Christin Ljungqvist

Stipendieutdelning

Jag och 20 stycken andra göteborgare fick under torsdagskvällen förra veckan våra efterlängtade stipendier, och vilken kväll det blev! Jösses ... med mitt ganska tröga författarflyt sedan september, där framträdandet i en boklåda dit ingen kom var absolut värst, kände jag mig skakig på väg till Dicksonska Palatset i Göteborg. För jag skulle inte bara ta emot ett stipendium inför publik, jag skulle högläsa ur Vita Tigern, som inte ens är antagen, och jag som närmast avskyr att högläsa. Men jag hade en förhoppning, en känsla, och den förverkligades; det gick bra.

Det började med mingel på Dicksonska Palatsets andra våning i fullkomligt makalösa salar, med kristallkronor, stuckatur, höga fönster och tjocka mattor. Efter en stund satte sig stipendiater och politiker på stolar i rader kring ett uppdukat bord, och tre personer ur Kulturnämnden turades om att läsa upp motiveringarna medan varje stipendiat stod bredvid. Göteborgs kommunfullmäktiges ordförande delade sedan ut stipendiet, som liknade ett slags diplom. Alltså, extremt högtidligt! Och varje applåd var så intensiv och hjärtlig att det värmde i hela bröstet.

När jag stod där framme, och min motivering lästes upp, kom små goda utrop precis i slutet och jag rös i hela kroppen. 

Efter stipendieutdelningen samlades vi på markplan för en middag. Lagom till kaffet tog Anna Fock, författare, till orda och högläste en bit ur sin kommande bok. Sedan spelade Teresa Indebetou piano, och sist högläste jag; många tankar snurrade i huvudet inför hur denna blandade publik skulle ta emot någonting så snävt som retropunk för unga vuxna, men alla satt knäpptysta, som att de lyssnade intensivt, och efteråt sa en av mina bordsgrannar att han tyckte genren lät väldigt spännande; dagen efter skrev Raili Karlsson, arbetande vid Kulturnämnden, i sitt mail att det smakade mer, väldigt intressant. Jag suger åt mig som en svamp, för himmel, vad jag behöver höra detta!

Inte nog med att stipendiet räddar min ekonomi för en tid, det är ett arbetsstipendium, menat åt det jag arbetar på nu; det är som att Göteborg tror på duetten om Ava och uppmuntrar mig till att fortsätta. Hela grejen har gett mig så mycket energi att jag nått hela 71 sidor på Svarta Tigern och bara fortsätter och fortsätter. 

Så tack, tusen, tusen tack Göteborg; nu blir det åka av!

Kommentera

Christin Ljungqvist

Back to black

Eftersom idag är en gott självförtroende-dag bjussar jag på ett smakprov ur Svarta Tigern (arb.titel), 62 sidor lång, hurra! "

Eftersom idag är en gott självförtroende-dag bjussar jag på ett smakprov ur Svarta Tigern (arb.titel), 62 sidor lång, hurra! 

Det går bra nu, fingerscrossed; jag har skrivit rejält varje dag sedan måndags, fyllt mig med te och överblivna pepparkakor, tränat yoga. Alltså, tillvaron är ett slags kreativt kaos av odiskad disk och odammsugade golv, men boken blir till. Och när boken blir till är jag sällan bra på annat. Så detta med att jag tränat är helt fantastiskt. 

I morgon kommer dock hemmet bli rent; jag tilldelas Göteborgs Stads Författarstipendium och förväntas dessutom högläsa en bit ur Vita Tigern, och sådant brukar jag fasa inför, varför jag inte kommer kunna skriva särskilt mycket alls. Bästa sättet att bli av med kollrig energi är liksom att flänga ur sig den. 

Och planera vad man ska ha på sig. 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Första tigern

värre än att vänta är att vänta på resten av svaren efter ett svar, som var ett nej"

Blir det någon bok av den? Jag skulle gärna vilja få ett ja nu, för värre än att vänta är att vänta på resten av svaren efter ett svar, som var ett nej; den där mellantiden, värsta tiden ever. 

Kanske skulle jag stänga ner mail och mobil till sista juni, då förlagen har deadline? Och bara fokusera på bok två? Jag har flyt med den (25 sidor med 1,5 radavstånd, 12 pt!) och nej stör ut känsliga saker som kreativitet och inspiration. Jag är verkligen allvarlig; radiotystnad? Hm.

