LitteraturMagazinets recension
av Erik XIV: Prakt. Drömmar. Mörker, Herman Lindqvist
Herman Lindqvist om en kung med stora visioner
Boken om Gustav Vasas äldste son Erik XIV är rätt så tunn, bara drygt 200 sidor. Författaren Herman Lindqvist vill rätta till många missförstånd om Erik XIV.
Det är alltid segraren som skriver historien och de flesta kommer ihåg hur det gick för Erik, Gustav Vasas äldste son.
Vad minns jag själv från skolan? Erik XIV:s porträtt, naturligtvis. Musikalitet. Karin Månsdotter. Psykisk sjukdom. Fångenskap på Åbo Slott (min lärare påstod bestämt att man kunde se avtryck i stenen i det fönster där Erik suttit och tittat ut). Mördad. Ärtsoppa.
Den tidens historieböcker gjorde historielektionerna outhärdliga, men det har Herman Lindqvist ändrat på. Han har gjort och gör en stor insats genom att presentera vår historia så att den är lätt att ta till sig och bli intressant och spännande. Det spelar ingen roll om man intresserar sig för historia sedan tidigare, allt blir så levande när Herman Lindqvist berättar. Det är med stort intresse jag öppnar boken för att få mer kött på benen.
Jag blir inte besviken. Visserligen boken är fullproppad med historiska personer som gör det lite mastigt ibland, men de många fina bilderna lättar upp. Det gör även beskrivningarna av ett otal händelser, både dråpliga, skrämmande eller spektakulära, exempelvis kungens påkostade kröning och "kröningsoxen", en helstekt oxe, som var en tradition vid kungliga kröningar och festligheter och utgjorde en del av underhållningen när folket fick slåss om köttet efter kröningsmiddagen.
Erik XIV hade större förväntningar på sitt eftermäle än vad han fick, det framgår tydligt. Han var en intelligent man med stora planer för Sverige. Han skulle förbättra infrastrukturen och organisera skjutsväsendet. Han skulle bilda nya allianser och ett ståndsmässigt giftermål var tvunget. Hans frieri till Elisabeth I av England drog ut på tiden, hon var kanske inte intresserad av att ingå äktenskap med någon, men politik är politik och var så redan då. Frieriet inleddes innan Elisabeth blev drottning.
Under tiden förlustade sig Erik och hans bröder med en hop av frillor, sex och makt hörde ihop. Medan äktenskap förstärkte utrikespolitiken, förstärktes inrikespolitiken genom att frillobarn giftes in i inflytelserika familjer. Avlagda älskarinnor förlänades gods eller giftes bort ståndsmässigt, så att vara kunglig frilla var en förmån. Eriks beslut att gifta sig med sin frilla Karin Månsdotter bidrog, förutom Sturemorden och det förödande sjuåriga kriget med Danmark samt aristokratins inskränkta befogenheter, till hans fall. Erik XIV var kung i åtta år.
Erik fick en furstlig uppfostran, Gustav Vasa såg till att hans barn fick bra utbildning. Erik var son till en prinsessa och han växte upp med insikten att han var mer värd än syskonen. När Gustav Vasa fick igenom att Sverige blev ett arvkungadöme, då blev Eriks roll säkrad.
Herman Lindqvist övertygar mig om att kanske, kanske var Erik XIV inte helt vansinnig innan han blev fängslad, även om han hade mörka perioder och försjönk i ett temporärt tillstånd (kanske en psykos) efter Sturemorden. Psykisk instabilitet eller sinnessjukdom fanns i släktet. Den långa fängelsetiden påskyndade tillståndet och vansinnet bröt ut, men Eriks dagböcker från den här tiden beslagtogs av Johan och de flesta försvann, för övrigt är många dokument försvunna för att segrarens historieskrivning ska gå ihop.
Jag har onekligen fått en ny inblick i den svenska kungahistorien.
Mottagen: 8 oktober 2014
Anmäl textfel
