LitteraturMagazinets ljudboksrecension av På västfronten intet nytt, Erich Maria Remarque
Bok att lyssna på – även om du redan läst den på papper
Nu finns den klassiska romanen om krigets fasor under Första världskriget även som ljudbok i uppläsning av Tomas Bolme. Hans röst tvingas oss att lyssna och för oss rakt in i pojkarnas liv, tankar, känslor.
"På västfronten intet nytt" är en fruktansvärt bra bok om hur det går för en grupp artonåriga tyska skolpojkar som kommer direkt från skolan ut i kriget.
De tyska skolpojkarna drivs av sin lärare att ta värvning. Samma taktik användes där som överallt i alla länder: talet om plikten mot fosterlandet och hotet om att beskyllas för feghet. Via korta – men grymma – förberedelser på exercisplatsen är de sedan ute i kriget.
Krigets fasor förvandlar mycket snabbt perspektiven. Allt som förut var så viktigt bleknar bort. Endast mat, sömn, överlevnad och kamratskap betyder något. Det blir bokstavligen livsviktigt att hålla ihop den gamla gruppen, de som kände varann innan detta helvete och de som delat vägen dit. Att lämnas ensam kvar blir mera hotfullt än att kasta sig ut i närstrid eller det eviga ställningskriget, skyttegravskriget som fram för allt kännetecknade Första världskriget.
Jag slukade romanen första gången i tonåren, uppfyllt av förfäran och djupaste medkänsla med de unga pojkarna. Nu lyssnar jag på Tomas Bolmes suveräna uppläsning. Uppläsningen understryker känslan av närvaro och jag dröjer kvar i helvetet och vet att det hela tiden kan bli värre. Det Första världskriget blev inte kriget som gjorde slut på alla krig; med mig i läsningen har jag femtio år senare allt jag numera vet, har sett och läst om människans ofantliga grymhet och krigets allt värre avpersonifiering med exempelvis tortyr, våldtäkter, atomvapen, flyg, robotar och drönare.
Att romanen fortfarande känns lika angelägen och gripande beror på de många detaljerna, känslan av närvaro, gestaltning av vardagens vedermödor och konfrontationen med hembyns oförmåga att begripa under en permission. Just de många olika livssituationerna under extrema förhållanden är så lågmält återberättade att vi följar med in i kortspel, gemensamma latrinbesök och avsked av en döende kamrat.
Boken är mycket välskriven men jag misstänker att jag som tonåring mycket snabbt skummade förbi de värsta krigsscenerna. Nu kan jag inte det, och det beror på Bolmes medryckande uppläsning. Jag är i hans röst som för mig rakt in i pojkarnas liv, tankar, känslor. Jag är med i granatgropen där huvudpersonen tvingas stanna en hel dag ensam med den unga man han själv har dödat med sin egen kniv. Jag delar därmed hans växande insikt om att fienden är en människa med samma längtan och samma känslor som han själv.
Förutom min djupa respekt för författaren hyser jag också en ständigt växande beundran för Tomas Bolmes uppläsning som med varje bok fortsätter att utvecklas och bara blir bättre och bättre. Det är en stor ynnest att få lyssna på och utan tvekan förstärker det läsupplevelsen!
En ljudbok jag på det varmaste vill rekommendera alla att lyssna på, även mina jämnåriga som läst den tryckta boken tidigare!
Mottagen: 2 november 2014
Anmäl textfel