LitteraturMagazinets recension av Recept att räkna med, Eugenia Cheng
Lovvärt försök med diffus målgrupp
I "Recept att räkna med" kombinerar författaren och universitetslektorn Eugenia Cheng sina kunskaper i matematik med sitt intresse för matlagning, i ett försök att göra matematiken mer lättillgänglig.
De svenska skolresultaten rasar i internationella jämförelser, inte minst i matematik. För varje ny kull studenter beklagar lärarna de allt svagare förkunskaperna från grundskola eller gymnasium. Då borde väl en bok ägnad att motverka matteskräcken vara välkommen i alla läger?
Eugenia Cheng använder bakning som genomgående tema för att illustrera sina resonemang om vad matematik är och hur den går till. Någon behållning som kokbok ger inte recepten som inleder varje kapitel, även om enstaka innovationer från Chengs kök även lockar till matlagning – helt oavsett deras värde i matematikpedagogiken. De flesta är alltför banala, och tjänar som diskussionsämne men inte inspiration.
Receptet på brownies visar att metoden är viktig, inte bara ingredienserna. En brödpudding på överblivna julgotter exemplifierar den inre drivkraften i matematisk forskning – vad kan jag åstadkomma med det jag har hemma? Rutmönstret i en battenbergkaka visar såväl modulo-2-addition, rotationssymmetri och multiplikation av imaginära tal, alltså en och samma kategori i den avancerade kategoriteorin, matematikens matematik. Matematiklärare borde uppskatta bokens kreativa och välfunna liknelser som gör de matematiska begreppen och principerna påtagliga och begripliga.
Cheng vill förmedla en lättsam sammanfattning av matematik och matematikforskning, utan att väja för riktigt komplicerade idéer. Hon vill avdramatisera matematiken genom de vardagliga exemplen, främst från bakning men även tåglinjer, onlinedejting, lego och modellera. Matematik är lätt, åtminstone om man med lätt menar logiskt, säger hon. Läsaren ska vinna förståelse för metoderna i stället för att bli kvar i utantillkunskaper utan mening.
I någon mån lyckas Cheng sammanfatta matematikmetoderna och de konkreta exemplen ger läsaren värdefulla krokar att hänga upp sina nya kunskaper på. Tyvärr avbryter hon sina resonemang gång på gång med frustrerande försäkringar att ta upp tråden senare. I slutändan är jag osäker på att alla lösa trådar verkligen knutits upp. Och även om "Recept att räkna med" imponerar med den populärvetenskapliga behandlingen av mycket komplicerad matematik, saknar jag till slut ändå författarens svar på den alltför vanliga frågan: Vad ska det vara bra för?
Det är uppenbart att Eugenia Cheng är en entusiastisk populärvetenskaplig föreläsare och utmärkt matematiker. Men jag tycker inte bokformen är bäst lämpad för hennes stil. Vem talar hon med? Och vad vill hon uppnå med samtalet? Cheng frågar än efter läsarens hågkomster av gymnasiematte, än förutsätter hon betydligt djupare kunskaper. Jag känner mig osäker på målgruppen och målsättningen.
Jag föreställer mig att hon vänder sig till unga högskolestudenter som hon vill övertyga att matematiken inte är farlig utan spännande och viktig. Men vad vill hon att de ska göra med den? Förstå vad matte går ut på som en del av allmänbildningen eller locka dem över deras egna trösklar att använda matte med självförtroende? Jag ser inte att hon lyckas med det senare, men det förra är kanske gott nog. Hur som helst blir det en snäv målgrupp, och det avspeglas i hennes ton och jargong. Roligt för den som känner sig hemma, men kanske inte så inbjudande för den som står utanför.
"Recept att räkna med" är tydligt förankrad i ett brittiskt och amerikanskt sammanhang, så en del exempel blir svårbegripliga för en svensk läsare. Jag får också intrycket att översättaren är mer hemma i matematikens fackuttryck än i kokkonst, bakning och engelska förhållanden. Flera gånger kunde en ö. a. bidragit till förståelsen. Till exempel hur engelskan klassificerar kusiner i flera led, eller den striktare brittiska uppfattningen av vad som är en "cake".
Cheng menar slutligen att den utbredda motviljan många känner mot matematik grundar sig i bristfällig pedagogik. Med tydlig motivation av de matematiska sammanhangen ska oviljan vändas i förståelse. Här övertygar hon tyvärr inte, utan resonemanget förefaller svagt, på gränsen till naivt. Det finns inga lätta lösningar på svåra problem. Hon kunde hellre hållit fast vid sin huvudtes: "Matematik är enkelt, livet är svårt, därför är matematik inte livet".
Mottagen: 29 mars 2016
Anmäl textfel