LitteraturMagazinets recension
av Kroppspanik : fett, lögner och sjukt onödig ångest, Julia Skott
Kanske behöver vi inte ha ångest över våra kroppar
Julia Skotts bok bjuder på många ögonöppnade kunskaper och nyanserar den vedertagna debatten om kroppar och vikt på ett högst välkommet sätt.
Alla har vi en kropp och en relation till den kroppen. Alla har vi en relation till varandras kroppar. Alla har vi en föreställningar om hur kroppar helst ska se ut. Men hur väl stämmer smalhetsnormen egentligen med vetenskap och beprövad erfarenhet? Är det så farligt att vara tjock – eller är det värre att banta?
Själv har jag gått igenom många faser i relation till min kroppshydda. Jag har varit smal och gått utan mat ända till middagen, bara för att få känna mig duktig. Jag har bestämt mig för att bli tjock och tvingat i mig mat bara för att gå upp i vikt. Jag har varit överviktig, underviktig och ibland till och med normalviktig. Just nu försöker jag gå ner, från fetma till lite lagom övervikt. Skotts bok fick mig inte att överge mina viktminskningsplaner – men min syn på kropp och fett fick sig en rejäl tankeställare.
Skotts poäng är att många är överviktiga och alla som är det kommer inte att få de sjukdomar som relateras till övervikt, samtidigt som normalviktiga också kan drabbas. Det är svårt att gå ner i vikt, bantning leder oftast bara till att vi i längden väger ännu mer. Det är inte alls bara att "äta mindre, röra sig mer". Vtenskapliga undersökningar tyder dessutom i många fall på att vi snarare försämrar vår hälsa genom att minska i vikt.
Kanske behöver vi helt enkelt överge smalhetsnormen för gott och försöka må bra istället. Utan att fastna på vågen och räkna kalorier. Om vi äter nyttigare och rör på oss mer kan vi samtidigt gå ner i vikt, men huvudsaken – menar Skott – ska alltid vara att må bra i sin kropp och ha ett ätande som man mår bra av. Inte att försöka bli ”smal och snygg”, när tjocka människor kan vara minst lika snygga som skeletten på reklampelarna. Det är kläderna och reklamen det är mest fel på, inte alla som försöker få på sig plaggen eller önskar att de såg ut som modellerna.
Jag hoppas att många läser ”Kroppspanik” och tar till sig Skotts fräscha syn på frågan. Kanske kan det minska paniken – om inte i samhället som helhet, så åtminstone hos oss som kroppsliga, ätande individer. För vi kanske inte behöver ha ångest över våra kroppar. Vi kanske faktiskt bara behöver fatta kloka beslut och tycka om oss själva, oavsett kilon.
Mottagen: 18 september 2013
Anmäl textfel
