Recension
av Resan till Egypten, Göran Alm
Egypten i den kungliga fotolinsen
Det första jag vill säga är: ett måste för alla som åkt nilbåt i södra Egypten och upplevt den där darrningen i luften, därför att landskapet är så tidlöst, nästan som om det låg bortom beskrivning, som om det var del av en myt. Särskilt hejdar jag mig i denna vackra, sinnliga bok, när kronprinsessan Victoria når Aswan, nästan längst söderut i Egypten, en anhalt som blir en vändpunkt för resan. Allt är sig likt, vill man utbrista: från nubiernas klädsel och avskalade ansikten till feluckernas skog av master, de sockerbitformade husen och västbankens nakna siluett.
Men naturligtvis är "Resan till Egypten" också en bok för vem som helst med intresse för fotografi. Och fast jag inte väntat mig det väcker även kronprinsessan Victoria mitt intresse bara på några rader. Estetiskt lyhörd och konstnärligt begåvad var hon samtidigt en person vars vänner man, med hennes sons ord, kunde räkna på en hand. Kring favoritslottet Tullgarn red hon gärna i fyrspann, stram och rakryggad. Hon var tidigt en tekniskt välförsedd amatörfotograf – med tiden framstående – hade flera fotoutställningar och gav ut boken ”Vom Nil”, som delades ut bland familj och bekanta.
Bakgrunden till Victorias egyptenresa var dels framgången med orientalistkongressen i Stockholm 1889 med kung Oscar II som officiell värd, dels Victorias dåliga hälsa, som bland annat handlade om problem med luftvägarna. Den torra ökenluften i Egypten ansågs hälsosam och landet hade dessutom en motivkrets som attraherade kronprinsessan.
1890 åkte det svenska kronprinsparet till Egypten. Victoria var då 29 år, Gustaf 32. Deras tre söner fick vara i Sverige under det halvår som resan varade. Khediven Tawfiq Pascha hade reserverat sin egen flodbåt för de kungligas nilfärd och ett ökentält avsett för prinsessan var rest vid pyramiderna i närheten av Mena House (som fortfarande finns kvar!) Där kunde hon ha mörkrum för framkallning, läsa och vila.
Kronprinsessan Victorias tid på Nilen kom att utgöra höjdpunkten i hennes fotografiska karriär. Det är lätt att förstå varför. Här hade hon utmanande motiv och dessutom tid att fördjupa sig i fotograferandet, i sällskap av baron Blixen-Finecke. Både kronprinsessan och hennes man förde daglig dagbok under resans månader. Kronprins Gustaf ägnade sig mestadels åt jakt. Bilder visar interiörer från nilbåten, där man inrett med mattor, tavlor och till och med hade julgran på vintern. Khediven excellerade i gästfrihet och militära uppvisningar, och kronprinsparets omfattande bagage väckte uppseende: de hade plagg för alla upptänkliga tillfällen under hela resan.
Resan till Egypten är en bok jag länge kommer att ha liggande vid soffan (en riktig show-off-bok för den delen) – för att bläddra i och återvända till.
Mottagen: 21 februari 2013
Anmäl textfel
