Recension av Anhörig, Katerina Janouch
En självutlämnande roman
Marisa och Rickard möts för första gången på en sen fest. De känner en stark dragning till varandra. Marisa blir snabbt djupt förälskad. Hon har redan en son från ett misslyckat äktenskap, men faller inte för en ordentlig, trygg, mogen karl. En pappagestalt. Istället är det Rickard, en rebellisk och många år yngre man som fångar hennes hjärta med sin charm.
"Fuck tomorrow, idag är det fest! [...] man är smickrad. Det är underbart att bli bortskämd. Ensamma morsor blir inte ofta det."
Marisas liv som mamma och copywriter ställer andra krav än den unge rebellens. Deadlines. Ansvar. Och Rickard festar nästan oavbrutet. Marisa vill förneka problemen och pressen från omgivningen och beslutar att de ska flytta samman. Hon föder barn efter barn och Rickard älskar dem otroligt mycket. Frågan är om han kommer att välja familjen framför drogerna...
Anhörig är en gripande och självutlämnande berättelse om att känna vanmakt när man lever med en alkoholist och drogmissbrukare. Katerina Janouch beskriver nutidens drogromantiken och ger en oförskönad bild av hur det kan vara att leva som medberoende.
Johanna And
Mottagen: 12 januari 2012
Anmäl textfel