Recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Starka känslor sätts i gungning
Boken ”Felicia försvann” ger en läsupplevelse där starka känslor sätts i gungning. Den beskrivna depressionen griper tag i en som om man hade den själv. Det är en hemsk resa som beskrivs, det blir fullt förklarligt att hon faktiskt måste försvinna. Man kommer så nära Felicias utsatthet, förvirring och rädslor. Men i kapitlen om den vuxna Felicia anas ändå att så sakteliga kommer hon fram ur vrårna, men det tar många år. Jag kommer att tänka på Tove Janssons ”det osynliga barnet”. Slutet på boken är svårtolkat, har Felicia inte blivit helt synlig än, inte blivit riktigt arg än?
Anna Wahlgren framstår som en egocentrisk och stundtals mycket tragisk person. När en undran om en borderlineproblematik tas upp i boken känns det självklart att det egentligen är Anna som åsyftas. Det kan förklara det känslokalla och manupulativa beteendet, det svartvita seendet på världen, samtidigt med otrolig charm som får många människor att vilja vara i hennes närhet. Så här i backspegeln kan man fundera över om inte hela Sverige och även Europa (barnaboken är översatt till flera språk) i nån mening var duperade av Anna Wahlgren.
Samtidigt är boken mitt i allt en njutning att läsa då denär så välskriven och stundtals poetisk. Kan rekommenderas å det varmaste.
Ulla-Lena Johansson
Mottagen: 9 januari 2012
Anna Wahlgrens dotter skrev bok om sin uppväxt
Uppgörelse med "världens bästa mamma"
Läs mer ...
Anna Wahlgrens dotter interjuvades av Skavlan
Felicia Feldt gäst hos Skavlan
Anmäl textfel
