LitteraturMagazinets recension
av En faders synder, Jeffrey Archer
Rafflande, lättläst och underhållande
En man flyr sitt förflutna och tar värvning i flottan år 1939. När fartyget sänks överlever endast två personer. Den ena dör strax efter räddningen och mannen beslutar sig för att ta den dödes amerikanska identitet. När han anländer till USA blir han direkt arresterad, mannen som dog var efterlyst för mord.
”En faders synder” är andra delen i Cliftonkrönikan. Det är ingen deckare utan en underhållningsroman. Det går bra att starta läsningen, som jag gjorde, med den här boken. Den inleds med familjen Barringtons och familjen Cliftons släktträd. Det behövs för att man snabbt ska komma in i relationerna om man inte läst den första boken.
Huvudpersonerna Harry Clifton, Emma Barrington och Giles Barrington har egna avdelningar i boken som överensstämmer tidsmässigt, så även Hugo Barrington och Maisie Clifton. Det här upplägget fungerar mycket bra, bättre än när byte av romangestalt sker i varje kapitel eller ännu oftare. Det gör det lättare att snabbt lära känna personerna i romanen.
Harry Clifton är den man vars ursprung är något höljt i dunkel. Är hans biologiska far den han trodde, eller är det möjligen så att fadern till den kvinna, Emma, han var på väg att gifta sig med även är hans far. Det blir för komplicerat och han tar värvning i flottan. Efter förlisningen utger han sig för att vara amerikanen Tom Bradshaw och hamnar ur askan i elden. Eller rättare sagt i fängelset.
Emma inser att Harry inte har omkommit när hon ser ett oöppnat brev med Harrys handstil hos hans mor. Hans mor säger att det är från någon som heter Tom Bradshaw och att hon inte orkar med flera kondoleanser just nu. Jag kan inte förstå varför en mor inte skulle känna igen sin sons handstil. Emma däremot, inser att Harry inte är död och åker till USA för att försöka spåra honom.
Så startar den rafflande historien, för det här är en berättelse vars syfte är underhållning och action. Inom varje avdelning är kapitlen korta. Det finns många naturliga ställen där det går att ta en läspaus. Det här är en lämplig roman för resan eller varför inte i semesterns solstol!
Det går inte att förneka att den är både lättläst och smått roande, men det är ingen bok som stannar kvar i minnet efter att man har läst ut den. Däremot tror jag att varje Archerbeundrare får sitt lystmäte!
Mottagen: 27 april 2013
Anmäl textfel
