LitteraturMagazinets recension
av Ansgar, Ivar Lundgren
Levande om Ansgar
Ivar Lundgren har i sin roman "Ansgar" skapat ett fint och levande porträtt av Nordens apostel, där vi får ta del av huvudpersonens våndor och glädjeämnen.
Om Ansgar, "Nordens apostel", som verkade under tidigt 800-tal finns inte mycket material att tillgå. Rimbert, hans efterträdare som ärkebiskop i Hamburg-Bremen, skrev levnadsteckningen "Vita Anskarii" vars historiska värde är omtvistat. Av Ansgars egna texter finns "Pigmenta" bevarade som är korta böner som han tillfogat psaltarpsalmer och uttalat tyst för sig själv.
Utifrån dessa texter och genom att besöka kloster där Ansgar varit verksam har Ivar Lundgren emellertid i sin roman "Ansgar" skapat ett fint och levande porträtt. Vi får ta del av huvudpersonens våndor och glädjeämnen. Hans bok är också en målande beskrivning av maktförhållandena i Nord- och Västeuropa under tiden efter Karl den store, då sonen Ludvig, kallad den fromme, var kejsare.
Kristnandet av vårt land var en lång process. Nordborna fick kännedom om den kristna tron genom resor och handel. Mission inleddes sannolikt i första hand från England men också från Hamburg-Bremen. I Varnhem i Västergötland har man funnit kristna gravar från 800-talet, alltså från den tid då Ansgar företog sina två resor till Birka. Ansgar var inte den förste som predikade kristen tro i det som nu är Sverige, men han är den förste vars namn vi känner. Enligt en tradition döpte den engelske biskopen Sigfrid år 1008 kung Olof Skötkonung i Husaby källa i Västergötland. Samtidigt bedrev Bremenstiftet mission i de trakterna och lade grunden till Skara domkyrka på 1060-talet. Först på 1100-talet kan Sverige anses kristnat.
Inga arkeologiska fynd har gjorts som direkt kan kopplas till Ansgar. Förhoppningsvis kan ännu ej undersökta områden i Birka ge resultat. Reliker ska dock finnas, enligt författaren, i flera kyrkor i Västeuropa. Så sent som 1982, när S:ta Eugenia i Stockholm invigdes, murades Ansgarsreliker in i altaret.
När Ansgars mor dött lämnade fadern honom till klostret Corbie i Picardie. Därifrån kan vi med hjälp av en karta följa honom på hans vandringar nordost till nya kloster och viktigare befattningar. Något som plågar Ansgar är hans rädsla för att synda. Visst har han i sig en längtan efter egen värdighet och rikedom? Han förfalskar till och med ett påvebrev för att få större befogenheter.
Kallelsen tar han emot i alla fall att resa upp till vikingarnas vildsinta släkte. Birka som vid hans tid är en betydande handelsplats är ett lämpligt mål. En riskabel färd är det, men Ansgar har inget emot att bli martyr. På dödsbädden grämer han sig över att han kommer att dö i en vanlig sjukdom. Ansgar och hans män blir överfallna som de fruktat. När de kommer fram till kung Björn har de inget av värde kvar att ge som gåva.
Romanen börjar med att klostret på ön Lindisfarne utanför Englands östkust blir intaget och plundrat av vikingar. En fåraherde, den unge Dunstan, upptäcker de fientliga skeppen. Han lyckas rädda det heliga Evangeliet - ett praktfullt illuminerat verk som finns bevarat - men blir tagen som fånge till Birka.
Lundgrens ämne är inte korståg eller religiöst förtryck. Ansgar har fått frankernas uppdrag att söka fred och nya handelspartners. Ludvig vill också etablera den kristna kyrkan i Norden, men för Ansgar kan inte Kristi väg till folken vara övermaktens. I Birka når han framgång. Han får bygga en enkel kyrka. Den första som låter döpa sig är hövdingen Hergeir som tagit Dunstan till träl. Hergeir har lyssnat och tagit intryck när Dunstan berättat om sin tro, och efter dopet friger han denne tillsammans med hans kvinna Hild. "Om vi ska vara bröder, som Ansgar säger, så kan ni inte längre vara mina trälar".
Birka blev inte det genombrott för kristendomen som Ansgar hoppats på. Till viss del berodde det på att stiftet i Hamburg-Bremen inte förmådde ha bemanning kvar på plats. Birka förlorade också sin betydelse som handelsplats till Sigtuna. Men Ansgars mission kan ha fått sin fortsättning. Utgrävningar i Sigtuna har visat att där fanns kristna redan på 900-talet.
Mottagen: 30 oktober 2015
Anmäl textfel
