LitteraturMagazinets recension
av Planeten Frank, David Yoon
Välkommen till Franks värld
David Yoons ungdomsdebut väckte redan långt innan utgivning stor uppmärksamhet i USA. Hittills har den sålts till tio länder och den släpptes samtidigt i USA och Sverige. "Planeten Frank" handlar om kärlek, rasism och identitet och inte minst om Frank Li.
Frank Li går sista året på high school, och nästan allt i hans liv är precis som vanligt. Frank pluggar. Han föräldrar, hans ma-pa, jobbar i sin butik och varje månad följer han med dem på sammankomster med några andra sydkoreanska familjer. De vuxna har känt varandra sedan de bodde i Korea, ungdomarna umgås bara under dessa månatliga träffar. När Frank inte pluggar hänger han annars mest med bästa kompisen Q.
Det är bara två saker i Franks liv som är annorlunda. Dels står storasyster Hannas rum tomt, och dels börjar han bli intresserad av Brit som också går matematisk analys. Problemet är bara att Brit är vit.
"Du hitta koreansk flicka", säger mamma. Gör allting lättare."
När Franks mamma säger så är det ingen underdrift. Det var under en koreansk sammankomst som hans storasyster Hanna passade på att visa en bild på sin pojkvän, en svart kille, och efter det uteslöts hon från familjen.
Frank är så trött på all rasism, framför allt sina föräldrars som lever i en slags koreansk bubbla som Frank inte känner sig hemma i, han kan inte ens det språket. På bruten engelska fabricerar ma-pa glatt ihop statistik om svarta och vita och mexikaner. De kallar Q för "hedersvit" och bland asiater är det bara koreaner som duger. Franks sammankomst-kompis Joy är ihop med en tredjegenerationens kines och för att Frank och Joy ska kunna få dejta sina älsklingar ifred bestämmer de sig för att låtsas dejta varandra. Vad skulle kunna gå fel?
"Planeten Frank" är en fin bok. Lite väl hurtig och skämtsam i början, tycker jag, och kanske skulle den vinna på att läsas på engelska istället på grund av språkförbistringen, men ju längre in jag kommer i boken, desto mer tycker jag om den. För i den andra halvan får allvaret mer plats och det gör även det roliga roligare.
Mottagen: 22 september 2019
Anmäl textfel
