LitteraturMagazinets recension
av För in de döda, Hilary Mantel
Hon tar romankonsten till oanade höjder
Brittiska författaren Hilary Mantels formulerings- och berättarkonst har inga begränsningar.
"För in de döda" är fortsättningen på "Wolf Hall" av Hilary Mantel. Litterärt är romanen en sann njutning från början till slut. Jag kan inte få nog av Hilary Mantels förmåga att i ord måla upp skeenden och karaktärer. Hennes beskrivning av Stephen Gardiner, biskopen av Winchester, är obetalbar:
"När Stephen kommer in i ett rum skyggar möblerna för honom. Stolar ryggar bakåt. Pallar hukar som pissande hyndor. De vävda bibelfigurerna i kungens tapeter höjer händerna och håller dem för öronen."
När vi kommer in i berättelsen är Thomas Cromwell Henrik XIII:s sekreterare och kan påverka mycket i det engelska samhället, även om den absoluta makten är kungens. Anne Boleyn har, efter att ha fött en dotter, förlorat sitt grepp över kungen. Det här är en era i historien som många skrivit om, men Hilary Mantel gör det på sitt alldeles egna sätt när hon väljer att i stället för kungahuset låta politikern och uppkomlingen Thomas Cromwell bli huvudkaraktären.
"För in de döda!" klingar uppmaningen när de anklagade ställs inför domarna. Rättsprocessen, som slutar i att ett antal män mister sina huvuden, dömda för könsligt umgänge med drottningen, är en teateruppvisning i den högre skolan. I dag upplever vi dödsstraffen som barbariska, men man får inte glömma att det här utspelas i en tid när döden var en frekvent gäst även i det civila livet.
England drabbades av dödliga farsoter som härjade med jämna mellanrum. Pesten och den så kallade engelska svetten var farsoter som dödade urskiljningslöst. Man tror i dag att engelska svetten var ett virus som gav sjukdomen ett snabbt förlopp. En person kunde känna sig helt frisk, men efter att de första symptomen uppstod, kom döden bara efter några timmar. De döda "levde" bland de levande, alla hade någon i sin omgivning som gått bort och tankarna rörde sig ofta bland de döda.
Kvinnolivet var hårt. Barnafödande var en stor risk, man hade ännu ej insett vikten av renlighet. Barnsängsfeber dödade modern och barnen dog under sina första levnadsår. Allt detta ger en förståelse för hur viktigt det var för en kung att ha en manlig tronföljare, helst flera, och även förståelse för de stackars drottningar som inte kunde producera en överlevande manlig kronprins.
I denna värld navigerar Thomas Cromwell med skicklighet och fingertoppskänsla. Roms makt var bruten. Kyrkans och klostrens rikedomar konfiskeras. Olika viljor rådde inom landet. Cromwell försöker föregripa kungens önskan, ligga steget före, samtidigt som han ser till sin egen agenda. Thomas Cromwell blir en rik man, men han måste alltid vara på sin vakt. Kungen är ombytlig och skvallret och intrigerna har fällt många före honom, oskyldiga eller ej. Det är viktigt att ha vänner på rätta platser och att förutse sina fienders agerade. Maktkamp hör till vardagen.
Romanen utspelar sig under knappt ett år och avslutas sommaren 1536. Det är ett omtumlande år, där makten mellan familjen Boleyn och familjen Seymour skiftar. Kvinnorna är handelsvaror i de här samhällsklasserna, hela familjer och släkten gynnas med makt och rikedomar om kvinnan gör ett gott gifte.
Hilary Mantel ger oss en historia sedd genom Thomas Cromwells ögon. Vi får lyssna till hans inre dialoger, och hans tankar och funderingar levandegör hans livssituation och karriär i det samhälle han lever i. Persongalleriet är lite krävande, men med TV-såpan "The Tudors" i gott minne undviker jag bläddrande till personförteckningen i början av boken och får en behagfull resa. Jag vill läsa mer och väntar ivrigt på del tre i trilogin! Den här boken har bara drygt 400 sidor och tar slut alldeles för fort!
Mottagen: 24 april 2014
Anmäl textfel
