LitteraturMagazinets recension
av Brännmärkt, Karin Aspenström
Sanning och fiction flyter in i varandra när Peter Rätz berättar sin histoira
Detta är en historia som till stora delar uppges vara sann. Svensk polis använder en smågangster som infiltratör i MC-gäng. Här möter vi tuffa gängbildningar, rysk-estniska maffia, vapenhandel, knarkhandel och mord.
Historien berättas som en spänningsroman och utgör första delen i en trilogi. Peter Rätz arbetade som infiltratör i nio år innan han avslöjades. Efter avslöjandet var han tvungen att lämna landet tillsammans med sin familj för att aldrig återvända. Han är ständigt på flykt och har berättat om sitt liv för Karin Aspenström. Hon har skrivit boken där Peters minnen utgör stommen, och som författaren bearbetat till fiktion. Vad som är Peters sanning och vad som är fiktion är svårt att urskilja. Peters bakgrund innan han blev värvad av polisen nämns bara sporadiskt. Den hade i alla fall jag velat veta mer om.
Det är en lättläst och spännande bok, men misstanken att det är en partsinlaga finns någonstans i mitt bakhuvud. Bortsett från det, så beskriver boken hur Peter får farligare och farligare uppdrag av polisen Sven, för att till sist uppmanas att begå ett mord. Kontaktpersonen Sven använder sig av Peter för att själv göra karriär. Den tuffa Peter bär en helgongloria i boken, som får honom att ta avstånd från extrema våldshandlingar och avsky prostitution av baltiska flickor, men han hjälper till i transportnätet. Trovärdigt? Det får läsaren själv avgöra.
När boken inleds jobbar Peter i Norge och driver ett hotell tillsammans med sin bror. Han umgås fortfarande med MC-gäng och har kontakt med norska polisen, trots att han hävdar för brodern att han lämnat det livet bakom sig. Händelsen som tvingar Peter att återvända till Stockholm och fortsätta arbete för sin svenska kontaktman, gör att även Peters egen familj tar avstånd från honom. Den bild som tecknas här av polisen Sven är inte vacker, men vem vet? När en högt uppsatt polisman, som sade sig arbeta för kvinnors lika värde och gick under öknamnet ”kapten Klänning”, visade sig vara en riktigt skitstövel, så varför inte?
Peter dras längre och längre in det parallella samhälle som brottsligheten utgör. Han knarkar, begår brott och avlönas av polisen. När han åker till Tallin för att träffa de rysk-estniska knarkleverantörerna blir han väckt mitt i natten på sitt hotellrum. Nu är det dags. Han förs till ett egendomligt rum, helt klätt i plast och sätter sig på en inplastad stol med en pistol riktad mot huvudet.
Karin Aspenström har skrivit en bok med korta avsnitt. Textavsnittet känns som filmscener, men fungerar mycket bra vid läsningen. Jag kommer på mig själv med att önska att den var fiktion helt och hållet. Då hade jag tyckt mycket bättre om boken.
Det finns massor att läsa om Peter Rätz på internet och flera böcker har också skrivits i ämnet. Jag kollar upp lite och frapperas av att Peter Rätz tydligen trodde att polisen skulle kunna skydda honom om han avslöjades. Det är höjden av naivitet. När inte polisen kan skydda en kvinna som hotas av sitt ex (en enda person) hur ska polisen då kunna skydda en avslöjad infiltratör från en hel hög av kriminella individer?
Läs boken som ren fiktion om du inte är intresserad av verklighetsbakgrunden. Som fiktion är den en riktigt bra början på en trilogi.
Mottagen: 25 juni 2013
Anmäl textfel
