Recension av Denna dödens kropp, Elizabeth George
Spännande, invecklad och mycket läsvärd
Barn som torterar och mördar andra barn är väl det otäckaste vi kan föreställa oss? Och som det mörka, underliggande stråket får vi här, mycket sakligt och detaljerat, följa tre tioåriga pojkar som inte kommer iväg till skolan utan i stället uttråkade driver omkring i köpcentret...
Har detta hänt på riktigt? Jag vet inte. Men att beskrivningen utgår från en mycket grundlig research av verkliga fall är tydligt. Och det är fruktansvärt.
Samtidigt är detta en invecklat pusseldeckare i bästa engelsk-deckare-stil. Liksom jag själv var Elizabeth George en stor beundrare av Dorothy Sayers deckare med Lord Peter Whimsey och Harriet Vane som de genomgående huvudpersonerna. Men den kärlekshistorien som löpte som en röd tråd genom Sayers romaner fann jag betydligt bättre och intressantare än George huvudperson Lord Lynleys kärleksliv.
I det nästan incestuösa fyrkant-förhållande som varit genomgående i hela Linley-serien introduceras nu en helt annan sorts kvinna. Lynleys fru mördades två romaner tidigare och Lynley har egentligen lämnat polisen helt och hållet sen dess. Men polisen är inte färdig med honom. Den nya "active- superintendent" är en mycket ambitiös kvinna som inte vill utsättas för konkurrens från den avgångna Lynley och väljer att direkt övertala honom att tillfälligt arbeta under henne. På det viset kan hon effektfullt klargöra för hans team att det är hon som är chef nu!
Hon är en usel chef som försöker kväva alla gruppens egna initiativ och bestraffar dem med hot och krav på straf fkommenderingar. En annan av seriens genomgående personer, Barbara Havers, hamnar naturligtvis genast i konflikt med sin kvinnliga chef.
Bara en kvinna kan råda, det vill säga beordra, Havers att genast skaffa sig ett professionellt utseende: Ordentlig klippning, make up, kjol och rakade ben. Och Havers måste nu ge sig in i detta kvinnorum som är henne totalt främmande. Till sin hjälp har hon den nu nioåriga grannflickan, som också är en genomgående och kär person i serien.
Varför Lynley väljer att hjälpa och stötta sin nya chef är en fråga som lämnas öppen för läsaren att klura ut. Han känner direkt igen symptomen på hennes alkoholism och gör ett par mycket försiktiga försök att tala med henne om det.
Lynley själv får stora krav på sig i sin mellanställning. De högre cheferna kräver att han rapporterar om sin kvinnliga chef. Hon är bara provanställd, kvinna och mycket ung, bara 38 år. Lynleys gamla arbetskamrater och underlydande kräver ideliga att han skall tala chefen tillrätta. Hon är ju helt omöjlig!
Och sen finns ju själva mordet av en ung kvinna som skall utredas...
Romanen är spännande, invecklad och mycket läsvärd!
Mottagen: 14 mars 2012
Anmäl textfel