LitteraturMagazinets recension
av Doktor Bagges anagram, Ida Jessen
Sorgligt men stilsäkert
Danska författaren Ida Jessen har ett långt författarskap bakom sig. Men det är med de senaste böckerna ”En ny tid” och ”Doktor Bagges anagram” som hon har gett sig in i genren historiska romaner.
De båda böckerna utspelar sig på Jylland vid förra sekelskiftet. I den första boken kommer en ung kvinna till byn Thyregod för att arbeta som lärarinna. Där träffar hon den mycket äldre läkaren Vigand Bagge som friar till henne. Vi får ta del av hennes dagboksanteckningar. Jag har tidigare recenserat ”En ny tid” här på Litteraturmagazinet.
I ”Doktor Bagges anagram” som nu är aktuell får vi makens reflexioner kring äktenskapet och livet som läkare på landsbygden. Han körs på långväga patientbesök med häst och vagn. Det är under dessa som han roar sig med att skriva anagram, att ur ett ursprungligt ord försöka få ut så många nya som möjligt.
Vem är doktor Bagge? Liksom i boken om hans fru får vi mest bara se det som är ovan vattenytan. Bagge är inte den som analyserar sig själv som vi gör i dag. Han är en handlingens man. I sitt yrke gör han så gott han kan. Han stiger upp på nätterna om någon kallar, och han håller viktiga föredrag om hygien. Men läkare kan begå misstag. Bagge har en mörk hemlighet att bära på.
Bagge vet att han bär på en dödlig sjukdom. Men det behåller han för sig själv. Han börjar gång på gång på ett avskedsbrev till hustrun, men han vill bespara henne sin sentimentalitet. Den skulle göra henne ofri. Så resonerar han. Han kan förefalla cynisk men vill också gott.
På bokmässan i Göteborg delade Ida Jessen generöst med sig av sina tankar kring skrivandet. Hon hade tidigare ägnat sig åt samtidsromaner, men i femtioårsåldern började hon känna ett behov av att söka sig bakåt. Hon har vuxit upp i Thyregod på mellersta Jylland, men det var ett döende samhälle som hon lämnade så tidigt som möjligt. Nu har hon vänt tillbaka.
Hennes personer är fiktiva, men de bär spår av dem som levat. När fru Bagge får ett körkort utskrivet bara för att hon klarat av att köra till polisen är förlagan Ida Jessens mormor. Författaren har varit noga, läst mycket i arkiv och gjort efterforskningar. Men det är inte de breda historiska linjerna och världspolitiskt stora händelserna författaren riktar in sig på. Det är vardagen hon vill skildra. Hur man eldade med torv vid den tiden kan hon till exempel detaljerat redogöra för.
Vilken lycka att vi med Ida Jessens två senaste romaner fått ett nytt författarskap att upptäcka! Några av hennes tidigare romaner är också översatta till svenska. Ida Jessen skriver koncentrerat och finstämt efter person. Läkarens prosa är naturalistiskt kroppslig men bär spår av en undertryckt längtan. Ämnena är sorgliga, men stilen skapar läsarglädje.
Mottagen: 6 oktober 2018
Anmäl textfel
