LitteraturMagazinets recension
av Där norrskenet dansar, Jenny Sjödin
Vem dansar i norrskenet?
Bilderboken ”Där norrskenet dansar” handlar såväl om vänskap som tomheten efter att någon en har hållit av har försvunnit. Fast mest handlar det om vänskap, främst mellan barnet Elsie och isbjörnen Aurora.
Det här är, på ett sätt, en bok om döden – eller rättare sagt; en berättelse om vad som blir kvar efter att någon har dött. Elsies mamma ligger mest och sover om dagarna, och Elsie själv känner sig ensam och saknar att ha någon att leka med. En dag när hon är ute, möter hon isbjörnen Aurora. Vänskapen mellan dem tar sin utgångspunkt i att båda gillar blåbär, och slutar med en lång utflykt som Aurora tar med Elsie på för att visa henne norrskenet – och kanske något mer…
Bilderboken är såväl illustrerad som skriven av Jenny Sjödin. Illustrationerna, som sträcker sig ut över sina respektive sidor och ibland även hela uppslag, går främst i färgspektrumet blått och grönt. Sjödin är bildberättare, illustratör och grafisk formgivare till yrket vilket märks i hur illustrationerna är komponerade. En del av bilderna bär själva berättelsen, emedan andra är så pass fulländande i just sig själva att de lika gärna hade kunnat ramas in och sättas upp på väggen. På grund av blandningen av genuint vackra illustrationer och illustrationer som både är vackra och lyfter fram berättelseperspektivet, håller bilderboken ”Där norrskenet dansar” en väldigt hög nivå. Berättelsetexten i sig korresponderar väl till illustrationerna, och tvärtom, och både text och illustration är nödvändiga för att berättelsen om Aurora och Elsie, men också sorgearbetet som görs efter att någon i ens närhet har gått bort, ska kunna berättas fram på det lugna och tillåtande sätt som görs här.
”Där norrskenet dansar” riktar sig till barn mellan tre och sex år, och passar extra väl vid tillfällen där någon i barnets närhet har gått bort. Vad som är specifikt med just den här boken och dess tematik, är att Elsie har en sorgeprocess som går upp och ned. Vissa dagar vill hon leka med Aurora, andra dagar vill och kan hon bara vara ledsen. Historien och illustrationerna är vackra och berörande på flera plan och nivåer, och fungerar väl som högläsningsbok!
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Jag skulle ge den till förskolan som jag vikarierar på.
Mottagen: 18 december 2017
Anmäl textfel