Okej, roliga saker;

1. jag har fått kontakt med en bra researchperson, som verkar urtrevlig, inför kommande Hanna-bok
2. jag ser klädsamt chic ut i mina första terminalglasögon
3. jag har fått se agenturens presentationsmaterial av mig och mina böcker; TOPPENFINT (allt låter ju så väldans mycket mer fantastiskt på engelska)!
4. vår bröllopsbok/fotobok damp ner på hallmattan för bara en liten stund sedan; tårande vacker!
5. jag ska träna styrka i morgon, riktig jävla styrka
6. vi ska åka till Husknuten på söndag (fast det vet inte min man)

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Omarbetningen from hell

Det var som att skriva boken igen"

Jag är en ganska produktiv författare; Kaninhjärta skrev jag på ungefär två effektiva månader, och eftersom manuset var i ett sådant skick behövde förlaget, Gilla Böcker, heller inte redigera särskilt mycket, varför boken kom ut ganska snabbt. Fågelbarn följde året därefter, den var det en del omstuvning med, och Rävsång likaså. Vita Tigern, första av två i en tänkt duett, tog jag mig medvetet längre tid till, just för att den utspelar sig i en annan värld med allt vad det innebär för en text i form av smådetaljer och belastning, och för att jag kunde. Möjligen är det därför jag har en längtan efter att bara "bli av" med den nu; få ut den, förhoppningsvis, eller lägga den på is. Vi har hängt ganska länge med varandra och jag börjar bli blind för min egen text. 

Jag skickade in manuset till en handfull förlag i början av året och fick tillbaka ett spirande intresse och en del övergripande ändringsförslag, alltså inget definitivt ja. Utifrån dessa punkter gjorde jag omarbetningen from hell. Det var som att skriva boken igen, då jag

• ändrade perspektiv från första till tredje person
• ändrade en hel del i storyn
• täppte till vissa luckor
• tog bort parenteser i flödande text
• kortade ner manuset med 70 sidor
• minskade antalet illustrationer

Och så vidare, i en lång, otäck lista. Det tog mig lite över en månad, med punkterna i ett dokument, manuset i ett annat och därtill ett "urklipps"-dokument där jag klistrade in stora sjok med text för omplacering eller radering; en hel del kastades. Så märkte jag att jag tenderar förklara en del för läsaren med denna bok, vilket inte alls är likt mig. Det var (är?) som att jag vill göra min fantastiska värld så tydlig som möjligt, eftersom den är så fantastisk (!), men att det då kostar på för berättelsen. 

Efter omarbetningen är texten smidigare och mer direkt, med ett högre tempo och en skarpare huvudkaraktär. Berättelsen är också mer direkt (förut innehöll den fula saker, som transportsträckor!), förhoppningsvis också lite oväntad - jag är nöjd. Vi får se om förlagen gillar. För det är verkligen så; som utgiven författare finns ändå inga garantier. Jag kan bli antagen likväl som refuserad för man är inte bättre än sitt senaste verk. 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Utan personligt ansvar
Författar- presentation:	Lena Andersson
Inbunden Finns i lager, 271 kr CD-skiva Finns i lager, 367 kr MP3 CD Finns i lager, 325 kr Pocket Finns i lager, 73 kr

En liten blänkare

Egor, i just det ögonblick då Vita Tigern tar en hemsk vändning. 

Jag tillbringar mina dagar med Lena Anderssons "Utan personligt ansvar" i ljudboksform och tuschpennor av märket ProMarker. Det är stilla dagar, 8 stycken sedan jag lämnade in Vita Tigern, och den där känslan av latmaskhet smyger sig på.

Igår färdigställde jag Egor och en enklare illustration, så har jag 3 till innan första boken är klar. Därför passar det sig att påbörja bok två på måndag - måndagar är bra dagar för nya börjor! Så att jag inte bara sitter och lallar hela dagarna.

Fast nu förringar jag nog illustratörsyrket ... jag är bara van vid att brödjobba, och när jag inte har gjort det på snart ett halvår börjar jag undra om livet verkligen får vara såhär behagligt?

