LitteraturMagazinets recension
av Förälskelser, Javier Marias
Javier Marías jonglerar ogenerat med fiktion och realitet
Nobelpris eller inte, Javier Marías skriver böcker som få. Fängslande allvarliga, mästerligt intrikata, med en underliggande humor som får våra bemödanden att framstå som precis så fåfänga som de är.
Huvudpersonen i "Förälskelser" äter varje morgon frukost på samma café, där hon under flera års tid iakttar mannen och kvinnan vid bordet bredvid. De verkar vara det perfekta paret. En dag mördas dock mannen på öppen gata, utan synbar anledning, av en galning. När María, som huvudpersonen heter, återser kvinnan beklagar hon sorgen och kvinnan bjuder hem henne. Där träffar María parets bästa vän, Javier Díaz-Varela, som hon inleder ett förhållande med. Undan för undan börjar hon inse att det finns en annan version av mordhistorien.
Javier Marías jonglerar ogenerat med fiktion och realitet. Han lånar ut sitt namn och sitt utseende till protagonisterna och speglar sin egen berättelse i andra litterära verk. I boken låter han till exempel Díaz-Varela filosofera kring romaner. Det intressant med dem "är de möjligheter och tankar de väcker hos oss, de når fram till oss via de påhittade fallen i boken, och de stannar kvar hos oss mycket tydligare och skarpare än det egentliga händelseförloppet."
Detsamma skulle kunna sägas om "Förälskelser". På samma gång en mordgåta och en kärlekshistoria, men mest av allt Javier Marías egen undersökning av livets stora frågor: döden och det tillfälliga i våra förhållanden till andra människor. Två av Javier Marías ledmotiv alltså, lite mer färdigtänkta eller färdigformulerade i "Förälskelser" än i hans tidigare verk. När romanen slutar har Marías dock låtit tillräckligt mycket vara öppet för läsaren att själv fortsätta grunna på.
Själva händelseförloppet i boken är – liksom livet, verkar Marías vilja säga – ovisst. Hur kan vi veta hur våra handlingar påverkar andra människor? Ovissheten får huvudpersonen María att tveka, även när hon sitter på fakta. Vår plats i andra människors liv och deras i vårt kan vi aldrig vara säkra på. Även om döden är definitiv, kan de döda fortsätta att påverka oss. Vi vet aldrig vad som kommer att ha avgörande betydelse för oss eller vem som blir viktig i vårt liv.
Javier Marías är tippad nobelprisvinnare. Det återstår att se om han, om tillfälle ges, håller ett tal lika frätande som det en av författarna i boken förbereder: "Jag har redan memorerat det jag ska säga till kung Carl Gustaf vid ceremonin. På svenska. Han ska få så han tiger, han kommer att bli helt tillplattad."
Mottagen: 21 april 2013
Anmäl textfel
