LitteraturMagazinets recension
av Stockholm octavo, Karen Engelmann
Spådom, maktspel och kärlek i ett svunnet Stockholm
En utsökt, bra redigerad och väl genomtänkt berättelse som kretsar kring mordet på Gustav III.
När en makthavare mördas uppstår alltid flera konspirationsteorier. I "Stockholm Octavo" framförs en alternativ eller parallell sammansvärjning till händelserna kring mordet på Gustav III. Den amerikanska författaren Karen Engelmann har skrivit en roman, som utspelar sig under 1700-talets senare hälft i Stockholm. Jag känner atmosfären och mystiken. Jag känner igen mig i Gamla Stan och lever in i hennes berättelse med hull och hår.
Bokens omslag har talat till mig sedan hösten 2013, jag har bara inte hunnit läsa. Här svävar en solfjäder över Stockholm i aftonsolen. När jag nu tar fram boken blir jag hänförd av layouten. Så vacker! Varför kan inte alla romaner få den här omtanken? Första uppslaget ger en tidslinje om händelserna 1770-1792, både i Sverige och Frankrike. Det gillar jag! Sedan kommer en kort personförteckning. Det är lätt att hålla ordning på romanens karaktärer. Till detta kommer ett ovanligt grepp – romanens huvudperson har skrivit förordet.
I varje kapitel inleds textmassan med de första tre orden i kapitäler, bakom ligger samma ord i en större stilgrad i ett skrivstilssnitt i ljust grått. Det är vackert och tilltalande för ögat. Trots de moderna typsnitten ger utformningen texten en lite ålderdomlig prägel.
Jag önskar att jag hade öppnat den här boken för länge sedan!
Bokens huvudperson är Emil Larsson, en kammarskrivare vid Tull- och licentkontoret i Stockholm. Han rumlar gärna runt och besöker ofta en spelsalong i Gråmunkegränd ägd av fru Sofia Sparf. Nu får han order av sin chef att han måste stadga sig och ingå äktenskap, annars går hans tjänst förlorad. Emil går in för detta med hull och hår och tar hjälp av fru Sparf för att hitta sin käresta. Fru Sparf är en välkänd spådam. Även kungen besöker henne diskret för att se in i framtiden. Hon lägger en oktav för Emil med tarotliknande kort och oktaven läggs med ett nytt kort varje kväll och detta illustreras även i boken, så att läsaren kan se hur oktaven växer fram.
Genom hela romanen försöker Emil följa och tolka sin oktav, det är inte alla gånger lätt att lista ut vilken person som motsvarar ett speciellt kort i oktaven. Intrigerna och motståndet mot kungen florerar och plötsligt finner sig Emil indragen i planerna att förgöra kungen. Författaren låter kvinnorna få en framträdande roll i sammansvärjningen och solfjädrarna utgör ett sätt att kommunicera. Solfjädrarna är genuina konstverk. Förmågan att förhäxa, förblinda och härska över en man tillkommer den kvinna som till fulländning behärskar sin solfjäder. Det här är också en tid när spådomar tas på allvar och speciellt en unik solfjäder tros ha magiska krafter.
Författarens stockholmsvärld berör delvis historiskt kända personers liv men utan att ta för stor plats i berättelsen.
Det är ingen dålig debut Karen Engelmann gör. Trots att jag tappar lite av mitt intresse mot slutet, är det en utsökt, bra redigerad, bra layoutad och väl genomtänkt berättelse.
Mottagen: 13 maj 2014
Anmäl textfel
