Karin Alvtegen aktuell med ny bok
“Döden kan alltid vara ett telefonsamtal bort”
Karin Alvtegens nya roman “Fjärilseffekten” handlar om en kvinna som får beskedet att hon har en obotlig sjukdom och snart ska dö.
– Vår rädsla för döden är människans innersta skräck. Vi gör allt vi kan för att undvika att tänka på den, säger hon.
Förr tyckte Karin Alvtegen intervjuer i samband med ett boksläpp var så plågsamma att hon ibland avstod helt.
– Numera ser jag det som en del av jobbet. Jag vill ju sälja min bok, säger hon när vi träffas på ett café i Gamla stan i Stockholm – den stadsdel där Karin Alvtegen själv bott och som hon dessutom låtit flera av sina romangestalter vandra runt i.
Vi tar varsin slät kopp kaffe och Karin Alvtegen beskriver den märkliga processen som de flesta kända författare får gå igenom: Först sitter man isolerad på sin kammare och skriver i fleecetröja några år. Sedan är boken färdig och man kastas ut i rampljuset under några månader för att prata om boken.
– Plötsligt förklara vad man har skrivit. Ofta har jag inte en aning själv, skrattar Karin Alvtegen.
Temat i hennes senaste bok kan hon i alla fall förklara: Romanen handlar om döden, om ödet, om det vi inte kan bemästra. Döden kan tyckas trivial – men är så svår. Kanske det svåraste av allt.
– Döden kommer alltid som en chock, säger Karin Alvtegen.
Hon vet. Hon har själv varit med om denna chock flera gånger och bearbetat sitt förhållande till det faktum att vi alla ska dö sedan mitten av 1990-talet då hennes bror oväntat dog – mitt i livet i en klätterolycka. Karin Alvtegen var gravid med sitt andra barn och sköt upp sin sorg i flera år – ända tills det inte gick längre och hon föll ner i en djup depression som krävde en hel massa terapitimmar för att ta sig ur.
– Livet tedde sig så mörkt, säger hon.
Depressionen handlade bland annat om att acceptera det där hjälplösa tillståndet som vi alla befinner oss i, att vi står maktlösa inför att livet när som helst ska ta slut. Vi måste alla acceptera det faktum att vi själva, och de vi älskar, finns här och nu – och att det är det enda vi någonsin kan veta.
– Döden kan alltid vara ett telefonsamtal bort, säger Karin Alvtegen.
Att börja skriva blev en väg ut ur det svarta hål hon hade hamnat i och så småningom kom kriminalromanen “Skuld” 1998. Sedan dess har Karin Alvtegen givit ut ytterligare fyra deckare och en skönlitterär bok som kom 2010. Idag är hon en av våra mest framgångrika författare och hennes deckare har översatts till ett 30-tal språk.
Övergången från att skriva deckare till att mer fritt skönlitterärt berättande kom naturligt och var ingenting hon funderade så mycket på – lika lite som det en gång var en plan att det skulle bli just en deckare.
– Det bara blev, säger hon.
Under arbetet med “Fjärliseffekten”, som alltså är hennes andra roman i den skönlitterära genren, bodde hon hos ett par goda vänner i Skåne, “två kloka människor”, som sorgligt nog var mitt i den process som huvudpersonen i “Fjärilseffekten” kastas in i. Den ena av de två männen hade fått diagnosen obotlig cancer och Karin Alvtegen fick på nära håll följa hur han och hans partner kämpade med alla känslor.
– Hur accepterar man att inget finns att göra? Det är så orättvist! Det blev så tydligt hur dåligt förberedda vi är. Det blev många samtal om döden – men också om livet, säger Karin Alvtegen.
– Trots att döden är det enda vi säkert kan veta att vi kommer att få uppleva gör vi allt vi kan för att inte låstsas om att detta faktum, säger hon.
Själv har hon till slut förlikat sig med tanken på sin egen dödlighet.
– Idag lever jag med döden som en sannolikhet utan att det är någon ångestfullt. Döden skrämmer mig inte. Däremot är jag rädd för att få en svår sjukdom och jag är rädd för att behöva separera från mina nära och kära, säger hon.
Evigt liv lockar definitivt inte.
– Jag tror att det skulle vara förfärligt! Jag tror att jag skulle få panik! Om någon erbjöd mig evigt liv skulle jag garanterat tacka nej, säger Karin Alvtegen innan vi skiljs åt.
Anmäl textfel
