LitteraturMagazinets recension
av Maurice, Edward Morgan Forster
HBTQ-klassiker som inte kunde publiceras förrän efter författarens död
Året var 1913. Den etablerade författaren Edward Morgan Forster, själv homosexuell, skrev en roman om homosexualitet och lät den sluta lyckligt. Boken kunde därför inte publiceras förrän 1971, när han själv var död. Nu, hundra år efter sin tillkomst, kommer HBTQ-klassikern "Maurice" äntligen på svenska.
Vi får först träffa Maurice Hall som skolpojke. Hans lärare har bestämt sig för att ha ett samtal om "blommor och bin". Självklart handlar det om heterosexualitetens mysterier och pojkens oförståelse är lika självklar som rörande. I honom finns ett frö till något helt annat, men vad det är förstår han ännu inte.
Maurice går genom sitt liv som de flesta, inte speciell på något sätt alls, snarare en träkloss skulpterad precis lagom kantigt. Allt detta ändras på Cambridge, när han möter Clive Durham. Clive är överklass där Maurice är medelklass. Clive är också fullt medveten om sin homosexualitet och det blir han som får lära Maurice att två män kan älska varandra. Clive och Maurice har en flerårig relation som dock är helt platonsk. Clive vill inte smutsa ner känslorna med kropp och Maurice äger ingen förmåga att säga emot den älskade.
Åren går. Clive börjar ändå intressera sig för kvinnor och gifter sig. Maurice besöker paret, trots den bittra smärtan i att återse Clive. På herrgården där Clive lever finns också en skogsvaktare, Alec. Mellan honom och Maurice börjar någonting spira, trots klasskillnaden och det förbjudna i känslorna. Frågan är bara: kan den kärleken någonsin bestå?
Kärlek mellan män var faktiskt illegal ända till 1967 i England. Forster, som själv deltog på försvarets sida i rättegången mot Radclyffe Halls lesbiska kultklassiker "Ensamhetens brunn", visste hur hårt läget var - Halls bok förstördes till exempel. Som etablerad författare ville inte Forster förstöra hela sin karriär och sitt anseende. Han var själv olaglig som homosexuell man.
Flera av de som ändå fick läsa manuskriptet "Maurice" bad honom att ändra det lyckliga slutet, helt enkelt för att det inte framstod som realistiskt, men han vägrade hårdnackat. Utan ett lyckligt slut var boken meningslös för honom. Han skrev själv, i ett appendix till boken: "Åtminstone i litteraturen skulle två män få bli förälskade och fortsätta att älska varandra i den tid och evighet som litteraturen tillåter". Det är faktiskt något ganska oerhört i en era då det enda sättet att få skriva om homosexualitet var en olycklig berättelse – då kunde den ses som avskräckande och därmed inte omoralisk.
Det är verkligen på tiden att "Maurice" kommer i svensk språkdräkt. Det här är en klassiker som inte får glömmas bort – men också en gripande, välskriven berättelse om kärlek, normbrott, förnekelse och bejakande. "Maurice" är helt enkelt ännu bättre än jag mindes den och jag tror att många därute som aldrig ens hört talas om Forsters bok kan ha en oförglömlig lässtund att se fram emot. Själv ska jag ta och se om filmatiseringen från 1987, också den en pärla.
"Maurice" borde vara en självklar del av vår kanon. Det är den tyvärr inte. Dags att ändra på det, nu så här hundra år senare!
Mottagen: 1 mars 2014
Anmäl textfel
