LitteraturMagazinets recension
av Allt är precis som vanligt, Kristina Murray-Brodin
”Då drömmer jag en dröm och så försvinner jag”
Bilderboken ”Allt är precis som vanligt” handlar om ett berättarjag som undrar vad som skulle hända om hen försvann. Skulle föräldrarna bli så ledsna att de dör? På ett naket och enkelt sätt framförs ett barns funderingar kring existens och värde.
Berättarjagets föräldrar har hamnat i den klassiska vardagsruljangsen, som närmast kan liknas vid ett hamsterhjul där hamstern måste springa för att inte åka bakåt, men trots att den springer så kommer den inte framåt. Barnet känner sig bortprioriterad och kan inte förstå varför föräldrarna alltid stressar istället för att leka. Läsaren får ta del av berättelsen ur barnets perspektiv, och beroende på ålder kan en få olika upplevelser; medan den äldre kanske läser in sitt ansvar som seende vuxen kan ett barn snarare känna igen sig i berättarjagets situation. Berättelsen intensifieras när barnet försvinner in i en slags bubbla som gör det osynligt för omgivningen.
Barnet söker genom sin frånvaro att bli bekräftad och sedd. ”Jag” finns med när pappa är ute i skogen och letar, och när mamman är nere i källaren och skriker. Hen ser att föräldrarna är ledsna, men inte är så ledsna att de dör – ett resultat som berättarjaget inte vill uppnå med sitt försvinnande, men som konstant återupprepas. Genom ord såsom "ledsen" och "död" och meningar som kretsar kring detta inbegrips berättelsen i en slags dunkel atmosfär.
”Allt är precis som vanligt” handlar om ett barns sätt att förhålla sig till världen omkring sig. Berättelsen är ett steg in i förståelsen om att världen finns utanför en själv, och att en själv bara är en del av en större helhet. Upplevelsen beskrivs på ett naket och emellanåt ganska smärtsamt sätt när berättarjaget ser att personer fortsätter precis som vanligt, fastän ”jag” inte längre finns där.
Bilderbokens illustratör, Maija Hurme, har på bokens 40 sidor arrangerat en stökig vardagsrealism i en mängd olika färger. De mest framträdande färgerna är emellertid olika nyanser av blått och gult, vilket kan kopplas till kontrasterna mörkt/ljust och natt/dag. Temat på illustrationerna fungerar väl med textens innehåll, samtidigt som färgerna och stökigheten gör de vassa kanterna på ramberättelsen lite mjukare.
”Allt är precis som vanligt” är ett tydligt exempel på är att barnböcker inte behöver vara muntra eller ha en positiv inställning till allvarligheter – barnböcker kan mycket väl ha en allvarlig ton och hantera ett allvarligt ämne. Författaren Kristina Murray Brodin har i berättelsen använt sig av ett språk som gör att de få, och ofta ganska korta, meningarna i boken är tydliga i sin poetiska enkelhet.
Mottagen: 5 december 2016
Anmäl textfel
