LitteraturMagazinets recension
av Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?, Dave Eggers
Provokativ bild av USA i skarpa dialoger
I ett slags kammarspel skildrar Dave Eggers en amerikans kamp att få grepp om sin tillvaro. Huvudpersonen Thomas har kidnappat en av Nasas astronauter och fängslat honom på en övergiven militärbas vid den kaliforniska kusten. Samtalet leder till nya frågor som kräver svar.
Eggers samhällskritiska udd riktas mot USA, som i hans tidigare roman Kungens hologram. Dialogerna rör sig redan från början kring landets synbarligen oförklarliga tillkortakommanden. Varför lades rymdfärjan ner och varför åker vi inte längre till månen? Hur kan miljardbelopp läggas på krigsinsatser samtidigt som hälsovården är undermålig? Och varför har staten ingen uppgift åt alla dem som förlorat en dröm att tro på?
Snart sitter fler inspärrade i barackerna: en före detta kongressledamot, en gammal lärare, och så vidare. Eggers öder ingen tid på beskrivande text. Hela boken utgörs av dialogerna mellan Thomas och hans offer. Obevekligt trissar samtalen upp insatserna, ömsom till ursinne, ömsom till uppgivenhet.
Den rappa dialogen tecknar en allt skarpare bild av Thomas. En artig, grubblande, vilsen ung man som känner sig sviken av ett Amerika han inte längre begriper. I bakgrunden anar vi ett trauma som sakta men säkert tassar fram emot scenkanten. Det är lätt att läsa vidare i den sprudlande dialogen. Eggers flätar konstfärdigt samman ett tidigare skeende och en pågående desperat personutveckling med bilden av ett söndrigt USA. Längs vägen möter vi Eggers skarpsynta insikter och blodfulla levnadsöden. Författaren väjer inte för kontroversiella ämnen och gråskalor som utmanar till hätsk debatt med texten. Men liksom titelns uppfordrande frågor verkar berättelsen ställa läsaren till svars mellan raderna. Vilket är ditt ansvar? Vad kan just du göra?
Thomas ser inte sin egen roll i skådespelet och känner sig maktlös och förvirrad. I stället slår han bakut mot etablissemanget. I frustration söker han utlopp i ord i stället för genom mordiska vansinnesdåd som USA annars är drabbat av. Han vill förstå, men kanske hellre förklara eller bortförklara. Men en sjuka anas genom masken och makten han tillvällt sig verkar berusande. Blir kontrollbehovet nyckeln till hans fall till slut?
I grunden är romanen en tragedi – över en man som skyller sin situation på andra, över ett land i förfall, över en mänsklighet som inte längre vågar drömma. Så hoppet måste stå till någon annan. Kanske till dig?
Mottagen: 25 augusti 2016
Anmäl textfel
