Recension
av Varför håller man på?, Fredrik Sjöberg
Knappologins förfäktare får läsaren att känna sig bildad
Ingen parentes tycks för kort, ingen fotnot för obetydlig för att fånga Fredrik Sjöbergs intresse. Fakta man inte trodde fanns lyckas han gräva upp och servera på ett häpnadsväckande angenämt sätt, man blir glatt överraskad över kunskapen och sedan över att man faktiskt också tycker att det är intressant. Och roligt. Kanske lutar jag som biolog åt viss jävighet, men jag blir våldsamt glad åt hur han så elegant binder ihop knappnålslavens existens med både Vilhelm Moberg och batteriuppfinnare Jungner.
Som biolog är man, det ska sägas, inte bortskämd med litterära texter som behandlar ens intressesfär så kunnigt och så till synes obekymrat filosoferar om samband mellan högt och lågt. Hans halsbrytande avvikningar och stickspår visar sig vara detaljer som bildar en större helhet, precis som de enskilda nålade krypen i insektssamlingarna.
Nu handlar långt ifrån alla texter i den fjorton essäer starka samlingen om natur. Sjöberg pilar som en fisk ut och in ur tångruskorna och plockar från det som råkar komma i hans väg. Författarafton i bayerskt ungdomsfängelse. Ett gulnat kåseri signerat Gunnar Ekelöf, hittat och läst på Tegnérs förmenta utedass. Ett stencilerat examensarbete om den europeiska bäverns parasitfauna. Man skrattar. Man häpnar. Man känner sig bildad.
Är det så att nörden fascinerar? Att bita sig fast och inte släppa taget om en sak, hur meningslös den än verkar i andras ögon? För några år sedan rullade nördens återupprättelse över filmdukarna, men Sjöberg är något annat. Han berättar, med en smula ironi och mycket intellekt, om saker som fascinerar honom. Och det är så med engagemang, att det smittar. Jag känner hur det börjar suga i samlartarmen.
Mottagen: 1 april 2012
Anmäl textfel
