LjudboksRecension av En lögn att lita på, Elizabeth George
Ett förtätat nät av personer, intriger och olycksfall
Tomas Lynley, kriminalkommisarie vid New Scotland Yard och åttonde earlen av Asherton, beordras att med yttersta diskretion utreda omständigheterna kring ett dödsfall i familjen Fairclough på deras gods i Lake District. Inte ens hans överordnade, tillförordnade intendenten Isabel Argery , får veta var han är eller vad han företar sig, vilket gör situationen extra svår för Lynley personlig. Han är förutom kommissarie och lord även sin överordnades hemliga älskare. Förhållandet sätts på svåra prov då det blir tydligt att Lynley i krissituationer liter på sina vänner paret Saint James och sin partner sen många år Barbra Havers och ber dem om hjälp. Men fortfarande förvägrar sin chef och älskarinna förtroendet.
Elisabeth George har återigen skrivit en mycket tät deckare där livsöden griper in i varandra med goda och ibland förödande konsekvenser. Och vem bär i slutändan skulden för det som skedde?
Utöver skuldfrågorna rymmer romanen så många skilda teman: Könsidentitet, makt, manipulationer, sexualitet, kvällstidningsjournalistik, att bli berövat sitt barn, att överge sina barn, pedofilers rovdrift på barn, driften efter att få barn och besattheten när man inte har kontroll.
Väven av personer och intriger är så sammanflätad, att det inte går att hoppa över en enda rad om man vill förstå och följa med i handlingen. Personligen är jag sen George första roman: "Pappas lilla flicka", mycket engagerat i Barbra Havers och hur livet utvecklar sig för henne, yrkesmässigt och privat. Jag plockar allt som handlar om Barbra ur romanen som barn plockar russin ur kakorna. Provocerat har jag de två senaste romanerna fått följa hur intendent Argery tvinger Barbra förändra sitt utseende, att bli kvinnlig och professionell i sin framtoning. Men gläds över närheten Barbra fått till sin mycket unga granne Haddija, hennes iranska far och mycket vackra mor, de tre som på olika sätt hjälper Barbra igenom denna djävulska process att bli "en ny kvinna".
Elizabeth George, amerikanskan som skriver engelska kriminalromaner, har det befriande klarsynta sättet att iaktta och beskriva det moderna "England". Jag lär mig något nytt i varje roman hon skrivit, denna gång bland annat om begreppet "öppen adoption". Intressant. Bra för barnet kanske, men hopplöst omöjligt för adoptivföräldrarna. Finns det i Sverige? Som Barbra Havers behöver jag lära mig söka och plocka ut information på nätet.
Uppläsare är en av mina favoriter, Katarina Ewerlöf. Men i läsandet av denna roman tycker jag hon överdriver sin skådespelartalang och jag kommer på mig själv flera gånger med att längta efter den neutrala uppläsningen som jag hört blinda efterfråga. Den neutrala inläsningen som ger oss möjlighet att skapa våra egna bilder, precis som när man läser den tryckta boken. Som det proffs hon är, läser Ewerlöf naturligtvis klart och tydligt och är väl förtrogen med texten. Bara lite övertydlig i gestaltningen av vissa kvinnor och barn.
Jag tycker detta är en av Elizabeth George bästa romaner och jag gläds över och känner en stor ömhet för många av bokens personer, på trots av alla deras ränker och tillkortakommanden, eller kanske just därför? Det har kommit en värme i George sätt att gestalta sina personer som jag flera gånger saknat i hennes tidigare romaner.
Mottagen: 3 mars 2013
Anmäl textfel