LitteraturMagazinets recension
av Den maskerade proggarens oändliga jamsession, David Nessle
Fångad av fånigheten
Jag har aldrig känt mig särskilt inspirerad eller imponerad av David Nessles seriefigur Den maskerad proggare. En superhjälte i märkliga, smått parodiska äventyr med mycket kulturella referenser. Kan det bli töntigare? Men kanske, kanske är det faktiskt ganska charmigt också...
Min initiala känsla när jag fick "Den maskerade proggarens oändliga jamsession" i min hand var faktiskt: Inte ETT TILL. Räckte det inte med första albumet? Ska vi behöva genomlida samma trams IGEN?
Därför var min läsande blick extremt skeptisk till en början - men efter ett tag var jag faktiskt tvungen att retirera och erkänna att jag har ganska så väldigt kul i sällskap med den maskerade proggaren.
Fjärde gången jag gapskrattade åt någon ordlek som träffade mitt i prick så var det bara att acceptera: jag gillar faktiskt Nessles seriestil. Jag uppskattar det tillbakalutade och lite allmänt småfåniga. Vare sig jag vill det eller inte.
Mottagen: 16 juni 2013
Anmäl textfel
