Denna blogg har känts lite trevande sedan början, mest för att jag är en vanemänniska som gillar bloggers plattform, men jag tänker; sätter jag upp ett mål blir denna blogg tydligare och mer ”gjord”. Målet blir alltså att ni ska få följa mig dagligen i vad jag gör.

Svarta Tigern är 80 sidor lång och kommer förmodligen bli runt 300 sidor, som ettan. På den dramaturgiska kurvan befinner jag mig någonstans mellan Presentation och Fördjupning:

Karaktärerna är tydliga sedan första boken, även om den primära storyn avslutades då; den större storyn, som ligger som en svepning över båda böckerna, fortsätter. Alltså är personerna och den inbördes ordningen redan presenterade; jag använder några strofer och meningar ur första boken och upprepar dem i den andra för att beskriva utseende och så vidare, med några variationer, och det fungerar; jag gillar sådana flirtar. Första boken har ett lagom stort mysterium till grund och andra boken ett vansinnigt stort mysterium, gränsande till äventyr, och att skriva äventyrligt, att skriva spännande, är absolut en utmaning för mig. Jag har lite lätt för att snava över och bli för mycket, närmast parodiskt, och får hela tiden gå tillbaka och korrigera i efterhand, bryta dialoger tidigare, hejda händelseutvecklingar innan de springer mig ur händerna. Å andra sidan; det är lättare att arbeta om än att vänta in den perfekta meningen.

Idag blir det tvätt varvat med skriv, senare Game of Thrones-kväll hos goda vänner som bor några kvarter bort. Regnet pissar på Göteborg, tydligen den regnigaste maj sedan början av 1900-talet; ett alldeles perfekt skrivväder. Jag är så jävla nöjd. 

Kommentera

Bok- presentation:	Stjäl som en konstnär: 10 saker ingen berättat för dig om kreativitet
Författar- presentation:	Austin Kleon

Juni-planer

Jag har en plan;

1. skriva klart Svarta Tigern tills slutet av juni (lycka till?)
2. få Vita Tigern antagen i slutet av juni (!)
3. ta semester vecka 28-31 (!!)
4. redigera Vita Tigern i augusti
5. skriva Rådjurskung (arbetstitel) någon gång i höst
6. redigera Svarta Tigern till våren

... eftersom jag tydligen kommer vara min egen chef ännu en tid framöver, och behövde räta upp mina arbetsdagar. Sedan har jag Den svarta boken, också, full av idéer, och då kan man inte släpa hjärnan efter sig ... jag vet, jag är onödigt snabb och har försökt skriva långsamt, ta mig tid och ta hand om mig själv och ta mig en funderare, men det går liksom inte. Idag skulle jag till exempel träna men åt frukost klockan halv två istället, eftersom skrivet tog hela förmiddagen i intensiv besittning, och jag har ännu inte ätit middag halv sju på kvällen, så ... om man tror författare lever ett glidigt liv får man tänka om; vi sliter ut oss på vårt alldeles egna sätt. Som ni ser klämmer jag in en semester mitt bland planerna, då ska jag inte skriva ett uns, bara träna, leva och må bra, bra va?

Jättebra.

Lite mer hållbara tips till er som skriver eller skapar i största allmänhet; Austin Kléons böcker! Han säger så mycket sant, den människan (läs; gör inte som jag gör, utan som jag säger).

Kommentera

Min kamp

Man har bara en viss nivå av tilltro till sig själv och sitt skriv och jag känner att jag vinglar nu"

Jag har gått in i den tionde månaden av kamp och väntan i intervaller; författarens tillvaro till 85% ungefär. För att göra det hela mer intressant, eller plågsamt, nåddes jag av tre olika slags nej på två dagar, varpå tisdag och igår blev ganska stillastående, eller mer som svarta hål att trilla ner i. Så illa att jag inte bara undrade vad jag håller på med utan funderade på att lägga ner, trots att de tre bästa ännu inte har svarat. Man har bara en viss nivå av tilltro till sig själv och sitt skriv och jag känner att jag vinglar nu.

Men det är bra underligt, detta; förlagen kommer med invändningar och synpunkter medan varendaste människa därutöver får någonting glimmande i blicken när jag börjar berätta om Vita Tigern, om retropunk, om trehundra år från nu. Och när jag delar med mig av textbitar ur manuset, eller bitar av en av illustrationerna, vill människor ha mer med en viss nivå av iver, som att jag går ett sådant där prekärt läge till mötes där läsarna gillar men förlagen tvekar och jag tvingas ge ut böckerna på egen hand; jag, som föraktar självpublicering. 

Man ska väl akta sig för det där med att förakta, eller inte vilja; det mesta av det verkar ju bli verklighet, som att det man fokuserar hårdast på händer. 

Igår tränade jag i vart fall tvivlet ur kroppen och kom på banan igen. Det blir tidig lunch i Kungsbacka med syster och systerdotter idag, sedan eftermiddags/kvällsskriv, och jag längtar. Jag är där nu, där jag vet vad som ska hända men ändå inte vet förrän jag skriver och samtidigt upplever det, som när jag var tonåring och skrivet pirrade i hela magen.

Kommentera /Visa 1 kommentarer