Två nyskrivna biografier
Bruce och Madonna fascinerar
Två superstjärnor – två nya biografier på svenska. Båda kom ut lagom till julen 2012. Medan "Bruce" ståtar med att ha stjärnans egen medverkan kan "Madonna" skryta med att vara den första biografin skriven på svenska.
Viola Kondracki har läst böckerna – och fascineras.
Så olika två biografier kan vara! ”Madonna” är en tunn historia och snabbt läst bok. Att läsa ”Bruce” är en helt annan sak. Det tar tid, den har över 500 tättskrivna sidor. Boken är full av namn från musikvärlden och avslutas med ett namnregister på hela fjorton sidor.
Varför är det då så intressant att läsa om dessa två superstjärnor? Varför blev just de så stora? Vem av oss har inte fascinerats av exempelvis ”Like a Virgin” eller ”Born in the USA”. Det finns däremot inte många likheter mellan artisterna förutom att båda är envisa, egensinniga och starka personligheter som går sina egna vägar. Båda tränar och vårdar sin kropp. Båda finns representerade i Rock and Roll Hall of Fame och båda har det som vi kallar karisma och är katolskt uppfostrade. Madonna har gett sitt stöd till Hillary Clintons presidentkampanj och Bruce Springsteen har på senare år frångått sin uppfattning att han som artist inte ska ta ställning politiskt. Han har gett Barack Obama sitt stöd genom att uppträda på valmöten med endast akustisk gitarr, ibland tillsammans med sin hustru Patti Scialfa.
Intressanta och sevärda är deras framträdanden från Super Bowl på youtube. Medan Bruce Springsteen framför ett rock-gig med sitt band är Madonnas framträdande en spektakulär show i storvulen Hollywoodstil liknande de gamla påkostade kostymfilmerna.
Medan rockpoeten Bruce Springsteen har rötterna hos Elvis och Dylan sneglade Madonna mera åt Michael Jackson när hon försökte slå sig fram som dansare. Hon insåg tidigt att hon även måste sjunga. Hon kontaktade Jacksons manager, fick honom intresserad och resten är historia. Både Madonna och Bruce Springsteen har undvikit att använda droger. Madonna anlitar externa låtskrivare, men påverkar själv låtarnas utformning. Bruce Springsteen däremot är oerhört produktiv och texterna och melodierna är hans, finslipningen sker med bandet och i studion. Hans texter är sprungna ur hans upplevelser och händelser i omvärlden. Han är mycket noga med att behålla sina rötter och poängterar sin arbetarbakgrund.
Boken om ”Madonna” har Maria G Francke skrivit. Hon är journalist och ett hängivet fan. Det är en redovisning av Madonnas yrkesliv och författaren har skrivit den utifrån tidningsartiklar, intervjuer i tidningar och i TV. Madonna är med största sannolikhet helt ovetande om denna boks tillblivelse. Det betyder inte att den är dålig. Den är tilltalande och strukturerad. Den är intressant och utgör ett bra uppslagsverk. Men det känns lite rumphugget att inte få en djupare inblick i vem Madonna egentligen är. Att hon är den största banbrytande kvinnliga popartisten kan de flesta skriva under på. Men hur tänker hon, vad driver henne framåt, vem är hon egentligen? Att inte få svar på dessa frågor gör mig besviken.
Madonnas sexuella utlevelser på scenen och hennes starka budskap att kvinnan äger sin kropp och själv väljer sin väg, har inspirerat kvinnor världen över. Madonna har utan tvivel banat väg för artister som till exempel Lady Gaga.
Boken avslutas med en lång rad intressanta kronologiska sammanställningar till exempel en redovisning av Madonnas liv år för år 1958–2012. Det finns också en diskografi över album och singlar, en listning av alla turnéer, filmer hon medverkat i och böcker hon skrivit. För den svenska publiken finns också en sammanställning av alla svenska medarbetare Madonna haft.
Boken ”Bruce”, skriven av författaren och före detta. journalisten Peter Ames Carlin, ståtar med stjärnans medverkan. Förutom det material som tillhandahålls i de tusentals intervjuer Bruce Springsteen gett genom åren och tidningsartiklar, TV-framträdanden och material från internet har författaren umgåtts och intervjuat E Street Band, bandmedlemmar från tidigare band, Bruce Springsteen själv, systern Pam, hans mor och mostrar och även hans manager Jon Landau och många vänner och barndomsvänner. Han har även sökt upp och intervjuat gamla flickvänner och exhustrun. Författaren har varit oerhört ambitiös och skildrar framgångsrikt Bruce Springsteens krokiga väg till berömmelse.
Det är inte en ”auktoriserad” biografi i den bemärkelsen att det finns ett kontrakt, utan författaren har fått helt fria händer. ”Bruce Springsteen gjorde klart att det enda jag var skyldig honom var en ärlig skildring av hans liv”, skriver författaren. Jag tror faktiskt att Peter Ames Carlin lyckats. Det här känns genuint, boken framhäver både rockikonens positiva och negativa sidor och jag uppfattar Bruce Springsteen som en människa med ett angeläget budskap. Han säger själv att han försöker beskriva skillnaden mellan den amerikanska drömmen och den amerikanska verkligheten. I boken framträder en både komplicerad och oerhört talangfull man, som tidvis drabbas av depressioner. Efter många år i terapi och antidepressiv medicin känner han sig i dag bättre än någonsin. Det finns psykisk ohälsa i släkten och uppväxten präglades av hans fars tidvis långvariga depressioner.
Trots att Bruce Springsteen står på de svagas sida i sina låtar, har medarbetarna fått känna på hans korta stubin och ombytlighet. Han avskedade E Street Band enkelt genom telefonsamtal efter att de varit med och byggt upp hans berömmelse. Sedan blir de inringda igen många år senare när de gått vidare i sina karriärer, men bandmedlemmarnas lojalitet och längtan tillbaka får dem att återförenas.
Jag önskar att boken haft en liknande kronologisk förteckning över utgivna album och singlar som Maria G Franckes bok, men då hade den här boken antagligen fått ohanterligt många sidor.
Boken gjorde mig oerhört nyfiken på fenomenet Bruce Springsteen och jag har spenderat många timmar framför datorn och youtube och verkligen lyssnat på hans texter.
Anmäl textfel
