LitteraturMagazinets recension
av Shopstop : rapport från ett celibat, Gunilla Brodrej
Konsumtionskritik som skaver
“Köpfritt år” och “köpstopp” har blivit etablerade begrepp. Denna gång är det kulturjournalisten Gunilla Brodrej som skriver om sitt år utan shopping.
Den amerikanska författaren och journalisten Judith Levine prövade att leva utan shopping i början av 2000-talet och gav ut boken “Not Buying It” 2006. Sedan dess har hon fått flera efterföljare bland annat svenska Ann-Christin Gramming som skrev om sitt köpfria år i “Köp inte den här boken” 2008.
Att "köpstopp" är ett etablerat begrepp visar också ett vanligt Facebookflöde, exempelvis mitt. Flera av mina vänner rapporterade i början av året om sina köpstopp.
Våren 2014 kom alltså ytterligare en bok om hur det är att leva ett år utan att konsumera i överflöd, "Shopstop" skriven av kulturjournalisten Gunilla Brodrej. Hon kallar det ett “kommersiellt celibat” och beskriver boken som “ett Wallraff-reportage som kritiskt granskar köphetsen”.
Först vill jag bara säga detta: För oss som till vardags är hänvisade till köpstopp av ekonomiska skäl skaver det lite att läsa om självvalda. För en viss nivå av shopping krävs för att upprätthålla klass-, status- och värdighetsmarkörer. Och det blir också Gunilla Brodrej varse under sitt köpfria år.
Djup fattigdom som leder till död och lidande finns överallt i världen och larmen om miljöförstörelsen ljuder. Samtidigt finns överflödskonsumtionen. Det köps och köps och köps som om ingenting annat betydde någonting. I den värld vi lever i idag är det fullständigt naturligt att det föds motkrafter och tankar på hur det skulle vara att leva enklare. Vi har under några årtionden levt i ett samhällsklimat där det inte finns något heligare än att konsumera och där det enda sättet att upprätthålla vår status bestäms utifrån våra prylar. Kanske visar shopstop-böckerna att en förändring är på väg? Att något håller på och hända med våra värderingar spår i alla fall Nina Björk i en krönika i Godmorgon världen ("Om att kunna skilja på viktigt och oviktigt" den 29 juni 2014).
Tidningen Fokus skrev intressant om köpstopp i en artikel redan för sex år sedan. Analysen landade i att köpfria år är “det nya sättet att vara intellektuell”. Och jag tror att det är här haken med Gunilla Brodrejs bok "Shopstop" finns. Nämligen att ett köpstopp är misstänkt likt ett livstilsprojekt – alltså att det till stor del handlar om prestige och status. Det där att vilja att göra världen bättre är en täckmantel. För det är numera genom att ställa sig utanför konsumtionssamhället som man utmärker sig. Man visar att man är en tänkande varelse, lite klokare och lite bättre. Att skaffa ett nytt kök, de rätta kermamikskålarna i lavendelblått och den lagom slitna märkeskavajen kan ju de flesta (i medelklassen) göra. Det har helt enkelt blivit för vanligt, för dumt, för ogenomtänkt, för mainstream.
Men det intressanta med ett köpstopp är att det finns så många dimensioner. Till viss del finns såklart det personliga engagemanget som uppstår när man granskar det egna överflödet och jämför det med nöden runt om i världen. Det äcklar hand i hand med klimatångesten. En annan aspekt – och den verkar vara avgörande för kulturjournalisten Gunilla Brodrej – är mycket personligare och det är viljan att komma ifrån känslan av att vara beroende, uppslukad och besatt. Att shoppandet så att säga gått över styr och blivit ett begär som man inte kan hantera. Precis som en påse smågodis ger en härlig sockerkick ger en ny märkesblus på rea eller ett kap på Tradera en shopkick med ett härligt endorfinrus.
På nyårsafton 2013 bestämmer Gunilla Brodrej sig: Nu ska rusen begränsas. Från och med nu är det slutshoppat för ett helt år framåt. Inte en enda personlig lyxartikel får införskaffas under året, inte ens kläder.
Löftet att inte konsumera visar sig dock vara lättare sagt än utfört. Driften att shoppa är stark och Gunilla Brodrej gör sitt bästa för att undvika lockropen från de stora varuhusen och modebutikerna – precis som den som är sockerberoende och tar ett sockerfritt år kämpar för att passera godishyllan. Ibland får hon återfall och hon konsturerar också hela tiden substitut via de (av henne själv) tillåtna formerna av konsumtion. Det kan vara en extra lyxig limpa från hembageriet eller en vacker 50-årspresent till en vän. Till nöds duger sådant för att få den härliga endofinkicken.
Regler är också en viktig aspekt av ett självvalt shopstopp. Att leva efter bestämda påbud och förbud lockar uppenbarligen många människor intensivt eftersom de kan hjälpa oss att hitta mening och glädje. Religion och riter, de tio guds bud. Du skall icke. Du skall. Som vägen till befrielse och frälsning.
Gunilla Brodrej frågar sig vid ett tillfälle om det alls går att ställa sig utanför ett konsumtionssamhälle vars inneboende principer bygger på omedelbar behovstillfredsställelse. Vid ett annat om det stämmer att lycka går att köpa för pengar.
På sätt och vis går ju lycka går att köpa för pengar – och nu menar jag inte det kortvariga ruset vi får via den endofinkick som kommer med erövringen – utan genom att vi köper samhörighet och erkännande från andra människor via våra märkeskläder, det rätta färget på kaklet och det rätta resmålet. Gunilla Brodrej får under sitt år kämpa med sin värdighet, den som hon tidigare fått via sin klädsel. När hon ska gå in på en lyxrestaurang med trasiga skor under en resa känner hon att hon får komma in på nåder och dricker snabbt upp sin drink och går ut igen och när hon bara har trasiga nylonstrumpbyxor kvar i lådan undrar hon hur hon ska kunna gå på nästa jobbmingel.
Här kommer ytterligare en aspekt in, den om status- och klassmarkörer som går att köpa för pengar. Och personligen är det detta som upprör mig mest med denna bok. Som jag nämnde tidgare så skaver snacket om de självvalda köpstoppen för oss som lever med ekonomiskt påtvingande köpstopp. Det blir så tydligt att det så kallade valet är ett privilegium. Ta valet att välja bra, ekologiskt mat till exempel. I teorin låter det som ett val men i praktiken finns det väldigt få valmöjligheter när barnen behöver nya gummistövlar och plånboken är tom. Vilken förälder låter barnet gå med trasiga stövlar när det regnar för att i stället köpa en ekologisk surdegslimpa från hembageriet?
Nu blev det här en ganska tråkig och negativ recension. Men sanningen är den att jag hade väldigt trevligt när jag läste den och mitt bestående intryck av “Shopstop” är att Gunilla Brodrej verkar vara en himla trevlig prick. Och som ni märker väcker boken många tankar. Så läs den för all del och sätt igång och tänk!
Mottagen: 13 juli 2014
Anmäl textfel
