Erika Wallman
Julklassikerna som står sig
Flera klassiska julsagor har kommit i nyutgåvor i år till exempel julsagornas julsaga – "En julsaga" av Charles Dickens. Erika Wallman har läst den och tipsar om ytterligare två klassiska julsagor som kan förgylla minst en barndomsjul var.
Jul i varje vrå och julsagorna pockar på uppmärksamhet. De vill bli framplockade, köpta, lånade och lästa. Varje år kommer nya julsagor som kanske en dag räknas till klassikerna som läses om och om igen för utan dem är det helt enkelt inte jul på riktigt. Böckernas motsvarighet till Kalle Anka eller familjens hemliga senapsrecept. (Vilka ingredienser som krävs och hur lång tid som måste passera för att en julberättelse ska kvala in som klassiker får vi diskutera en annan gång.)
För dig som inte har en eller flera julklassiker i bokhyllan redan är det en extra god jul i år. Flera tidlösa sagor (eller otroligt tidsbundna och därmed minst lika charmiga) ges nu ut på nytt.
Här är ett litet urval som kan förgylla minst en barndomsjul var:
En julsaga – Charles Dickens
Julsagornas julsaga. Trots sina 170 år på nacken står den stark på prispallen över de bästa och mest juliga julsagorna, ständigt i nya upplagor och filmatiseringar. Ensamme och gnidne Ebenezer Scrooge får besök av sin avlidne kompanjon Marleys vålnad och den förflutna, den nuvarande och den kommande julens ande, som varnar honom och visar honom meningen med julen och den glädje han skulle kunna känna. Naturligtvis blir han efter detta som pånyttfödd och lyckligt julälskande (på ett smått obehagligt överentusiastiskt sätt), så som det anstår en riktig julsaga. Berättelsen är välskriven, vacker och full av humor. Trots sin ansenliga ålder har den aldrig känts gammal och Christina Westmans fantastiska nyöversättning gör den ännu lättare att läsa och ta till sig utan att berättelsen förlorar något.
Boken innehåller även den något mindre berömda novellen "En julgran" där Dickens genom att betrakta en pyntad julgran börjar se tillbaka på sin barndoms jular. Via leksaker, sagor, platser, spökhistorier, sånger och så tillbaka till nuet. Det talas ofta om hur Dickens i sitt skrivande lyfte fram och gav de utsatta barnen en röst. I den här berättelsen blir det tydligt hur nära Dickens stod sina egna barndomsminnen och vilken känsla han har för barns upplevelser, den där förmågan vi även brukar tillskriva Astrid Lindgren.
"En julsaga" ingår i B.Wahlströms klassikersamling där samtliga böcker är illustrerade av Robert Ingpen; en av de största när det handlar om att illustrera klassiker på klassiskt vis. Att illustrera Dickens liknar Ingpen vid hur en läkare hanterar rutinärenden och plötsligt "ställs inför en sällsynt och oväntad åkomma och måste sätta in extra åtgärder". Det var mycket svårare och tog längre tid än vanligt skriver han, men vilken makalöst vacker bok det är. "Titta på snön på omslaget! Snön!" utropar jag. Det är detaljrikt som fotografier och miljöskildringarna så brittiska och tidstypiska de kan bli. Jag gillar verkligen moderna grepp och tolkningar av gamla böcker, men något inom mig vill ändå att det ska stå en sådan här tjock, småmurrig lunta i bokhyllan i väntan på högläsning.
Krakel spektakels julafton – Lennart Hellsing
Boken är en avskrift från Snurrskivan med samma namn som kom ut 1955. Detta kan vara bra att känna till när man läser så man inte blir förvirrad, eftersom boken består av ömsom ramsor (sångtexter) och ömsom löpande text. I berättelsen berättar Krakel Spektakel för Kusin Vitamin om hur man firar jul i Annorlunda stad, vilket helt klart skiljer sig från vårt vanliga firande. För barn som å det bestämdaste vet hur julen ska gå till kan det här vara en riktigt rolig tankegång att följa - tänk att bli doppad i skinkspad och torkad i ugnen, och att själv få dra släden med klapparna - och ge dem till tomten. Eller stå som julgran och bli trött i armarna medan granarna dansar.
För den vuxne är det självklart en ren nostalgitripp att återse Poul Ströyers bilder och följa med i Lennart Hellsings oefterhärmliga rimmande. Jag önskar att det hade följt med en skiva eller åtminstone en länk så att man kunde lyssna på både berättelse och sånger, framförda av bland annat Lars Ekborg och Yvonne Lombard.
Ibland kommer vintern om natten – Karin Stjernholm Raeder
Den här lilla boken är perfekt att läsa redan i höstrusket när man börjar längta efter den första snön, de första julförberedelserna och den avlägsna julaftonen. Storasyster kommer hem från skolan med pyssel och lillebror försöker förgäves lyckas med både pepparkaksdeg, snögubbe och glanspappers-hjärtan. Allt det där juliga som hör till och alla de där tappra försöken som gjorts - hög igenkänningsfaktor.
Boken kom ut första gången på 1970-talet och kommer att stå sig utan problem lika länge till. Den lågmälda tonen och de behagliga bilderna är dess styrka - sällan är vi i större behov av att tempot dras ner på det här viset som strax före jul.
Känns bilderna igen? Författaren Karin Stjernholm Raeder var även illustratör och illustrerade bland annat Eva Bexells böcker om Prostens barnbarn, böcker som jag älskade och som mina föräldrar slogs om att få högläsa. Att återse hennes bilder i "Ibland kommer vintern om natten" är en stor nostalgitripp. Och jag måste be er att särskilt lägga märke till katten som är med på nästan varje uppslag. Så oerhört charmig och uttrycksfull, trots de enkla penseldragen.
Erika Wallman
Anmäl textfel