Kommentera

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Mördarens apa
Författar- presentation:	Jakob Wegelius
Kartonnage Finns i lager, 253 kr MP3 CD Finns i lager, 280 kr Storpocket Finns i lager, 156 kr

Den illustrerade ungvuxen-boken

Förra sommare läste jag Jakob Wegelius bok "Mördarens apa" och gottade mig rejält; vilken BOK! Som en blanding mellan Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" och ett klassiskt Tintin-äventyr av Georges Remi, dessutom med fantastiskt fina illustrationer jag, som 30+, uppskattade mycket. Kanske är jag ensam om det (jag läste Bea Uusmas expeditions-bok med lika stor förtjusning!), eller så är det så; den generella läsaren gillar illustrationer och bilder, åtminstone när de är välgjorda och passar in. 

Och med dessa tankar bestämde jag mig för att Vita Tigern, och bokens uppföljare, ska innehålla illustrationer, inte minst för att jag gärna illustrerar bredvid skrivet och vill kunna förena dessa båda hantverk, men också för att jag tycker det passar in, för att det förhöjer läsningen, skapar ytterligare en dimension för läsandet. Givetvis kan läsarna själva fantisera fram hur min värld ser ut (och det lämnas 90 % utrymme för detta), medan vissa saker, hoppas jag, ger aha-upplevelser av att få se, eller en känsla av att detta mycket väl kan hända, eller kanske redan händer; när jag illustrerar vissa karaktärer, i vissa situationer, blir de mer verkliga för mig. 

Totalt får Vita Tigern 13 illustrationer, jag har 5 kvar att illustrera; uppföljaren får möjligen några färre eftersom Avalon tappar bort sin kamera ...

Kommentera

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Ur varselklotet
Författar- presentation:	Simon Stålenhag

Simon says

Jag är väldigt visuell när jag skriver; till de viktigaste karaktärerna letar jag ansikten på nätet, likaså platser, varför Simon Stålenhag är ett riktigt fynd. 

Bilden ovan är en av många vansinnigt retrofuturistiska bilder han gjort (gissningsvis i datorn, även om det ser ut som olja), och jag har många gånger funderat på att be honom illustrera Vita Tigern, men sedan latat ur och valt att illustrera själv, vilket blir bra det också. Men det vore något visst med att se hur någon annan tolkar ens värld ...

Ta er en titt på hans hemsida! Bilderna är så pass stora att man kan ha dem som bakgrunder på sin dator. 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Vita Tigern och en förklaring

Jag dras till mysterier, mörker och dolda ting framför action, explosioner och det som är synligt"

Jag inser att jag möjligen luras; att man, som läsare, kan tro att manuset jag arbetar på nu, med arbetstiteln Vita Tigern, hör samman med mina redan publicerade böcker i och med djuret i titeln (Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång), att boken handlar om Hanna Fagerström, störda relationer och spöken, att boken kommer utspela sig här och nu men så är inte fallet, nej, långt ifrån ...

Vita Tigern är den första av två böcker i en duett, en tudelad historia inom genren retropunk/retrofuturism, SF för unga vuxna; skrot möter grön högteknologi i ett Göteborg om trehundra år. Som några av er vet fokuserar jag på människorna, relationerna och psykologin, VARFÖR vi gör som vi gör, vad som är realistiskt framför grandiosa scener; jag dras till mysterier, mörker och dolda ting framför action, explosioner och det som är synligt. Men givetvis bygger jag på spänningen också, efter bästa förmåga, tills jag hoppas den är olidlig, ungefär som i Fågelbarn. 

I början, när jag planerade och fantiserade fram dessa böcker, letade efter inspirerande bilder och stagade ut synopsis, hade jag väldigt roligt; när jag började skriva kändes det bra; när jag lämnade in till förlagen och fick trevande svar lite mindre bra; nu, när jag just lämnat in det omarbetade manuset för ny läsning, känns det smått kluvet, som en blandning mellan lättnad, befrielse, tvivel och oro. 

What have I done?

Det återstår att se. 

Vet i vart fall detta; nya boken sitter inte ihop med de gamla på något sätt. Jag behövde en förändring, för min kreativitets skull, och prövar just hur långt min fantasi kan nå. 

Kommentera