Erika Wallman minns ett betydelsefullt författarskap
"Gunilla Woldes betydelse kan inte förringas"
Vuxna frågar sig ibland hur intressant det egentligen är med en bok om ett barn som dammsuger? "Vi glömmer att för barnen i målgruppen är det tillräckligt spännande att röra ihop en kaka – och första hålet i en tand är läskigt nog" skriver Erika Wallman.
Sedan Gunilla Wolde avled tidigare i veckan har jag läst flera artiklar om hennes författarskap. Kanske inte så många eller djuplodande artiklar som man skulle kunna tro med tanke på hennes betydelse men kanske kommer det att skrivas avhandlingar om henne i sinom tid.
Hennes betydelse genom framför allt karaktärerna Totte och Emma kan inte förringas. De tar vid där Barbro Lindgrens Max-böcker slutar och krattar manegen åt Gunilla Bergströms Alfons. Max är det lilla barnet vars upplevelser kretsar kring det egna jaget och de spontana känslorna som väcks av de närmaste prylarna och varelserna; pottan, kakan, hunden, bilen. Något som den riktigt unga läsaren känner igen sig i. Alfons är den äldre filosofen som problematiserar, planerar och fantiserar, som kan sätta ord på sina tankar och känslor och efter bästa förmåga försöker förhålla sig till människorna runt omkring.
Utrymmet mellan Max och Alfons har Totte och Emma lyckats fylla för många barn under flera decennier. De uträttar saker; bakar, bygger, städar. De besöker tandläkaren och doktorn och går på dagis. Men de har också känslor, blir arga, ledsna och tvärtemot. De utforskar och förklarar motsatser, roller och strukturer, Totte med sin kompis Malin och Emma med vännen Per. Böckerna är mer konkret undervisande än Alfons som istället manar till reflektion och samtal.
Vuxna skrattar ibland åt Emma och Totte. Kallar böckerna för typiskt 70-tal, överpedagogiska, präktiga och plyschiga. Tycker att de är tråkiga att läsa om och om igen, utan fart och fläkt och äventyr. Hur intressant är en bok om ett barn som dammsugar egentligen? Vi glömmer att för barnen i målgruppen är det tillräckligt spännande att utforska dammsugarens funktioner eller röra ihop en kaka. Att första hålet i en tand är läskigt nog. Barn vill förstå sammanhang och få koll på läget för att genom kunskapen kunna känna sig lite tryggare i den värld som är så svår att kläm på.
För barn som har svårt att ta till sig böcker där det händer för mycket i texten och på bilderna, där det inte är självklart vart uppmärksamheten ska riktas, är Gunilla Woldes böcker en jättebra ingång till böckerna värld. De är avskalade, vardagliga, konkreta med tydligt fokus och kronologisk handling. Även de filmer som har gjorts av böckerna om Emma och Totte går i ett lagom tempo de är totalt befriade ifrån hysteriska ljud och blixtsnabba klipp.
Även för barn som håller på att lära sig svenska är Emma och Totte omvittnat bra bekantskaper med sina vardagliga, användbara ord och enkla förklaringar till lite svårare begrepp, prepositioner och motsatser.
Nej, Gunilla Woldes böcker är kanske inte de mest färgsprakande och hisnande historier du har i din bokhylla, men det hon har åstadkommit, och fortfarande åstadkommer, med dem är desto häftigare.
Erika Wallman
Anmäl textfel
