LitteraturMagazinets recension
av Döden i Skuggmyra, Elsie Petrén
Högt tempo i Elsie Petréns nya deckare
Den hyllade barn- och ungdomsboksförfattaren Elsie Petréns nya deckare ”Döden i Skuggmyra” är en fristående fortsättning på ”Mysteriet i Skuggmyra” (2015) och ”Brottsplats Kollo” (2016). Läsaren får följa karaktärerna Selma, Tim och Marvin när de kastas in ett mysterium som växer i både spänning och allvar ju mer insyltade de blir.
Deckarromanen tar sin utgångspunkt i en het sommardag, och fortsätter i samma temperatur. Svetten lackar på karaktärerna, och det är delvis till och från badbesöken som mysteriet uppenbarar sig. Boken handlar inte bara om en död kropp och några mystiska blommor, utan också om livet i allmänhet för de tre tolv – trettonåriga ungdomarna. Petrén rör sig säkert mellan olika känslolägen och hinner ta upp såväl mobbning som kärlek. Trots att det är sommarlov är Marvin och Tim fortfarande kvar på skolgården, medan Selma är den som till största del driver mysteriet framåt.
Boken är lätt att sätta sig in i och svår att lägga ner. Den är främst skriven ur Tims perspektiv, och läsaren upptäcker ledtrådar och sammanhang i samma takt som han och de andra två huvudpersonerna. Spänning och mystik blandas med sociala aspekter – vad händer när en passiv mobbare försöker bli kompis med sitt mobboffer, och varför har polisen så svårt att förstå allvaret när barnen försöker att koppla in dem?
”Döden i skuggmyra” riktar sig till läsare i åldern nio till tolv, men på grund av den ganska allvarliga tematiken och textmassan tänker jag att det är en nioåring med läsvana som åsyftas. Det här är en bok som barn kan läsa utan att ta hjälp av en vuxen, svåra ord och etiketter förklaras tydligt under handlingens gång och när boken är utläst kommer läsaren att ha ett mer berikat ordförråd – utan att boken för den delen är lärande. De didaktiska momenten vävs in i berättelsen på ett smidigt sätt, och det märks att Petrén är van vid att skriva för barn. Språket är huvudsakligen väl avvägt och anpassat till sin läsarkrets, men ibland uppstår en viss överdrift i Petréns försök att vara ”down with the kids”.
Petrén tilldelades 2004 Ture Sventon-priset Temmelburken, och har nominerats till andra barnlitterära pris. Jag hoppas och tror att vi kommer att se mer av Petrén i framtiden, relationerna mellan karaktärerna i Skuggmyraböckerna är långt ifrån statiska och har stor utvecklingspotential. Ännu en förhoppning är att Petrén i framtiden kommer att utveckla sitt sätt att uppmärksamma olika normer ur ett mer ifrågasättande perspektiv, och inte bara nöja sig med att de finns.
Mottagen: 20 april 2017
Anmäl textfel
