LitteraturMagazinets recension
av Mannen mellan väggarna, Emma Ångström
Suggestiv och välskriven rysardebut
Med "Mannen mellan väggarna" gör Emma Ångström debut inom spänningsgenren. Det är en lättläst bok som ger gåshud, skriver Kristina Jägfeldt.
Nuförtiden läser jag inte mycket skräck, men när jag upptäckte att Piratförlaget ger ut rysardebutanten Emma Ångströms bok med den lockande titeln "Mannen mellan väggarna" blev jag nyfiken direkt.
Kort efter att den mobbade flickan Alva och hennes familj flyttar in i det ålderstigna hyreshuset på Tegnérgatan i Stockholm försvinner en grannkvinna under mystiska omständigheter. Först flera veckor senare hittas hon död i sin egen hall och maken blir misstänkt för mordet. Men flera oklarheter kvarstår: Var befann sig kvinnan under tiden hon var försvunnen? Hur kunde mördaren ta sig in i lägenheten när ytterdörren var låst? Märkligheterna sprider sig också till resten av huset. En hund faller ut från ett reglat fönster, ägodelar tycks försvinna och ögon lyser i rummens mörka hörn. Alva, som hellre ägnar sin tid åt att läsa böcker om magi och spiritism än att leka med jämnåriga klasskamrater, är den enda som vågar bjuda in husets ovälkomna gäst. Men är hon medveten om följderna?
Genremässigt är "Mannen mellan väggarna" mer rysare än skräck. Med undantag från ett par våldsamma scener och några smärre äckligheter ligger obehaget på en subtil nivå, vilket jag verkligen uppskattar. Författaren lyckas bra med att skapa en atmosfär som ger gåshud, vilket för tankarna till Ira Levins klassiker "Rosemarys baby" och Roman Polanskis filmproduktion. Möjligen har jag de senaste åren läst lite för många böcker där mysteriet utspelar sig i ett gammalt skamfilat flerfamiljshus, samtliga berättelser med en viss dos äckel. Samtidigt går det inte att komma ifrån att stämningsfulla jugendhus är ett läckert miljöval.
Språket är luftigt och ovanligt lättläst. Meningarna är enkla och det är alltid lika njutbart att läsa text som är så väl bearbetad att min inre korrekturläsare får möjlighet att ta lite semester. Men trots att det är både välskrivet och fantasifullt hade jag gärna blivit lite mer engagerad i bokens karaktärer. Alva är en intressant person, men av någon anledning förblir hon något av ett frågetecken. I så fall blir jag mer engagerad i Henry, den äldre herre som beslutar sig för att köpa hyreshuset – utan att vara medveten om vad som ingår i köpet…
Trots att boken innehåller ett minst sagt makabert mord är det inte alls tal om någon mordgåta; detta är ganska långt ifrån deckarens intrigupplägg. Slutet bjuder istället på en klassisk skräcktwist, även om jag nog sett att resten av upplösningen bjöd på lite fler förklaringar. Det verkar nästan som att något saknas. Kanske är det ett medvetet drag från författarens sida. Kanske är det till och med upplagt för en uppföljare?
Sammanfattningsvis är "Mannen mellan väggarna" en suggestiv och välskriven rysardebut, av en författare som vi säkert får se mer av framöver.
Mottagen: 2 maj 2016
Anmäl textfel
