LitteraturMagazinets recension
av Det slutna sällskapet, Elizabeth Klehfoth
Samma typ av annorlunda böcker
Charlie Calloway var bara sju när hennes mamma försvann spårlöst. När hon ett decennium senare börjar sitt tredje år på internatskolan Knollwood Augustus Prep får hon en inbjudan till skolans hemliga förening.
A-klubben är en riktig maktfaktor på skolan och till skillnad från de andra klubbarna väljer den sina medlemmar själv. Charlie, hennes bästa kompis Drew och hennes kusin Leo måste tillsammans med de andra tilltänkta medlemmarna klara av tre utmaningar innan de tas upp i sällskapet. Men det är inte det enda som händer under höstterminen. Hennes morbror har nämligen brutit sig in i strandvillan där familjen bodde om somrarna, och han har hittat undangömda fotografier som kanske kan kasta ljus över försvinnandet.
Vad var det som hände Grace Calloway? Blev hon mördad eller lämnade hon sina två små döttrar frivilligt efter att ha hämtat ut en större summa kontanter från banken? Charlie pratar aldrig om sin mamma, varken med pappan eller lillasystern, men mammans släktingar och vänner träffas varje år på Graces födelsedag för att minnas. Även om Charlie till utseendet nästan är en kopia av sin mamma, är hon till sättet mer lik sin pappa och de andra på Callowaysidan: förslagen, målinriktad, beräknande, ambitiös. Och nu har hon bestämt sig för att lösa mysteriet med Grace.
Jag gillar delar av boken. Det finaste med den är kanske att Charlies föräldrar inte bara finns med i egenskap av just föräldrar. Större delen utspelar sig 2017, men i tillbakablickarna får läsaren en bild av hennes föräldrar som yngre, framför allt av Grace och vem hon var innan hon träffade släkten Calloway. Dessvärre har jag läst mig lite trött på skildringar av amerikansk överklass i skolmiljö, och givet elevernas sociala status borde det vara uppenbart för skolledningen vilka som ingår i A-klubben.
"Det slutna sällskapet" är Elizabeth Klehfoths debut och den påminner en hel del om inte mindre än tre andra framstående debuter. Den exklusiva skolmiljön återfinns i Curtis Sittenfelds "I en klass för sig", det gåtfulla känns igen från "Fördjupade studier i katastroffysik" av Marisha Pessl och stämningen påminner om den i "Den hemliga historien" av Donna Tartt. Kanske är det alltså inte så konstigt att jag tycker mig redan ha läst boken fastän den är alldeles ny.
Mottagen: 5 augusti 2019
Anmäl textfel
