LitteraturMagazinets recension
av Sjuka själar, Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson skriver skräck för vuxna
Kristina Ohlsson har etablerat sig som en skicklig författare av kriminalromaner, som dessutom haft framgångar med spökhistorier för barn. När hon nu ger ut sin första skräckroman för vuxna är resultatet mer tveksamt, skriver Henrik Elstad.
När Lukas återvänder till Kristianstad efter 10 år är det med stor ångest, inte för vad han minns utan för det han inte minns. Hans tidigare flickvän Fanny och ytterligare en person föll offer för en brutal mördare, men själv överlevde han med djupa sår i såväl kropp som själ. Varför klarade han sig? Var han själv inblandad på något sätt? Både han själv och Fannys pappa Gunnar bär på misstankar om vad som hände när träden brann och människor försvann.
Samtidigt som Lukas återvänder flyttar hans tidigare bekant David och dennes flickvän Anna in i en gammal prästgård i staden. Det visar sig vara ett hus som bär på en ruskig historia och det finns tecken på att det kan vara hemsökt. Anna hittar ett järnkors i trädgården och en dag blir hon instängd i garaget och känner en närvaro av någon annan, okänd.
En hemsökt prästgård, gamla övergrepp, mystiska händelser med brinnande träd och kors, lönndörrar, oförklarliga syner och meddelanden från det förflutna till trots, det blir inte särskilt läskigt. Många av ingredienserna för en skräckroman finns där, men det saknas något väsentligt. Dels hinner huvudpersonerna inte riktigt ta form i berättelsen innan de kastas in i hemskheterna vilket gör att en inte riktigt lär känna dem. Visst är det synd om Lukas och Anna när en får ta del av deras inre plågor och förvirring, men deras personer är för vaga för att en ska bry sig riktigt.
Största anledningen till att det inte lyfter är ändå att det blir alldeles för tydligt att det är en deckarförfattare som skriver en skräckroman. Det läggs ut en massa eventuella ledtrådar och antydningar som är naturligt i en kriminalroman, men som nu mest blir störande. Istället för att uppslukas av en kuslig stämning och hårresande scener, som till exempel händelsen i garaget skulle kunna vara, så funderar en mer på hur allt hänger ihop och rädslan infinner sig aldrig.
"Sjuka själar" är mer en thriller med skräckinslag och det blir allt tydligare ju längre in i boken en kommer. En väntar på att Lukas och Gunnar ska minnas eller hitta något som ska förklara det som hände för tio år sedan och det som sker i prästgården hos Anna och David. Spåren blir fler och fler, och leder i olika riktningar.
När förklaringen väl uppdagas känns det som en delvis lite för uppenbar förklaring och dessutom håller den inte för att vara trovärdig. (Och hur ofta ska man behöva läsa om fall där karaktären drabbas av att telefonen är urladdad/glömd/har dålig täckning/inte funkar som den ska?)
Ohlssons debut som skräckförfattare för vuxna är tyvärr en besvikelse, efter att med stor behållning ha tagit del av hennes tidigare böcker. Det som kunde varit en intressant berättelse slarvas bort i en rörig härva av opålitliga minnen och upplevelser på grund av trauman blandat med ett mer typiskt deckarupplägg som har flera luckor.
Skräckläsare förväntar sig att bli rädda när de läser en rysare, men "Sjuka själar" skräms inte alls.
Mottagen: 22 januari 2016
Recension
Deckardrottning skriver barnbok
Läs mer ...
Anmäl textfel
