Recension
av Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk, Friedrike Mayröcker
Formen överskuggar innehållet
”Jag är på anstalt”, med undertiteln ”Fotnoter till ett icke-skrivet verk”, är just 243 fotnoter till ett verk som inte finns – åtminstone inte i skriven form – utan som helt enkelt utgörs av livet självt.
Mayröcker, född 1924, har tydligen hunnit ge ut så många som nittio böcker på sitt modersmål, tyska. Endast ett fåtal av dessa böcker finns översatta till svenska, men nu har alltså en ny översättning publicerats. Idén med fotnoter verkade så tilltalande att jag kände mig tvungen att läsa denna bok. Den är smal, kommer aldrig att bli populär, men just där brukar pärlorna finnas gömda.
”Demokritos från Abdera rev ut sina ögon i 1 trädgård och Patricia Jünger utmålade för mig 1 x att man vid 1 undersökning hade tagit ut 1 öga på henne, alltså ögat låg blödande i knäet på henne nämligen med långa trådar och senor och hur hon inte kunde sluta skrika. Helmut M. nämnde 1 namn och sade sedan att hon hade varit den sista livskamraten till tecknaren och målaren Zechyr som jag uppskattade mycket : det fanns 1 blad i vardagsrummet (bredvid pendeluret) i huset som tillhörde en god vän, där jag ibland vistades : 1 målning av Zechyr som fick mig att darra: ungefär som 1 lång lock (Ely) på 1 rulle (papilljott) som jag jämt måste betrakta och beundra på nytt”
Tyvärr är ”Jag är på anstalt” ingen pärla utan bara en mussla utan innehåll. Fotnoterna samlar fragment. Det brukar kunna bli intressant. De blir ingen sammanhängande berättelse, men det behöver inte heller vara en nackdel. De experimenterar med språket, till exempel genom att ofta skriva 1 istället för ”ett” eller ”en”. Och experimentellt är ju bra. Men: det är inte intressant läsning. Det är utomordentligt tråkig läsning. Jag letar och letar efter allt det som utlovas i baksidestexten – ömsinthet, humor, mod – men jag hittar ingetdera och jag är inte imponerad av de frekventa blinkningarna till Derrida, eller övriga intertexter. Det sorgliga är att jag tror att det här kunde ha varit intressant läsning i en annan form – men formen överskuggar innehållet som inte överlever.
Jag vill ha en bok som skänker mig något och inte bara stjäl flera timmar av min tid och bara belönar mig med torr text. Jag har helt enkelt urtråkigt i den här bokens sällskap och jag skulle aldrig ha läst ut den utan ett recensionsdatum att passa. Övriga av Mayröckers verk kanske är underbara, som poet kan hon säkert ha mediet till sin fördel, och det finns säkert läsare som tycker att det här är det bästa de har snubblat över, men för mig blev ”Jag är på anstalt” en trist mellanlandning på väg mot helt andra vyer.
Mottagen: 17 april 2012
Anmäl textfel
