Erika Wallman
Böckerna vi vill leva och karaktärerna vi låtsas vara
Har du läst "Historien om någon", Åke Löfgrens barnbok om kissemissen som har rullat ut en lång röd tråd över hela huset och orsakat allmän förödelse längs vägen? Det är en charmiga klassiker – även om det inte är fullt så charmigt att komma hem en ovanligt tung vintereftermiddag och upptäcka att "någon" gjort precis så där i mitt hem.
Fyra rum och två våningar räckte garnet till!
Jag är naturligtvis inte galenpanna nog att tro att min katt läst ovannämnda bok, men eftersom tilltaget fick mig att associera till en bok så började jag också fundera. Vilka är böckerna vi vill leva och karaktärerna vi tar efter?
Vem är din hjälte? Vilken litterär romans hoppas du få uppleva? I vems fotspår vill du vandra?
Den första jag kommer att tänka på är Jack Kerouacs "On the road". Här finns rätten att leva som man vill, spriten, kvinnorna, det flödande språket. Många är de som hållit denna bok som helig skrift trots att de, som någon klarsynt journalist påpekade, inte skulle överleva en vecka om de bytte liv med den missbrukande författaren.
En annan inspirerande man på en mer kortvarig drift är Holden Caulfield i J.D. Salingers "Räddaren i nöden". Ska vi nämna några mer skötsamma förebilder får vi öppna kategorin "Pojkar med hellugg som kämpar för att det goda ska segra": Harry Potter och Jonatan Lejonhjärta. Men dem vill vi heller läsa om än leva som, som så ofta när det gäller de trevliga typerna.
När jag var yngre fantiserade jag ofta om att jag levde som Robinson Crusoe – fast utan kannibalerna då. Numera förväntas jag konsumera mammaporr i form av "Femtio nyanser" och drömma om att bli piskad vilket inte låter fullt lika spännande som att äta kokosnötter och sova i hängmatta med en skön snubbe som heter Fredag.
Hjälp mig nu för jag vill ha fler exempel. Erkänn, du som har en hemlig Jane Austen-garderob och du som försöker prata som Jorge i "Snabba cash" trots att du kommer från Vellinge. Hur roligt var det egentligen, du där som provat på trainspotting? Eller för all del, ni som lekte att ni var tonårsvampyrer mellan lakanen i helgen. Finns det någon som låtit livet styras av tärningen efter att ha läst "Tärningsspelaren"? Och hur många är det egentligen som struntat i karaktärerna och gått direkt på källan; alltså dragit till Paris för att spilla billigt rödvin på rutiga dukar tills solen gått upp. För att det är så författarna bakom favoritböckerna har gjort i alla tider.
Erika Wallman
Anmäl textfel
