Recension
av Nathalie, David Foenkinos
En fin liten kärlekshistoria
Nathalie är gift med sitt livs kärlek, Francois. De har en relation och en kärlek som tycks vara få förunnade. Men så en dag blir Francois påkörd när han är ute och joggar och dör av skadorna.
Nathalies värld blir som genom ett slag förändrad för all framtid. Hon handskas med sorgen genom att begrava sig i sitt arbete på ett svenskt företag. De medlidsamma blickarna från kollegorna irriterar henne, men de ersätts snart av blickar av respekt när de ser hur snabbt hon klättrar på karriärstegen. Hon blir befordrad till gruppchef för sex anställda. En av personerna som ingår i hennes grupp är den tyste, tillbakadragne Markus. Han är svenskheten personifierad på det franska kontoret; den lite utstötte nörden.
En dag när Markus kommer in på Nathalies kontor för att fråga henne om ett fall han arbetar på, kysser hon honom plötsligt. Hon handlar på ren impuls och efteråt kan hon knappt minnas vad hon gjort, som om kyssen aldrig inträffat. Annat är det för stackars Markus som för första gången på länge känner sig sedd av en kvinna, och vilken kvinna sedan! Nathalie har för honom varit en ouppnåelig dröm. Detta är början på en relation som ingen väntat sig.
Det är en fin liten kärlekshistoria det här. Dock stör jag mig på författarens stereotypiska beskrivning av Sverige och svenskhet. Ja, svenskarna är kyliga, tystna och lite tillbakadragna, och visst, Sverige är kallt, mörkt och dystert. Hur många gånger har man inte hört det? Och den här bilden av Nathalie som den vackra, ouppnåeliga kvinnan, kontra Markus, nörden som bara drömmer om att få en sådan kvinna. Har vi hört den förr? Droppen blir när Nathalie på ren impuls kysser Markus, utan att de knappt talat med varandra tidigare, och Markus reaktion på den plötsliga närkontakten. Han tänker inte, vad är det här för galning som tar sig sådana friheter? Nej, han tänker, åh undrar om den där kyssen betydde lika mycket för henne som för mig. Kom igen, hur skulle du reagera om en nästintill främmande person (som dessutom är din chef) plötsligt kom fram och kysste dig? Med chock? Förmodligen. Med glädje och förhoppning? Tror inte det.
Med allt detta sagt så tar sig historien efter detta, i och med några oväntade vändningar och författarens något annorlunda sätt att berätta, och slutar lyckligt, vilket jag uppskattar. Kort sagt, en fin liten kärlekshistoria.
Mottagen: 7 oktober 2012
Anmäl textfel
