LitteraturMagazinets recension
av Allra finaste du : en spänningsroman inspirerad av berättelser om verkliga händelser, Ebba Mörner
När drömmen om tvåsamheten blir en mardröm
Lika barn leker bäst, sägs det. Men det sägs också att motsatserna kompletterar varandra. Så vad är egentligen sant? Boken presenteras som en spänningroman men är mer deprimerande än spännande.
"Allra finaste du" är skriven av Ebba Mörner och Erina Stene (troligtvis en pseudonym för den person vars berättelse ligger till grund för boken). Den är delvis verklighetsbaserad, naturligtvis är historien ändrad så att personerna inte ska gå att identifiera.
Berättelsen följer i stort mönstret hur en kontrollerande och manipulerande människa får kontroll över en annan. Vanligtvis män, men det finns också kvinnliga motsvarigheter. Först kommer kontrollen och anklagelserna. Sedan följer den psykologiska nedbrytningsprocessen för att ibland till sist mynna ut i fysisk misshandel.
Sarah och hennes man skildes för två år sedan. De har god kontakt och tonårsbarnen, Agnes och Sebastian, bor hos henne. Nu börjar hon känna att hon är mogen för ett nytt förhållande och går in på en dejtingsait. Hon och Mats börjar mejla till varandra och så småningom träffas de. Han är en framgångsrik vetenskapsman och professor. Han ger ett charmigt blygt första intryck. Sarah skriver på sin avhandling och de kan prata med varandra om jobbet. De trivs med varandra. Sarah är helt övertygad om att hon hittat rätt man. Han är omtänksam, fokuserad och ger aldrig upp för en motgång, dessutom är han försiktig med pengar och även det tilltalar Sarah. Han säger rätt saker för att Sarah ska känna sig både unik och älskad. När hon redan efter några månader upptäcker att hon väntar barn blir Mats glad.
Sakta smyger sig olusten in. Hur kunde det gå så här fel? Mats ringer och kontrollerar i tid och otid. Varningssignalerna är många. Barnet föds för tidigt med kejsarsnitt på grund av havandeskapsförgiftning. "Ett bottennapp", kallar Mats sin dotter. Sarah fokuserar på dotterns överlevnad och avhandlingen som hon måste få klar, allt annat skjuter hon åt sidan. Livet blir en berg och dalbana.
Flera gånger under läsningen tänker jag: "Men för helvete, Sarah! Tänk! Det går inte att urskulda längre, Mats har gått över alla gränser."
Berättelsen ger en tankeställare. Det är tragiskt att vi kvinnor urskuldar in absurdum. När borde Sarah ha reagerat? Kanske redan när Mats berättade om sin ex-frus efterhängsenhet och dåliga nerver, trots att han gjort allt för henne? Det är viktigt att lyssna på på magkänslan när den säger att något inte är riktigt rätt. En stormande uppvaktning kan svepa undan fötterna på vilken kvinna som helst, men om något verkar för bra för att vara sant, då är det troligen inte heller sant.
Trots att hon vet att något är fel djupt inom sig gifter sig ändå Mats och Sarah. Det är den lättaste vägen, hon har inte krafter för ett uppbrott och hon vill inte stirra misslyckandet i vitögat. Boken presenteras som en spänningroman. Välskriven, men ändå mera deprimerande än spännande. Titeln syftar på en av Mats raggningsrepliker till Sarah. Vem vill inte vara någons "Allra finaste du"?
Läs den!
Mottagen: 12 juni 2014
Anmäl textfel
