LitteraturMagazinets ljudboksrecension
av Livet går vidare, Karin Wahlberg
Karin Wahlberg fortsätter att borra sig tillbaka till 1950-talet
Dagarna på Ekstad lasarett fortsätter och kommer till liv genom Wahlbergs detaljrika skildringar. Nästan som en antropologisk rapport redovisas alla delar av sjukvårdsorganismen med sina förgreningar ut i privatlivet. Men boken saknar inte dramatik.
Precis som romanens titel signalerar så går livet går vidare för personerna vi lärde känna i Wahlbergs tidigare roman “Än finns det hopp”. Året är nu 1954, polioepidemin klingar av och ett poliovaccin är på väg. TBC håller på att utrotas med vaccin och årliga röntgenkontroller. Välfärdssamhället vecklar ut sig, fast Jantelagen är vida utrett än. Lennart Hyland dominerar tidens populäraste medier och proklamerar Sveriges första (enda?) “Frufridag”.
Det är femtiotal och hemmafruyrket ses som det normala för alla gifta kvinnor med det beroende som följer av det. Även för den duktiga sjuksköterskeeleven Ella-Kristin ses det som krönet på livskurvan att efter avslutad sjuksköterskeutbildning gifta sig och få barn. Detta utan att en endaste dag fått använda sig av sin yrkeskompetens på annat sätt än genom att stödja sin man, läkaren.
Boken saknar inte dramatik. Knivöverfall och polisutredning, kvinnomisshandel, otrohetsaffär, cancer, poliorehabilitering, ett bortadopterat återfunnit barn, sjukhusets hierarki och alla sätt det avspeglas i de olika relationerna inom och utanför sjukhuset.
Men alla vi som sjunger långsamhetens lov kan med fördel fördjupa oss i denna tidsresa till femtiotalet. Här går allt mycket långsamt. En minutiös redogörelse av så många detaljer som möjligt och en känsla av oändliga upprepningar karakteriserar boken. Eller är jag orättvis? Är det bara en projektion av min egen barndomstids evighetslandskap på femtiotalet?
Helt klart är det mycket intressant att jämföra då och nu. Att bli medveten om hur mycket vi har vant oss vid vårt snabba tempo och den ökade delaktighet i omvärlden som inte har gått sjukvården förbi.
Bokens uppläsare, Anna Maria Käll, är en mycket professionell uppläsare som förenar förmågan att gestalta personer och skeenden med den neutrala läsning som möjliggör för oss lyssnare att skapa våra egna bildar. Käll följer alltid textens rytm och stakar sig aldrig. En sådan njutning att lyssna på att jag förvånas över bristen på priser för bästa uppläsningen?
Mottagen: 22 mars 2015
Anmäl textfel
