LitteraturMagazinets recension av Vita kränkta män, Kawa Zolfagary

Kul axplock av hatiskt klotter

En högst nödvändig bok för alla som vill få syn på de horribla ordspyor som rädda och kränkta människor producerar"

Bok- presentation:	Vita kränkta män
Författar- presentation:	Kawa Zolfagary

Ute på nätet finns många hatiska människor. Sexister. Rasister. De är väl egentligen av alla de slag, men sammanfattas ganska bra i tre ord: vita kränkta män. Personer i en privilegierad position som känner sig diskriminerade för att deras hat inte är politiskt korrekt.

”Vita kränkta män” började som ett Facebook-initiativ där kommentarer och inlägg gjordes anonyma – och spriddes. Plötsligt lyfte någon fram trollen i ljuset och visade deras fula trynen. Vilket såklart gjorde att de vita kränkta männen kände sig väldigt kränkta och hånade.

Denna bok är ett collage av olika hatiska citat från nätet och ibland från tryckta tidningar, Med sina blurrade bilder och färgade rutor över namn är det en speciell känsla som collagetekniken medför, väsenskild från en ren text-framställning av det som sägs. Citaten som – trots bokens ganska få sidor – aldrig tycks ta slut, visar upp en kompakt bild av mörker.

Främlingsfientlighet, socialkonservatism, värdekonservatism och homofobi, allt i en enda ful röra där allting också går in i vartannat. Det är upprörande. Jag vill fortsätta läsa, men måste kasta ifrån mig boken med jämna mellanrum och bara andas. Intala mig själv att alla därute inte är riktigt så här illa, hur mycket smygrasister vi än tenderar att vara.

Det är också ganska kul med dessa axplock av hatiskt klotter. Oftast är det så felstavat, så extremt och så klumpigt att det blir komiskt. Mindre roligt är det när politiker – inte bara sverigedemokrater – och kändisar passerar revy.

”Vita kränkta män” är en högst nödvändig bok för alla som vill få syn på de horribla ordspyor som rädda och kränkta människor producerar. Jag fruktar att konceptet är självbefruktande, för den här boken lär ge upphov till en mängd hatiska kommentarer. I boken finns också – mot slutet – hat riktat mot författaren, Kawa Zolfagary. ”Blatten”. För ingen kan väl ta en person på allvar när han pekar ut fördomar? Inget annat val finns väl än att rikta exakt samma fördomar mot honom själv?

Läs. Om du orkar. Men vita kränkta män bör nog hålla sig borta, om de inte vill känna sig ännu mer kränkta förstås. Vilket jag faktiskt misstänker är precis vad de vill.

Mottagen: 24 november 2012

Anmäl textfel