Osynligt arbete prisas av Författarförbundet
Gun-Britt Sundström gjorde "Årets översättning 2011"
Hon är rosad författare, kritiker och översättare. Nu har Gun-Britt Sundström fått ytterligare en utmärkelse, priset ”Årets översättning” för sitt arbete med nyöversättningen av ”Stolthet och fördom”.
– Det är så klart roligt! Att översätta är ofta ett osynligt arbete, säger hon.
– Den gamla översättningen av ”Stolthet och fördom” från 1946 är alldeles otillförlitlig. Mycket är förkortat och uteslutet.
Det säger Gun-Britt Sundström – författare, kritiker och översättare – som fick pris för "Årets översättning 2011" för sitt arbete med Jane Austens gamla klassiker.
Priset är nystartat och ett sätt för översättarsektionen inom Svenska författarförbundet att sätta översättarna på kartan.
– Det är väl otaktiskt att erkänna hur roligt det är att översätta, säger Gun-Britt Sundström med ett litet skratt.
– Men jag erkänner det i alla fall – det är så roligt att översätta att jag hade kunnat göra det även utan betalning!
Gun-Britt Sundström slog igenom som författare på 1970-talet med den numera klassiska romanen ”Maken”. Hon halkade in i översättaryrket genom att översätta barnböcker. De första vuxenböcker hon översatte var från norska till svenska. Så småningom blev hon tillfrågad om hon ville översätta sin första engelska roman.
– Jag har lärt mig mer engelska på kuppen. Men jag ligger verkligen i lä jämfört med många andra översättare, säger hon
Gentemot kollegor med en gedigen språkutbildning, många år utomlands eller tvåspråkig bakgrund har hon lite mindervärdeskomplex, erkänner hon. Samtidigt är det målspråket, det språk man översätter till, som är viktigast.
– Där går det inte att kompromissa. Men med originalspråket går det alltid att skaffa hjälp.
Med översättningen av ”Stolthet och fördom” arbetade Gun-Britt Sundström deltid i ungefär ett år.
– Jag fick god tid på mig eftersom förlaget planerade nylanseringen av den här gamla klassikern långt i förväg. Annars är tidspressen ofta det största problemet för översättarna och kan förstöra arbetsglädjen, när man inte får möjlighet att lägga ner så mycket omsorg på en bok som man skulle vilja, säger hon.
Det värsta exemplet på knasigheter i den gamla översättningen från 1946 har hon sparat och skickar över.
"Hans tillgivenhet för henne förvandlades snart till likgiltighet, hennes varade lite längre men var inte heller något att skryta med."
De här lite plumpa och inte alls originaltrogna raderna* blir i Gun-Britt Sundströms version i stället fyllda med liv och orden böljar fram:
“Hans kärlek till henne övergick snart i likgiltighet, hennes varade något längre, och trots sin ungdom och sitt ouppfostrade sätt väntade hon sig ständigt den aktning som tillkom henne som gift kvinna.”
Det som fascinerar allra mest med att översätta är känslan ”när allt faller på plats”, tycker Gun-Britt Sundström. Hon beskriver översättning som en intuitiv process som bygger på översättarens känsla för språket snarare än teoretisk textanalys av språket.
– Ofta gör jag en grovöversättning först men då är det alltid något som skaver, man märker att det heter inte är så på svenska. Men sedan när jag går igenom texten igen och kommer på det, vad det idiomatiska uttrycket är – det är samma känsla som när man löser ett korsord, säger hon.
* Jane Austen själv skrev så här: "His affection for her soon sunk into indifference; her's lasted a little longer; and in spite of her youth and her manners, she retained all the claims to reputation which her marriage had given her."
Anmäl textfel
