LitteraturMagazinets recension
av Förnuft och känsla, Jane Austen
En tidsresa med hjärna och hjärta
Hennes böcker har filmatiserats flera gånger och trycks ständigt i nya upplagor. LitteraturMagazinets Sandra Sandström läser Maria Ekmans nyöversättning av Jane Austens "Förnuft och känsla".
Historiska romaner i all ära, men det är något särskilt med böcker som skrivits för länge sedan och skildrar sin samtid. Öppna en gammal bok och du öppnar en dörr till det förflutna, får tillgång till andra epoker och svunna tider. Skönlitteratur blir tidsdokument. Jane Austens "Förnuft och känsla" publicerades för drygt 200 år sedan, i en tid då kvinnor stod helt utanför arbetsmarknaden och därmed inte kunde försörja sig själva. För de som saknade egna tillgångar återstod att gifta sig klokt.
Familjen Dashwood består efter faderns död av tre systrar och en ömsint, överseende och sympatisk mor som luras på sitt arv av systrarnas halvbror och dennes fru. Elinor och Marianne är de äldsta av systrarna, 19 och 17 år gamla. Elinor är den förnuftiga, den ideala upplysningsmänniskan som styrs av rationalitet, behärskning och intellekt i kontrast till Marianne som är en utpräglad romantiker – en emotionell och känslostyrd individ som ger sig hän åt lyckorus och förtvivlan. När halvbrodern och hans fru tar över godset flyttar familjen ut på landet till en avlägsen men sällskapssjuk släkting.
Ni måste dricka te med oss ikväll, sade han, för vi kommer att vara alldeles ensamma – och imorgon måste ni absolut komma till oss på middag, för då har vi en stor tillställning.
Mottagningar, middagar, baler och kalas avlöser varandra och en uppsjö olika människor passerar i strid ström – en del tanklösa, andra hjärtlösa. De sociala spelen är intrikata och miljön skvallrig. Dialogerna (ibland rena monologer) är skrivna på ett språk som även skulle göra sig bra på en teaterscen. Skildringarna av de sociala sammankomsterna är så detaljerade och utdragna att jag nästan får nog av folk bara av att läsa om dem, samtidigt är Austen en mästare på att beskriva olika typer av människor och relationer med sarkastisk humor och en hel del allvar.
Det är inte svårt att relatera till karaktärerna och deras bevekelsegrunder. Livsvillkoren har över de senaste århundradena ändrats radikalt, men det har inte människorna. Austen beskriver ett sant patriarkat och klassamhälle som inte ifrågasätts, tjänare som behandlas som bohag och arvslagar som gynnar söner. Pengar och statussymboler däremot hade samma betydelse då som nu. Hon skriver intellektuellt om känslor och drar sig inte för att skildra riktigt dysfunktionella relationer och egoism.
Systrarna Dashwood gör det bästa av situationen. De ägnar sig åt konst, musik och bildning och ingen av de begåvade flickorna har en tanke på att "snärja en karl" och gifta sig för pengars skull. De är självständiga men påpassade. Begränsad rörelsefrihet och handlingsutrymme till trots blir de intresserade, uppvaktade och förälskade. En förlovning var på den tiden ett livsavgörande val, ett äktenskap var livslångt och ingicks inte lättvindigt. Tre specifika herrar blir föremål för systrarnas tankar och känslor men var och en av dem bär på bagage och hemligheter...
Maria Ekman har gjort en omsorgsfull nyöversättning av "Förnuft och känsla" med trevliga noter längst bak i boken som med fördel kan läsas inför varje kapitel av den som inte är insatt i det tidiga 1800-talets engelska tituleringar och sociala koder. Det är en läsvärd, skarpsynt och överraskande rolig klassiker som ger inblick och insikt om hur livet var för kvinnorna i den engelska överklassen, och när jag slår igen boken är det inte utan att jag undrar över vad Austen hade skrivit om ifall hon levde idag.
Mottagen: 15 april 2016
Anmäl textfel
