LitteraturMagazinets recension
av Människor som finns, Jan Stenmark
En skälmsk vuxenbilderbok som motionerar smilbanden
Jan Stenmark har sedan debuten utkommit med 16 böcker, med unika bildcollage omtyckta av många. Nu kommer "Människor som finns", och Lena Wallberg har läst.
Jan Stenmark ger nu ut ytterligare en rykande färsk bildsamling i allra bästa Monty Pythonanda. Med det sagt vill jag uppmärksamma den finkänslige på att vissa av bilderna kan beskrivas som: ekivoka, frivola eller skabrösa. Är man å andra sidan väl förlikad med Monty Pythons tokigheter och frånvaro av nakencensur, så är det antagligen bara fritt fram att ta fram sitt kikarsikte och skåda in i Stenmarks bildhopkoksbok.
I "Människor som finns" presenteras allehanda livsögonblick och ja, det är verkligen människor omkring oss på alla de sätt och vis! På gott och ont. Vi stiftar bekantskap med folk från förr och då, här och nu, överallt, i allehanda miljöer och i alla möjliga vinkelstudier. Det är mer eller mindre dråpliga, humoristiska, djupsinniga och skruvade situationer med inte sällan hög igenkänningsfaktor som utgör komikens essens. Har man tittat och läst sig igenom Stenmarks tidigare alster är mycket bekant, men det gör knappast hängivna fans besvikna. Här levereras en ny blandad gottepåse att avnjuta för upplevelsenödiga.
Bildspråket är underfundigt och mångfasetterat. Budskapet förstärks med ditritade, handskrivna kommentarer och tankeåtergivningar, vilka tydliggör och kompletterar kommunikationen på flera plan. Inte sällan vrider orden till något harmlöst mot en ny och oväntad riktning. Bilderna är, som alltid hos Stenmark, en färgstark och levande komposition. De detaljer som manipulerats, är intressanta att näranalysera. Det kan vara en frisyr som bytts ut eller ett blomma som oväntat tillkommit. Sammantaget är det de små detaljerna som avgör helheten. Det är som om konstnären lekt Edward Scissorhands (En påhittad figur med synnerligen kreativa saxhänder) med diverse gamla 1900-talstidningsfynd från någon loppis, vilka blandas upp med allehanda 50-talsinspirerade seriebilder.
Miljöerna utgör ett slags nationalromantiskt inspirerad fond, för de i övrigt krassa mänskliga förehavandena i presentationen. Någonstans utgör också de lätt ålderstigna bilderna en verklighetsdistans, som ett historiskt kamerasvep över en, månne, svunnen tid. Inte var det väl ändå bättre förr? Eller är inget nytt under solen måntro?
I Jan Stenmarks värld serveras vi alltifrån barndomens och ungdomens alla naiva och irrationella tankevurpor till vuxenvärldens dito pinsamma utvikningar genom ett ikoniskt fönster riktat mot människan. Känslo- och innehållsregistret spänner över alltifrån filosofisk existentialism till fånig, ja, snudd på lite "gubbig" vardagskomik i ett festligt sammelsurium. Stenmark är det humoristiska bildcollagets okrönte kung.
Boken är en sådan man bör skynda långsamt igenom. Det krävs en nypa mindfullness i konsumtionen. Ett tips är att endast spisa några bilder i taget, för matsmältningens skull. Livet springer ifrån en alltför fort i alla fall, så varför inte stanna upp och i fullständig närvaro begrunda några ögonblick av människor som finns? Det är väl värt insatsen och så ska ett gott skratt förlänga livet, sägs det. Var så god och ät!
Mottagen: 19 maj 2016
Anmäl textfel
