LitteraturMagazinets recension
av Sorgfjäril, Ingelin Angerborn
Mysrysare i Maria Gripe-anda
I Ingelin Angeborns ”Sorgfjäril” finns ett gammalt hus, mystiska händelser som blir allt mer oförklarliga och en fot som snart är på väg in i vuxenvärlden. Allt som behövs för en sträckläsning. Den här boken är både kuslig och mysig, och med otaliga paralleller till Maria Gripes böcker.
Tolvåriga Alice har precis flyttat till ett nytt hus. Det ligger mitt ute i ingenstans, och framför allt ligger det långt bort från Leo. Både mamma, Peter och Emanuel verkar glada över att bo i det äckliga kråkslottet. Det är bara Alice som inte trivs. Inte ens internet fungerar, och klockradion lever sitt eget liv. Vad är det egentligen som håller på att hända i huset? Vad är det för fjäril som uppenbarar sig överallt?
Det finns många ingredienser som bidrar till att den här boken är en sträckläsare. Sommaren, det gamla huset som kan rymma massor av hemligheter. Den är full av mystik och längtan. Samtidigt som allt fler ledtrådar planteras och trappar upp den läskiga stämningen får vi också veta mer om Alice och hennes tankar om livet. Hennes längtan efter Leo, gränslandet mellan barn och tonåring, oron över att allt kan ta slut.
Mysteriet känns precis lagom klurigt för målgruppen, och trots att det stundtals är väldigt läskigt finns det också en varm och mysig känsla över boken. Det är obehagligt, övernaturligt och kusligt – men det blir aldrig skräck.
Jag fastnar för många av karaktärerna, både Alice och hennes lillebror Emanuel och relationen de har. Emanuel som är ”annorlunda” men världens charmigaste lillebror. Relationen mellan mamma och Alice är också fin, men framför allt är den trovärdig. De provar sig fram kring vad som är okej och inte. Självständigheten som Alice behöver, samtidigt som hon gärna kryper ner hos mamma när hon inte kan sova. Både barn och tonåring på samma gång.
Jag saknade att vissa teman inte knöts ihop mot slutet eller utvecklades under bokens gång. Spänningar i relationer som inte uttalas, och rädslan Alice bär på kring döden. Den hade jag gärna läst mer om, speciellt eftersom jag tror att många i samma ålder funderar över döden och att Alices tankar beskrivs så träffande.
Något jag snabbt slås av när jag läser ”Sorgfjäril” är hur inspirerad den måste vara av Maria Gripes böcker. Jag börjar dels tänka på ”Agnes Cecilia”, men framför allt på ”Tordyveln flyger i skymningen” dit det går att dra flera paralleller. Dels konkreta detaljer som en fjäril istället för en tordyvel, men framför allt stämningen som blir både kuslig och mysig på samma gång. Det här är en riktig mysrysare.
Mottagen: 29 november 2013
Anmäl textfel
