LitteraturMagazinets recension
av Grattis, Svea Fors!, Ebba Berg
Ett färgsprakande överraskningskalas
Svea fyller år, och för henne innebär det att det hon har ett kalas att fixa. I den lättlästa bilderboken ”Grattis, Svea Fors!” planeras ett överraskningskalas, men överraskningen är inte till Svea.
Att planera kalas är något bland det roligaste Svea vet, det är nästan lika kul som själva kalaset i sig. Lite mindre roligt blir planerandet dock när Sveas pappa tycker att det räcker med att bjuda in halva klassen – och inte hela, som Svea vill. Lösningen blir att Svea planerar ett eget kalas vid sidan om hennes pappas planering, ett överraskningskalas.
Det är inte bara en berättelse om ett barn som fyller år, det är också en historia om ett barn som precis har bytt namn och tilltalspronomen. Förändringen tycks precis ha lagt sig, och i det skedet som beskrivs i boken tycker Svea mest att det är skönt att människor omkring henne har börjat använda rätt namn och pronomen – varpå den rådande situationen för Svea och hennes familj verkar vara tämligen lugn och odramatisk. Ett av bokens motiv är inkludering, alla ska få vara med, vilket jag tycker förstärker en känsla av trygghet i Sveas omgivning – precis en sådan som alla barn borde få omges av.
”Grattis, Svea Fors!” är del av bokserien Barnen i Lyckeskolan. Det är en lättläst bok med stor text och kortare ord som riktar sig till läsare mellan sex och nio år. Antalet bokstäver har emellertid ingen påverkan på historiens innehåll, utan i all sin korthet är det en berättelse som innehåller flera nivåer. Bokens bilder, som illustratören Carl Flint står bakom, lägger även till ett estetiskt och färgglatt lager som gör att läsningen blir desto mer lustfylld. Estetiken i boken, när det kommer till såväl text som till illustrationer, kan nog snarast beskrivas som färgsprakande och rättfram – tydligheten går före detaljerna, vilket kan förklaras med att boken ingår i en serie som fokuserar på läsinlärning. Något som jag uppskattar med boken, framförallt, är hur den beskriver Svea som transperson – nämligen knappt alls, och dessutom rätt okomplicerat. Det som jag emellertid saknar i boken är återkoppling till någon lös tråd. Att boken ska vara ganska lättläst behöver inte innebära att den slipar bort komplicerade kanter.
Mottagen: 25 augusti 2018
Anmäl textfel
